Jag brukar låtsas (aka En dattande presentation)

Ibland får jag frågan vad det är som är så fantastiskt med mitt jobb. Här är ett exempel:

Vi är ett gäng som befinner oss i varierande stadier av ”ny pÃ¥ jobbet”. Förra veckan träffades vi allihop för första gÃ¥ngen, och en av de första punkterna var att presentera oss för varandra. Istället för att köra den gamla vanliga visan som är avklarad pÃ¥ en pisskvart (”Jag är x Ã¥r gammal och har jobbat med x pÃ¥ företag y”) ägnade vi lite mer än en halv dag Ã¥t presentationer av tio personer. Vi fick ett antal förslag pÃ¥ saker som vi kunde berätta om: ”Vad behöver jag för att trivas pÃ¥ jobbet?”, ”Varför jobbar jag pÃ¥ Hyper Island?” och ”Vad triggar mig (bÃ¥de i positiv och negativ bemärkelse)?”

Mina favoriter var ”Vad brukar jag lÃ¥tsas?” och ”Ett lyckande och ett misslyckande i livet”. Det var ocksÃ¥ de här som var svÃ¥rast att svara pÃ¥.

Ett lyckande i livet var inte lätt därför att jag har så många att välja bland. Vilket ska jag lyfta fram? Jag har fantastiska vänner. Som jag kan berättta allt för. I min bok är det ett enormt lyckande. Jag har bytt bransch radikalt en gång, trots att jag fick gå ner i lön och börja om från scratch, och lyckats jobba upp mig i den branschen. Det är ett lyckande. Jag tog fallskärmshoparcert fast jag hade ångest inför 40 av de 48 elevhopp jag gjorde. Jag tog Bodyjam-licensen trots att jag egentligen var för stel och fyrkantig och kuggades på första utbildningen jag gick. Det ena exemplet efter det andra radades upp i mitt huvudet.

När det gällde misslyckande var det svÃ¥rt därför att jag inte kom pÃ¥ nÃ¥got. Jag insÃ¥g snabbt att det var för att jag satte likhetstecken mellan ”misslyckande” och ”nÃ¥got jag Ã¥ngrar”. Varje gÃ¥ng jag gjort nÃ¥got som inte blivit helt lyckat har jag lärt mig en ny sak. Varje sak jag gjort har varit ett steg pÃ¥ vägen dit jag är idag, och jag är grymt nöjd med Kan det vara ett misslyckande om det tagit mig till ett fantastiskt ställe?

Vad lÃ¥tsas jag? Jag lÃ¥tsas allt för ofta att jag kan, eller att jag vet. Storebror som jag är – som dessutom alltid fÃ¥tt beröm och bekräftelse för mina kunskaper – kan jag vara en jävla besserwisser. Jag jobbar pÃ¥ att hÃ¥lla tyst, pÃ¥ att inte ha alla svar.

Jag lÃ¥tsas ibland att jag fixar det, vad ”det” än är, fast jag helst av allt vill krypa ihop i fosterställning och sova tills taggtrÃ¥dsbollen av Ã¥ngest är borta frÃ¥n magen. Att ge upp, känna mig besegrad eller erkänna att jag inte fixar nÃ¥got är nÃ¥got av det svÃ¥raste jag vet. Just nu jobbar jag pÃ¥ att lära mig att säga ”nej”. Det gÃ¥r ganska bra ibland, och sämre ibland.

Nu vill jag veta vad du lyckats med, vad du misslyckats med och vad du låtsas. Jag dattar Elin, Sandra, Pär, Tätortstimotej-Anna och Henrik.

Andras blogginlägg om presentationer, misslyckande, lyckande, låtsas