I morse omkring femsnåret badade min granne i diskhon. Det var i alla fall min fantasi när jag vaknade av att det tjöt i rören bakom kokskåpet. Först trodde jag någons brandlarm gått och tänkte “det var just typiskt, jag ska ju åka imorrn”. Lyckades inte somna om.
Lika bra. Det var en tidig, och hektisk, dag på jobbet. Från coachande samtal till extrovert välkomnande av gäster till introvert processuppföljning och reflektion. Vid fyratiden kände jag mig zonkad och ingen sömn fanns i sikte. Däremot tvättstuga, packning och tusen småsaker att fixa inför resan. Jag bestämde mig för att pausa världen en stund.
Jag drog ett sms till mr L och frågade om han visste något bra ställe där jag kunde träffa en snygg, brunögd kille med ett charmigt leende. En stund senare kom svaret: Judit & Bertil. Det var bara en dryg timme, men under den timmen lyckades jag totalt koppla bort resfeber, stress och krav. Jag fick en nyårskyss att spela upp i minnet på tolvslaget på nyår, och jag gav en tillbaka. Ingen av oss vet vad det här är, vi är tagna på sängen och det är läskigt och spännande och … pausat. Tajmingen på min resa är perfekt. Sen kastade jag mig tillbaka ut i världen igen.
Hem för att slänga in två tvättmaskiner, till stan för att hämta min kvarglömda klocka hos massören och sen en snabb catch-up slash hej då-fika vid Stureplan. Det blev en lång fika, och taxi hem för att hinna till tvättstugan.
När jag klev in i taxin (en 020) och sa “Mörbylund, tack” frågade chauffören om jag ville ta det på fast pris.
“Hur mycket?“
“Hmm. 150?“
“Okej, kör på det“
“Du har kontanter och så?“
“Eh, nej. Jag har bara kort.“
“Vill du stanna och fixa det på vägen?“
“Nej tack. Vi kör på taxameter, jag vill betala med kortet“
“Okej”
Jag gissar att chauffören tänkt köra en svartkörning. För varför skulle man annars insistera på kontanter?
Andra bloggares inlägg om cash is not king, visa, taxi 020, nyårskyss, singelliv, dejting
