Vissa av de turkiska flaggorna här i Istanbul vajar på ett lojt, renderat sätt som jag annars bara sett i datorspel eller skärmsläckare. Andy tror att det är tyget i flaggorna som ger den effekten, men jag har börjat noja över att att matrixen är instabil här, och att jag ska bli felrenderad — eller värre, utslungad i verkligheten — om jag tar ett felsteg.
Ignorance is bliss.
Jag har druckit det godaste goda sen champagne med lychée-juice: lemonad med mynta från The House Café här i Istanbul. Om man inte sötar lemonaden och istället lägger till lite sockerlag och Mount Gay borde man få en fantastisk sommardrink.
Jag döper den härmed till Mint Gay.
Förutom sol, som jag förstått är en bristvara i Sverige denna vecka, så saknar Sverige en annan sak som finns här i Turkiet: Starbucks. Venti ice latte känns otroligt pretto att säga, men smakar sjukt mycket godare än någon islatte jag fått i Sverige. Jag gissar att det beror på att de på Espresso House i Sverige bara häller på kall mjölk direkt ur paketet på en espresso-shot, medan de på Starbucks först värmer mjölken innan de häller den över isbitarna och espresson.
Andra bloggar om: istanbul, starbucks, espresso house, islatte
