Tre dagar i Sitges – en feelgoodföljetång i bloggform del 3: Den andre mannen

25 juli 2009

in i mina skor

Previously on Åsikts­tor­ped (del 1, del 2): Under resan i Sitges ser jag en snygg främ­ling på mitt hotell. Jag tar honom för straight, men senare på kväl­len dyker han upp med sin (pojk-?)vän och köper bil­jet­ter till det “gay beach foam party” vi är på väg till.

Tryck på play för sound­trac­ket till del 3:

Scen 3: Den andre man­nen. Scenario: Strax efter 02.00 på en utom­hus­klubb, som ser ut som ett rymd­skepp som lan­dat vid stran­den och cab­bat ner taket. Partyt har pre­cis dra­git igång och käns­lan av för­vän­tan är näs­tan påtag­lig. Housemusiken är hög och drän­ker lju­det från vågorna som slår mot sten­stran­den. Om några tim­mar kom­mer cre­scen­dot (skumpartyt).

… dary. Legendary! Det här stäl­let är väl­pla­ne­rat. Tillräckligt långt bort från boende för att house­mu­si­ken som dånar ut från hög­ta­larna inte ska störa någon som för­sö­ker sova, till­räck­ligt nära för att det ska fun­gera att gå hem. Discoljusen är inklädda i plast­ku­por och lik­nar Star Wars-droider som vänts upp och ner och hängts från ställ­ning­arna som omger dansgolvet.

Okej, utma­ning. Där borta är ett tomt podium. Gå upp och dansa där res­ten av den här låten” David pekar ner mot dans­gol­vet som är belä­get i en stor torr­lagd swim­ming­pool. Egentligen är det en all­de­les för lätt utma­ning, men jag har ald­rig tidi­gare dan­sat på ett podium iklädd endast shorts. Jag rör mig bort och hop­par upp på podiet. När jag kom­mer till­baka har röda short­sen och hans säll­skap dykt upp. De står med ryg­gen mot havet och tit­tar ut över dans­gol­vet, småpratandes.

Utmaning. Gå och prata med dem” säger jag till Thomas och Patrik. Återi­gen dyker dis­kus­sio­nen upp om att de för­mod­li­gen är till­sam­mans, vil­ket får mig att tappa tåla­mo­det. Utan att avsluta dis­kus­sio­nen vän­der jag och går mot röda shortsen.

Hey guys, we’re stay­ing at the same hotel. I saw you at bre­ak­fast this mor­ning”, säger jag. Röda short­sen ler och nic­kar. Vi pre­sen­te­rar oss; Röda short­sen heter egent­li­gen Arnaud och hans säll­skap Pascal. Jag orkar inte smyga som kat­ten kring het gröt utan går rakt på sak: “Are you guys dating?”

No, we’re brot­hers. Half-brothers, actually.”

Vi småpra­tar lite. En fest­fo­to­graf kom­mer till oss och frå­gar om han får ta ett foto på oss tre. Jag kol­lar frå­gande på kil­larna, som bägge två ska­kar på huvu­det. Fotografen för­sö­ker över­tala oss “I’m an offi­cial pho­to­grap­her” säger han och visar ett inplas­tat kort som hänger runt hal­sen på honom “you guys are very good­loo­king”. Smickret går inte hem, och foto­gra­fen går vidare. Pascal för­kla­rar att Arnaud inte gil­lar att ställa upp på bil­der så här. När jag frå­gar var­för visar det sig att han är skå­de­spe­lare i Frankrike.

Lite småprat senare berät­tar Pascal att Arnaud hade nämnt att han såg en snygg kille vid fru­kosten. Han frå­gar vil­ket rums­num­mer jag har, och jag får deras i utbyte. “I’m going to check in on my fri­ends. I’ll see you later!” säger jag till dem, och vi skiljs åt.

Upprymd, glad och själv­för­tro­en­de­boostad till brist­nings­grän­sen åtver­vän­der jag för att kolla om de andra tre mus­ke­tö­rerna är kvar på samma ställe. De är det per­fekta rese­säll­ska­pet: ingen är obe­kväm med att under­hålla sig själv. Under kväl­larna har vi flu­tit mel­lan att hänga, skil­jas åt och sen hänga igen. Det är befri­ande att vara själv i gemenskap.

Framåt fyra­ti­den är det fort­fa­rande beck­mörkt, varmt och inten­sivt. Folk dan­sar, pra­tar, flir­tar. Atmosfären är lad­dad. Jag pra­tar med en snygg frans­man som lus­tigt nog kom­mer från Lyon, pre­cis som Pascal och Arnaud. Han är flir­tig och snygg och rakt på sak, men jag har fått smak på något som inte kan ersät­tas med klubb­hång­lets till­fäl­liga bekräf­telse. Jag stäl­ler mig och dan­sar och byter till endast vat­ten för att vara fräsch dagen därpå. När skum­met slås på rör jag mig upp från swim­ming­pool­dans­gol­vet och betrak­tar lyck­ligt den barns­liga lus­ten och gläd­jen bland män­ni­skorna i skummet.

Gay Beach Foam Party, eller en helt vanlig tisdagkväll i Sitges

Jag blir erbju­den en tre­kant med två snygga kil­lar. Jag tac­kar nej sam­ti­digt som jag blir full i skratt. Jag tän­ker på min straighta kom­pis Andy i den här situ­a­tio­nen: party på stran­den med en massa snygga, stor­brös­tade blon­di­ner som slänger sig i skum­met och erbju­der en tre­kant är saker som väl­digt säl­lan hän­der straighta.

Framåt fem rasar fes­ten fort­fa­rande. Skummet är på sina stäl­len över två meter, och även folk som inte varit i skum­met får sin del av såpa. Jag kän­ner mig nöjd och när jag får en kram bak­i­från av en såpig ran­dom kille bestäm­mer jag mig för att det är dags att åka. Bussen tar mig till­baka till Sitges, där den tra­di­tio­nella gry­ningstangon redan dra­git igång. Gryningen är fort­fa­rande någon timme bort, men paren dan­sar still­samt på piren. Himlen över sta­den var sjärn­klar, sam­ti­digt som ber­gen täck­tes av en mas­siv åskstorm. Jag gick och la mig med tan­ken “Det här är inte en legen­da­risk semes­ter. Den är episk.”

(fort­sätt­ning följer …)

Andras blog­gin­lägg om , , , , , , , ,

Previous post:

Next post:

Bloggportalen.se Creeper