Saker att bli gråtmild för 3: att 8 spänn och en blick kan göra någon glad

15 november 2007

in i mina skor,politik & samhälle

När jag på tis­dags­kväl­len satt på den rela­tivt full­satta tun­nel­ba­nan på väg mot Mörby Centrum gick en hem­lös kvinna genom vag­nen och tiggde pengar. Jag har sett henne tidi­gare. Hon ber all­tid artigt om pengar och när folk inte ger henne något säger hon “Tack ändå, ha en trev­lig kväll” med en anty­dan till despe­ra­tion i rös­ten. Jag tit­tade upp från min tid­ning medan hon gick genom vag­nen, och det jag kände ett brin­nande för­akt för per­so­nerna som satt i vag­nen. Ingen, inte en enda av alla dessa män­ni­skor tit­tade upp på den här kvin­nan. Inte när hon bad om pengar, inte som svar, inte ens när hon önskade dem trev­lig kväll. Jag vet inte om hen­nes när­mast meka­niska sätt och den korta tid hon vän­tar mel­lan “Ursäkta, har någon av er ett par kro­nor att avvara” och önsk­ningen om en trev­lig kväll är ett resul­tat av att vetska­pen att folk för­mod­li­gen inte bryr sig, eller för att hon så snabbt som möj­ligt vill där­i­från. Egentligen spe­lar det ingen roll. Hade hon frå­gat om kloc­kan, en upp­lys­ning som inte kos­tar något, så slår jag vad om att de flesta tit­tat upp och sett henne. Även om de inte haft klocka. När det hand­lar om några sketna kro­nor så är hon plöts­ligt osyn­liga kvinnan.

Det är så van­sin­nigt fegt att inte våga titta upp och säga “nej, tyvärr”. Jag köper att man inte ger pengar, men att låt­sas som om någon inte exi­ste­rar är en vid­rig form av bestraffning.

Äh jag bara sko­jar, det är inte alls för­ned­rande att behöva tigga pengar för sitt uppe­hälle. Gör man det kan man behöva den själv­för­tro­en­de­boost det ger att vara som luft i folks ögon när man artigt till­ta­lar dem.

Jag bru­kar ald­rig ha kon­tan­ter med mig mig, men just då hade jag åtta kro­nor i jack­fic­kan. Jag vet inte om ögonen tåra­des mer av ils­kan åt de fega kräk som satt på tun­nel­ba­nan, eller av tan­ken att någon kan vara så svält­född på bekräf­telse och pengar att åtta kro­nor och att någon möter ens blick gör en så tack­sam som kvin­nan blev.

Nästa gång kom­mer jag högt fråga folk var­för de inte ens kan se henne.

Andra blog­gar om: , ,

Tagged as: hemlösa, tiggare

  • Eva

    Hej Micke,

    Bra skri­vet om tig­gare i tun­nel­ba­nan! Jag blir också för­ban­nad på att folk inte ens orkar/vill/vågar titta upp o säga nej, tyvärr. Förut var jag också sån, men inte längre. Dom är också män­ni­skor o ska behand­las med respekt av just den anled­ningen.
    Jag bru­kar inte ge tig­gare pengar, men eftersom att dom har till­ta­lat mig (ver­balt el. med kropps­språ­ket) sva­rar jag o tit­tar på dom.

    /Eva — SF:are som und­rar vart du tagit vägen? :)

  • http://brainfrizzlin.blogspot.com/ Lizz

    bra. mer medmänsklighet!

  • http://negerboll.blogg.se MADELENE

    helt under­bart bra skri­vet, jag är helt rörd! Jag blirså arg och led­sen, folk är så fega och idi­o­tiska! Riktigt bra skrivet!

  • tlh

    Fint skri­vit, det finns en bra utställ­ning i Göteborg på stads­mu­seet som tar upp ämnet. Kan rekommenderas.

  • http://www.magnusiamsterdam.blogspot.com mag­nus

    Detta temat är något jag har haft häf­tiga dis­kus­sio­ner med kom­pi­sar om i flera år. Om någon till­ta­lar en så erkän­ner man deras när­varo, oav­sett anledning.

    Däremot kan jag för­stå och känna igen att man blir trött, kän­ner dåligt sam­vete, blir för­ban­nad och helt enkelt inte pal­lar ge ett svar. Det är inte all­tid lätt att se and­ras olycka och veta att man skulle kunna göra något åt det om man pal­lar. Jag vet också att jag lätt hade kun­nat ge 10 euro till kil­len som står vid mitt snabb­köp varenda jävla dag och säl­jer sin tid­ning. Men gör jag det? Nä. Så nån­stans skäms jag och ibland tit­tar jag förbi honom. Är jag då en dålig människa?

    Din titel säger ju ganska myc­ket. Att 8 sketna spänn som man inte ens kan få 25% av en t-banebilljet för, gjorde det henne glad eller dig glad?

    En eloge till dig för att du upp­märk­sam­mar vår sketna skräck för det som inte är som vi. Att se varandra är det viktigaste.

    Men att se oss själva är svå­rare. Själv är jag uru­sel på det.

  • http://www.sandragustafsson.se SANDRA

    Så där tiggde ju min mamma i flera år, så det svi­der all­tid när jag möter (ja, möter, ser, upp­märk­sam­mar) en hem­lös.
    Jag ger det jag har i fickan.

    Kram till dig Micke.

  • bon­ker

    Skulle det vara mer eller mindre för­ned­rande för henne att gå till socialen?

  • http://skinheadxbarbiedoll.blogg.se SKiNHEaD BArBiEdOLL

    Jag väl­jer att igno­rera tig­garna på tun­nel­ba­nan för att det inte allt för säl­lan är så att dom inte behö­ver dom där ca$hen så despe­rat som det fram­står — åtminstone är det vad jag hört, läst & upp­märk­sam­mat, att det oftare hand­lar om extra fick­pengar till flas­higa mobi­ler än till bröd för dagen. Det hand­lar inte om feg­het då jag inte möter deras blic­kar, det hand­lar om irri­ta­tion över hela detta jagvillhaennymobil-spektaklet.

  • http://www.asiktstorped.se Micke

    Eva! Kul att du hit­tat hit. Jag är kvar. “Jag ska bara …” som det så fint heter.

    Men visst är det vik­tigt med respekt? Det är inte respekt­löst att inte ge pengar, men det är respekt­löst att inte erkänna någon annans existens.

  • http://www.asiktstorped.se Micke

    Jag tyc­ker att det är så grund­läg­gande att jag blir galen när jag tän­ker på att folk beter sig så här.

  • http://www.asiktstorped.se Micke

    @Madelene: Det är som den där rekla­men i tun­nel­ba­nan för en utställ­ning hos Forum för levande histo­ria, “Spelar roll”. Där står något i stil med “Här i tun­nel­ba­nan där det finns många andra män­ni­skor är det minst chans att du ingriper …”

  • http://www.asiktstorped.se Micke

    @tlh: Stadsmuseet i Göteborg? Jag ska kolla upp den. Om den kom­mer till Stockholm ska jag defi­ni­tivt se den.

  • http://www.asiktstorped.se Micke

    @Magnus: Det är en sak att bli trött och känna dåligt sam­vete. Men om inte vi orkar se en män­ni­ska som har det så dåligt, vem orkar då?

    Det var hon som blev glad. Jag blev mest skam­sen och beklämd.

  • http://www.asiktstorped.se Micke

    @Sandra: Vet du, jag tänkte på det. Det är det som är så bra med Maskrosungen, man fat­tar lik­som hur det går till när någon blir hem­lös och för­står att hur bra inten­tio­nerna med vårt skydds­nät än är så fal­ler folk ige­nom ibland.

  • http://www.asiktstorped.se Micke

    @Bonker: Jag har ingen aning. Jag har ald­rig varit hos soci­a­len. Det hand­lar hur som helst om att en grund­läg­gande regel är att man erkän­ner en annan per­sons existens när hen till­ta­lar en.

  • http://www.asiktstorped.se Micke

    @Skinhead Barbiedoll: Nu fat­tar jag inte hur du menar, SB. Jag gis­sar att du tän­ker på tig­garna som läg­ger gene­riska bil­der på små­barn med en text om “min sex­må­na­ders bebis har leu­kemi, snälla ge mig pengar”? Det är skill­nad på det här indust­ri­a­li­se­rade tig­ge­riet. De till­ta­lar ju inte ens mig så dem kan jag igno­rera. I det här fal­let pra­tar vi om en hem­lös. Om du tror att hem­lösa köper mobil­te­le­fo­ner för peng­arna så tror jag att du behö­ver en verklighetscheck.

  • Nina

    Vad är detta för pre­ten­tiöst dravel?

    Varför anser alla att vi har en sådan långt­gå­ende skyl­dig­het att absor­bera all den misär vi möter i livet?

    Anledningen att man inte tit­tar eller bemö­ter dem är just den att man upp­le­ver det som job­bigt och sorg­ligt, är det då anled­ning att skäm­mas?
    Jag tän­ker inte skäm­mas för att jag tyc­ker det är job­bigt och för att jag hellre blun­dar. Man kan inte bry sig om alla och hel­ler inte för­vän­tas för­sätta sig i en job­big situ­a­tion så fort någon i en under­läg­sen ställ­ning när­mar sig. Jag tyc­ker det är job­bigt att säga “Nej, jag har inga pengar” och vill där­för inte göra det. Vill man und­vika situ­a­tio­nen har man all rätt till det. Man har ald­rig skyl­dig­het att prata med någon på tun­nel­ba­nan, stan eller var det nu kan vara.

  • http://www.asiktstorped.se Micke

    Nina: jag antar att det hand­lar om män­ni­sko­syn i grunden.

    Du gör det lät­tare för dig själv genom att göra det värre för dem.

    Det är såklart helt upp till dig att göra det om du vill. Själv tyc­ker jag att det gör dig till en ganska sorg­lig per­son, eftersom det inte kos­tar dig något alls att se någon i ögonen och erkänna att någon existerar.

  • Pingback: En måndagkväll regisserad av livet | Åsiktstorped

Previous post:

Next post:

Bloggportalen.se Creeper