Utmaning: #bejaka istället för att negga

Posted on Jun 1, 2011 in i mina skor
Utmaning: #bejaka istället för att negga

X på Twitter i novem­ber: “Det är så jävla kallt i Sverige på vintern!”

X på Twitter i maj: “Det är så jävla varmt, jag orkar inte!”

Vem X egent­li­gen är spe­lar ingen roll. X lyc­kas sym­bo­li­sera gnällspi­ken som finns i dig, mig, arbets­kam­ra­ten, gran­nen och kom­pi­sen. Gnällandet är enkelt och bekvämt, det ger oss något att sam­las kring och att prata om. Lite gnäll kan vara kul, men mär­ker vi när lite lagom jag-har-inte-fått-kaffe-än-negg över­går i Lyckliga Kompisarnas hit “Allting är skit”?

Jag tror att många fast­nar i neg­goträs­ket, inklu­sive mig själv. Det är klart att det finns män­ni­skor som har rätt att negga. Livet är inte rätt­vist, och vissa män­ni­skor drab­bas av mång­dub­belt fler mot­gångar än de sta­tis­tiskt sett borde; en av för­äld­rarna dör i för­tid sam­ti­digt som man blir arbets­lös och ena bar­net får can­cer och part­nern läm­nar en. Dessa per­so­ner neg­gar dock säl­lan, de har fullt upp med att han­tera sin sam­man­drabb­ning med livet.

Eller, för att uttrycka det i min favo­rit­typ av diagram:

Venn-diagram över folk som neggar

Venn-diagram över folk som neggar

Igår gick jag på Götgatan och såg ett stu­dent­flak på avstånd. Plötsligt kom jag på mig själv med att tänka “åh fuck — stu­dent­flak. Orka. Jävla idi­o­ter som spe­lar hög musik och blir fulla på flak. Hoppas ni tril­lar av och bry­ter båt­be­net allihop.”

Studentflak, bild av Tobias Björkgren

Studentflak, bild av Tobias Björkgren

Jag tror att vi väl­jer väl­digt myc­ket av vår syn på livet. Jag kunde där och då välja att störa mig på det, rycka på axlarna eller bejaka det. Vilket känns mest kon­struk­tivt? Faktum är att jag, när jag tänkte efter, hellre tole­re­rade. Så länge de inte kör stu­dent­fla­ken utan­för mitt sov­rums­föns­ter på nat­ten så kan jag han­tera det. Det minsta jag kan göra är tole­rera det, om inte annat så för min egen men­tala hälsa. Att gå runt och vara små­sur på saker jag ändå inte kan påverka känns som ett bra sätt att för­korta livet.

Men jag vill ta det ett steg längre: jag vill bli ännu bättre på att bejaka. När jag nyli­gen var i USA aktu­a­li­se­ra­des en gene­ra­li­se­ring jag hål­ler för sann: ame­ri­ka­ner är gene­rellt bättre på att bejaka andra män­ni­skor än vad vi svens­kar är. Tänk dig att en kille endast iklädd kal­songer och hög­klac­kade skor skulle dansa pole­dance i Stockholms tun­nel­bana. Vad skulle reak­tio­nen bli? Jag sät­ter pengar på att den inte skulle bli så här:

Min utma­ning är alltså att under hela juni bejaka allt sånt som folk gör för att ha kul eller trev­ligt, eller för att visa hur annorlunda de är och som inte direkt påver­kar mina val och min fri­het att göra som jag vill. Det ska bli ett intres­sant expe­ri­ment som jag tror kom­mer att göra mig till en ännu gla­dare och trev­li­gare män­ni­ska. Hakar du på?

Om du gör det och har Twitter eller blogg: hjälp till att inspi­rera andra genom att berätta vad du beja­kat istäl­let för att negga. Hashtaggen #bejaka känns själv­klar. Bloggar du och län­kar hit (eller skic­kar län­ken till mig) så sam­man­stäl­ler jag historierna.

PS. Saker som är undan­tagna: per­so­ner var inkom­pe­tens i vil­ket yrke de än må ha, drab­bar mig och per­so­ner som spe­lar drag­spel eller fiol på tun­nel­ba­nan. Men här kom­mer jag, istäl­let för att negga tyst, knyta näven i fic­kan och vara små­sur, ta upp det med dem direkt.

  • http://twitter.com/Gamingmama Monika Nilimaa

    Haha bra! Jag ska jobba på att också sluta sura och se det ljusa i livet :)

  • http://www.facebook.com/lillewarg David Lillewarg

    Micke, det märks att du job­bar högst upp i gamla skatteskrapan… ;)

  • http://www.facebook.com/profile.php?id=689676358 Kurt G Gustafsson

    Sicket trams. Kör fla­ken längst ut på Nybrokajen o töm dom i Nybroviken

  • Linus Ericsson

    Studentflak är ju fak­tiskt ganska roligt. Jag har ju kon­tors­fönst­ret in mot går­den, ej ut mot gatan. Men även när jag går på gatan blir jag lite glad. Jag tän­ker att de vet inte vad som vän­tar och att de har sin time of their life. Och det är ett utmärkt till­fälle att känna mig lite gammal.

    Och senast igår spe­lade drag­spelsfar­b­rorn på tun­nel­ba­nesta­tio­nen så fint att jag fick tårar i ögo­nen. Edith Piaf — Non, je ne regrette rien. Reverbet. Tanken på att jag skulle vilja ställa mig bred­vid och sjunga rul­lande franska r fast jag inte kan och det kanske skulle bli­vit succé.