Jag medger att jag är trött och utmattad efter en intensiv period på jobbet, och att det nött ner mitt tålamod till ett tunt fanér som är mer dekorativt än funktionellt. Efter att jag sovit tolv timmar kan man ju tro att jag skulle vakna upp och vara zen och tillfreds och kärleksfull. Och det var jag.
Ända tills jag läste om Wajeha Al-Huwaiders upplevelse av förtryck i Saudiarabien i Sydsvenskan. Det är helt jävla sinnessjukt att vi har ett land som sysslar med apartheid på den här nivån och ändå har bra diplomatiska relationer med västvärlden. Det jag kan ge Saudiarabien cred för är att de slutat låtsas som om en gammal saga (Koranen) skulle ha något slags auktoritet och istället är ärliga med att de godtyckligt förtrycker halva befolkningen för att gynna den andra halvan. Det gör västvärldens se-genom-fingrarna-för-olja-mentalitet än mer vidrig.
Det gjorde mig påmind om gårdagens läsning om en marinsoldat i amerikanska flottan som blev avslöjad som homosexuell av sitt kompani när han vägrade gå till prostituerade. Det ledde till fysisk och psykisk misshandel i två år. Han kunde inte söka hjälp utan att bli avskedad, eftersom du i USA blir sparkad om du kommer ut som homosexuell i militären (det är okej så länge du håller dig i garderoben, och de får inte fråga, vilket är prydligt legaliserat i lagen med namnet “don’t ask, don’t tell”)
Behandlingen av honom resulterade i posttraumatiskt stressyndrom när han kom hem. Han kom ut — och fick sparken. Hans befäl befordrades. Ingen är åtalad för övergreppen. Allt det i ett landet vars nationalsång slutar med “the land of the free, the home of the brave”.
Sen läser jag Isobel och blir påmind om andra helt jävla galna grejer under den här veckan, och när jag till slut ramlar över Ulrikas spaning om JC:s äckliga dum-copy blir det den (i sammanhanget mikroskopiska) droppen som får bägaren att rinna över.
Jag vill bara skrika så här till alla jag passerar idag:
Så om ni läser om en stockholmare i 30-årsåldern som blivit tvångsintagen på psyket så är det jag.
(PS. I min ilska glömde jag ge cred till fina Anna som kommit på arghstabstabstab på twitter. Det är nu mitt favoritstridsrop.)
Andra bloggares inlägg om kvinnoförtryck, don’t ask don’t tell, raseri, saudiarabien, homorelaterat, samhälle
