Professionellt, personligt, privat - en personlig strategi för sociala medier

Posted on Jan 20, 2011 in bloggar, i mina skor, sociala medier

För ganska exakt två år sedan skrev jag om gräns­drag­ningen pri­vat, per­son­ligt och pro­fes­sio­nellt. Nu är det dags att upp­da­tera min stra­tegi, eftersom den gamla i prak­ti­ken inte fun­ge­rar som det är tänkt längre.

Min tidi­gare stra­tegi gick i kort­het ut på det här:
Jag gjorde upp­del­ningen “pri­vat, per­son­ligt, pro­fes­sio­nellt” som ett venn-diagram och pla­ce­rade sedan de olika delarna av min digi­tala när­varo på rätt ställe.

Professionellt, personligt och privat i min tappning

Min gamla per­son­liga stra­tegi i ‘soci­ala medier’

Min nya stra­tegi:
Jag har ald­rig gil­lat upp­del­ningen “pro­fes­sio­nellt — per­son­ligt”. Det anty­der att där finns en binär skala (och än värre, en hie­rarki) där den ena ute­slu­ter den andra. Jag hål­ler inte med. Man kan vara per­son­lig och pro­fes­sio­nell, man kan vara endera eller ingen. De hänger inte sam­man. Jag är näs­tan all­tid per­son­lig, utom när jag till exem­pel hand­le­der pro­ces­ser eller job­bar med varu­mär­kes­i­den­ti­tet för andra varu­mär­ken än mitt eget; det är exem­pel på upp­drag som krä­ver att jag tar mitt ego ur bilden.

Jag tror inte hel­ler att det finns en binär skala mel­lan “pro­fes­sio­nellt — pri­vat”. Det hand­lar om en sam­man­bland­ning där “pri­vat” är det­samma som “intimt”. Vi gör oss själva en otjänst om vi fort­sät­ter göra den sam­man­bland­ningen. Jag tror att de flesta pro­fes­sio­nella rela­tio­ner blir bättre av en inblick i varand­ras pri­vata liv. Jag har full för­stå­else för att du måste gå 15.30 varje dag för att du har barn som ska häm­tas på dagis och är ensam­stå­ende för­äl­der. Det går att ge andra inblick i ens pri­vata sfär utan att för den skull avslöja intima hemligheter.

Jag tror också att man i många fall kom­mer undan med att vara intim på nätet så länge man inte pus­har ut den infor­ma­tio­nen utan låter folk gör ett aktivt val att ta del av ens “intima jag” genom att aktivt hämta hem informationen.

Jag ser e-post, Buzz, Twitter och Facebook som push-kanaler. Bloggen ser jag som en pas­siv kanal.

På samma sätt som jag all­tid är en hel per­son i allt ana­logt jag gör, så ska jag vara det även i det digi­tala livet. På samma sätt som jag väl­jer vilka sidor av min hela per­son jag lyf­ter fram i olika situ­a­tio­ner, så ska jag lyfta fram olika sidor av mig själv i olika digi­tala kana­ler. Jag kom­mer alltså att vara pri­vat på Twitter, men i en begrän­sad utsträck­ning. Ungefär på samma sätt som jag kan berätta pri­vata detal­jer om mig själv på fika­ras­ten på job­bet, eller slänga käft med min här­liga kol­lega Sören. Jag kom­mer all­tid att vara som mest pri­vat på min blogg, på samma sätt som jag är som mest pri­vat­per­son i min lägen­het. Facebook kom­mer att ligga som ett mel­lan­ting, som ett café där jag sit­ter och pra­tar alla jag kän­ner som kom­mer in, oav­sett om de är vän­ner från förr, kol­le­ger eller stam­mi­sar på mina pass på gym­met. Samtidigt låter jag bli dem som kanske inte har lust att prata med mig just där och då.

De största för­änd­ring­arna det här inne­bär för mig är att är att jag väl­jer att bli mer strin­gent i det inne­håll jag skri­ver på Twitter och att jag slår ihop mina blog­gar till en enda. Det var fak­tiskt fram­för allt blog­garna som gjorde min tidi­gare stra­tegi ving­lig och vind; enligt den såg jag denna blogg som något pri­vat och per­son­ligt. Det inne­bar att det skulle vara ett val att komma in och läsa inläg­gen. Jag skulle inte pusha ut dem. Alltså skaf­fade jag en pro­fes­sio­nell blogg, vil­ket förde in en extra trös­kel för mitt skri­vande; det blev ännu en blogg att admi­ni­strera, hålla reda på och upp­da­tera. Två av tre inlägg jag tänkt skriva i min pro­fes­sio­nella blogg blev inte av på grund av den trös­keln. Den pro­fes­sio­nella blog­gen löste inte hel­ler pro­ble­met helt, eftersom jag även har en roll som grupp­trä­nings­in­struk­tör på World Class som jag blog­gar om. Jag bör­jade pusha ut vissa inlägg på Twitter/Facebook. (I en paren­tes kan jag tillägga att inte hel­ler en pro­fes­sio­nell blogg skulle ha räd­dat mig från min pin­sam­maste fadäs hit­tills i soci­ala medier.) Skulle jag skaffa en tredje blogg? Fortsätta driva två stycken?

Jag bestämde mig alltså för att slå ihop dem. Numera åter­finns allt blog­gin­ne­håll jag pro­du­ce­rar här, upp­de­lat på tre huvud­ka­te­go­rier: pro­fes­sio­nellt, pri­vat och trä­ning. Förstasidan kom­mer att inne­hålla samt­liga kate­go­rier. Respektive huvud­ka­te­gori inne­hål­ler en hel del under­ka­te­go­rier, och det går att pre­nu­me­rera på enbart huvudkategorierna.

En annan vik­tig fak­tor som jag inte hade utta­lat sedan tidi­gare, och som Daniel Sköld for­mu­le­rade så väl på Twitter: mitt privata/intima/personliga inne­håll låg sedan tidi­gare ute på nätet, och den som ville hitta det kunde enkelt göra det. Ibland kom de in på min blogg för att jag skri­vit något rela­te­rat till soci­ala medier, och genast fram­stod jag som icke-stringent: å ena sidan har jag sagt att jag inte ska pusha min blogg då den är ibland är av pri­vat intim karak­tär, å andra sidan kom­mer de hit just genom en sån push.

Nu har jag istäl­let sam­lat allt under ett tak och bju­der in mina pro­fes­sio­nella kon­tak­ter att besöka mitt arbets­rum i min lägen­het, för att fort­sätta lik­nel­sen om blog­gen som mitt hem. De har också möj­lig­he­ten att titta in i andra rum, men jag är tyd­lig med att det hand­lar om ett aktivt val att i så fall göra det.

Alla mina blogg­lä­sare kan delas in i tre kate­go­rier:
– de som föl­jer och läser via RSS-läsare som Google Reader (fak­tum är att Flattr:s RSS-plugin för WordPress gett mig betyd­ligt fler klick än de jag fått via saj­ten: 779 flattr-klick sedan novem­ber)
– de som föl­jer och läser genom att komma till saj­ten med jämna mel­lan­rum
– de som spo­ra­diskt hit­tar något enstaka inlägg de velat läsa genom sök­ning hos Google

På det här sät­tet kan jag för­enkla för de två första kate­go­ri­erna att komma åt det inne­håll de vill ha, medan de sista blir obe­rörda. Följaktligen har jag också upp­da­te­rat tex­ten “om blog­gen” så den reflek­te­rar just det här.

Jag får också en enda platt­form på nätet. Alla inlägg på min före detta pro­fes­sio­nella blogg, encee.se, har flyt­tats över hit och med hjälp av en enkel liten plu­gin som heter “Simple 301 Redirects” omdi­ri­ge­ras alla inlägg där­i­från till rätt inlägg här automatiskt.

Vad tyc­ker du om det här? Hur gör du?

  • http://pervikstrom.wordpress.com/ Per Vikström

    Mycket intres­sant. Jag har valt att lämna myc­ket av det pri­vata utan­för min digi­tala sfär och använ­der inte Facebook (inte bara pga pri­vat vs pro­fes­sio­nell, utan även av andra skäl…). Däremot är jag all­tid per­son­lig när jag kom­mu­ni­ce­rar pro­fes­sio­nellt. Oavsett om det är via min blogg, LinkedIn eller Twitter. Det är som du skri­ver svårt (om inte omöj­ligt) att skilja på “pro­fes­sio­nell” vs “personlig”.

    Det här med pus­h­ka­nal och pas­siv kanal har jag inte fun­de­rat så myc­ket på, men det är ju helt rik­tigt. Bra iakttagelse! :)

    Tack för ett klokt och väl­skri­vet inlägg!!
    Per

  • http://p.bergqvi.st/ Peppe Bergqvist

    Detta gil­lade jag skarpt. Har gått i samma tan­ke­ba­nor själv, och pre­cis som du hind­rat mig från att ens starta skri­van­det av blog­pos­ter för att jag inte haft en bra platt­form att pub­li­cera dem på (även om jag också har blog­gar av olika slag).
    Nu skri­ver jag om annat nörderi/webtjafs än det jag job­bar med så jag ska bara se hur det ska kläm­mas in på något sätt, men du har gett mig något bra att utgå ifrån.
    Tack!

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=588845635 Vladimir Bogodist

    Tycker du illu­stre­rar per­fekt pro­ble­ma­ti­ken, med att defi­ni­era beskär­ningen av de tre sfärerna.

    Vad hän­der med den pro­fes­sio­nella rol­len som gym-instruktör, där målet att vara per­son­lig och genuin utan att vara pri­vat. Tycker det är jät­tesvårt, face­book är ju en nyhets­ström för många, även för dem som inte blog­gar, där både pri­vata, per­son­liga och pro­fes­sio­nella blan­das ihop.

    Jag använ­der face­book för alla tre sfä­rer, tyc­ker det är så svårt att sär­skilja åt dem, i så fall måste man dela upp män­ni­skor i olika grup­per och dela ut infor­ma­tion till folk bero­ende på deras grupp.

    Personlig infor­ma­tion i blog­gen där­e­mot kan bli ganska pri­vat om man kom­bi­ne­rar ihop det med andra infor­ma­tions­ka­na­ler eller infor­ma­tion man fått ihop. Hur han­te­rar man det då?

    Jag upp­fat­tar att det är lät­tare att hålla den libe­rala inställ­ningen till allt än fun­dera grän­serna och beskurna sfär-ytor samt deras kom­pa­ti­bi­li­tet med män­ni­skor runtomkring.

    Bra med för­enk­ling Micke, tyc­ker helt rätt, ge allt till folk så att de själva får sor­tera bort det som är rele­vant. Bra att det finns val-möjligheter.

    Enda pro­ble­met är att du bara EN per­son med flera olika rol­ler, som för­sö­ker beskriva din inter­ak­tion vid olika tid­punk­ter. Därför tror jag också (pre­cis som du före­läst) att gräns­drag­ningar blir mer och mer dif­fusa med risk att sfä­rerna sammanflätas.

    Tittar man på utveck­lingen och hur folk lär sig ta del av varand­ras pri­vata infor­ma­tion så tror jag det kom­mer accep­te­ras mer och mer i och med ömse­si­dig­het i utby­tet av infor­ma­tion. Det som ansågs som pri­vat och tabu förut, blir helt plöts­ligt unikt, intres­sant och vär­de­fullt att dela med sig, sär­skilt om folk runt omkring dig inte har längre emot detaljer.

    Den stora frå­gan är dock med­lem­mar från olika sfä­rer kan plöts­ligt bli dina vän­ner och dina nära vän­ner, hur han­te­rar man det då? Ignorera pro­ble­met? slut blogga? hitta en ny pri­vat kanal och defi­ni­era den distinkta grup­pen av nära vän­ner och övriga bekanta?

    Tror det hela hänger på vad du själv vill få ut av det hela. En fråga som många som bloggar/facebookar tyvärr inte fun­de­rar så ofta över.

  • http://p.bergqvi.st/ Peppe Bergqvist

    Google har ganska bra benat ut några av pro­ble­men du pekar på, kika ige­nom sli­den http://www.slideshare.net/padday/the-real-life-social-network-v2 (ja, den är ~220 sidor lång, men väl värd att kika ige­nom)
    Så de _kanske_ kom­mer med något bra…

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=588845635 Vladimir Bogodist

    Ah, tac­kar, ska läsa ige­nom, intres­sant område

  • Pingback: Kommunchef kommenterar – 21 January, 2011

  • Mediamixify

    Tänkvärt.

  • http://blog.opportunitycloud.com/ Erik Starck

    Knepigt. Skrev för ett tag sedan om Dunbar-siffror och soci­ala nät­verk:
    http://glocalreach.wordpress.com/2007/09/20/social-networking-beyond-the-dunbar-number-of-150/
    Har två olika Twitter-konto (svenska/engelska) men det är inte hel­ler så bra.Har också min erikstarck.com där jag för­sö­ker plocka från andra stäl­len och samla ihop men det är inte helt bra det heller.Tror du gör helt rätt som sam­man­för allt.

  • http://www.asiktstorped.se Micke Kazarnowicz

    Tack för tip­set, Erik! Äls­kade pos­ten om slas­hed care­ers också, den gav mig lite bränsle för de tankarna.