Tre dagar i Sitges - en feelgoodföljetång i bloggform del 2: Intermezzo

Posted on Jul 24, 2009 in i mina skor

Previously on Åsikts­tor­ped: Jag är i Sitges och råkar på en av de snyg­gaste kil­larna i stan under fru­kosten på hotel­let. Han ver­kar mått­ligt intres­se­rad, och med “mått­ligt” menar jag “inte alls”.

Tryck på play för sound­trac­ket till del 2:

Scen 2: Intermezzo. Scenario: ute­ser­ve­ringen på gatan utan­för hotel­let senare samma tis­dag. David, Thomas, Patrik och jag sit­ter och dric­ker vin och slö­spe­lar texas hold’em (som en para­dox till allt gay vi i övrigt gör på den här semestern) innan det är dags för mid­dag, bar­runda och skumparty på stranden.

Han där är het” säger Thomas och pekar ut en kille i röda shorts och linne, på väg mot hotel­let. Jag tit­tar upp från kort­bland­ningen och kän­ner igen den snygge främ­lingen från fru­kosten “Visst är han? Han bor här. Jag såg honom vid fru­kosten i morse.”

David, resans fashio­nista som ploc­kat hem alla till­gäng­liga gay­po­äng med snygga preppy out­fits och flip flops från Hermes, läg­ger så klart märke till detal­jen “American Apparel-shorts. Bra smak!”

Killen går in på hotel­let, sken­bart utan att lägga märke till oss. Vi åter­går till vårt spel. Det slu­tar med att jag för­lo­rar 6 euro.

[klipp till tidig kväll, med spanska mått mätt: vi dric­ker drin­kar på Parrot’s och dis­ku­te­rar bil­jett­köp till kväl­lens skumparty]

Vi sit­ter och för­sö­ker smälta de två tank-topsen i tajt, röd– respek­tive blå­fär­gat kamou­fla­ge­mönst­rat läder som gick förbi tidi­gare. Plötsligt tågar en pro­ces­sion med vit­klädda bif­far in på tor­get. De gör reklam för skumpar­tyt på stran­den, som uppen­bar­li­gen är kväl­lens stora hap­pe­ning. Vi läg­ger mest märke till den osmick­rande skär­ningen på deras t-shirts. Den hade gjort sig bättre om de sut­tit på en afton­klän­ning på Yasmine Bleeth (vil­ket för övrigt var vårt smek­namn på alla ran­dom bif­far på gayst­ran­den). The yas­mi­nes delar ut fly­ers för i form av något som ser ut som sol­fjäd­rar i hårdpapp.

Man köper tyd­li­gen bil­jet­ter från kvin­nan i baren på andra sidan” kon­sta­te­rar Patrik, som för­u­tom att vara resans Samantha också är vår spanska­tolk, efter att ha sett bil­jett­kra­vet på fly­ern och frå­gat vår servitör.

Där är röda short­sen från hotel­let”. Det är åter­i­gen Thomas som läg­ger märke till honom. Den här gången går han bre­vid en kille som ser ut som Dominic Purcell (Linc i “Prison Break”). Vi dis­ku­te­rar huruvida de är till­sam­mans eller inte medan de går in på baren mittemot.

Gå och snacka med honom”, utma­nar jag Thomas, allt i enlig­het med kväl­lens tema: blir man utma­nad att göra något får man inte säga nej.
“Äh. Vad ska jag säga?“
“Fråga om de är till­sam­mans“
“De är inne och köper bil­jet­ter till fes­ten ikväll. Gå in och köp bil­jet­ter till oss” säger Patrik och erbju­der ett upp­lägg till Thomas
“Ja, och så pas­sar du på att säga hej till dem”, fyl­ler jag i. Vi halar fram kon­tan­ter och Thomas går mot baren. Halvt för­gä­ves; vår kon­ver­sa­tion om huruvida de är till­sam­mans eller inte har tagit för lång tid. Samtidigt som Thomas går ige­nom ute­ser­ve­ringen kom­mer röda short­sen ut med sitt säll­skap och för­svin­ner bort i folkvimlet.

När Thomas kom­mer till­baka med våra bil­jet­ter kon­sta­te­rar vi att vi i alla fall kom­mer att se dem ikväll på stand­par­tyt. Jag lovar fler utma­ningar, och vi fort­sät­ter dricka drin­kar under en bar­runda. Vid halv två tar vi gra­tis­bus­sen som kör oss ut till stäl­let där “the gay beach foam party” ska äga rum. Den tak­lösa loka­len ser ut som ett rymd­skepp från Star Wars som tagit av taket och ord­nat för fest. Stämningen är för­vän­tans­full. Det kom­mer att bli legen — wait for it …

(Fortsättning i del 3: Den andre man­nen)

Andras blog­gin­lägg om , , , , , ,