West Hollywood är vad Mauro Scocco sjöng om i "Till dom ensamma"

17 december 2008

in i mina skor,totally unstraight

Man skulle kunna tro att West Hollywood är en oas i en hete­ro­nor­ma­tiv öken (det här är trots att hem­lan­det för “Män är från Mars, Kvinnor är från Venus). Visst finns det något vac­kert över att se polis­bi­lar med West Hollywoods logo­typ i regn­bågs­fär­ger, eller att se två regn­bågs­flag­gor flanka en USA-flagga på refu­gen som skil­jer kör­fäl­ten på Santa Monica Boulevard åt. Det är häf­tigt att det finns mark­nad för en butik som “The Circus of Books” med allt från hård­porr och Bruno Gmünder-böcker till bio­gra­fier över gay­i­ko­ner och böc­ker som “Gay Witchcraft”, “Sextrology”, “Jesus loves you” och “Satan Speaks!”. Det är mångfald.

Samtidigt är käns­lan här … ensam. Jag har inte sett ett enda par hålla varandra i han­den. De flesta jag såg på Starbucks var antingen ensamma, eller vän­ner (eller par med väl­digt libe­ral syn på hur myc­ket man kan flirta med andra i varand­ras säll­skap). Det är som om alla var här till­fäl­ligt, hela tiden på jakt, på språng efter något annat, något bättre, någon snyggare.

Min första tanke när jag gick runt här var att det är kons­tigt att något som West Hollywood exi­ste­rar i ett land där homo­sex­u­a­li­tet är så kon­tro­ver­si­ellt. Sen slog det mig att det är tvärt om: själv­klart är det här som West Hollywood finns. West Hollywood är den lilla enklav dit man vill för­passa “de där” så att de kan få vara för sig själva och göra som de vill utan att störa idyl­len på Main Street, USA.

Jag är inte säker på att jag skulle vilja bo här.

Medan jag job­bade på Starbucks och utfors­kade West Hollywood fick jag min första par­ke­rings­bot — och jag lärde mig något på kub­ben: när man par­ke­rar i USA och står i en backe ska man vrida fram­hju­len. Utåt om man står med fron­ten upp, inåt om man står med fron­ten ner. Gör man inte det ris­ke­rar man 15 dol­lar i böter:

Nu är det dags att sadla häs­ten och åka kust­vä­gen upp till San Francisco. Vädret är grått och reg­nigt, men för­hopp­nings­vis slip­per jag “mud sli­des” och rasade vägar (inträf­fade härom­da­gen på flera stäl­len i LA på grund av regn — det här stäl­let blir lika kao­tiskt vid regn som Stockholm blir vid första snön).

Andras blog­gin­lägg om , , , ,

  • Calleskalle

    West Hollywood: bekläm­mande, men på något sätt kän­ner jag mig inte för­vå­nad.
    Kustkörningen: grat­tis, jag har hört att det skall vara en av värl­dens mest “Scenic Routes”. Jag är inte alls avis. Någonstans. Heders! :-P

  • http://www.asiktstorped.se Micke

    @Calle: Det är verk­li­gen sjukt vac­kert. Det här är första gången jag såg det åt det hål­let, annars har jag bara åkt SF — LA. Och första gången jag såg en sol­ned­gång från Highway 1. Det var en upplevelse!

  • Moa

    Jag bor i West Hollywood och ska jag vara helt arlig hal­ler jag inte med om nagon­ting av det du skri­ver om sta­den, for mig ar det den basta sta­den i L.A — fol­ket och stam­ningen ar helt under­bar.. Men det ar klart, alla ar olika..

Previous post:

Next post:

Bloggportalen.se Creeper