I lördags överraskade vi Robin som fyllde 30 med ett “jag har inte tagit studenten”-flak. Eftersom Robin aldrig tog studenten har han aldrig fått åka flak, vilket alltså skulle åtgärdas lagom till 30-årsdagen. Det blev lite mycket cava, åtta flaskor på sex personer på någon timme och sen ännu mer på flaket. Det finns inget fyllelås till mobilen och jag Facebookade så klart under tiden. Till att börja med var jag inte så kreativ, jag missade det uppenbara “I’m on a float”:
Det skulle så klart ha varit: I’m on a float
Flaket tog oss runt stan och till Torget. Vi var framme omkring halv-nio, nio och vid det laget var jag legendariskt full. Så full att jag inte minns vad det var jag beställde i baren, eller till vem, men jag minns att det var två drinkar och ett glas vatten. Jag har uppenbarligen en autopilot inställd på självbevarelsedrift på fyllan.
Jag har bara fragmentariska minnen från den episoden, men uppenbarligen kickade cavan igång den kreativa delen av min hjärna. Den kom på uttrycket “collateral drunkage”.
Jag myntar uttrycket collateral drunkage på fyllan
collateral drunkage: närhelst du blir full som en kastrull som en avledningsmanöver i till exempel en kidnappning, för att någon/några inte ska fatta några misstankar ALT när du är så glad för någon annans skull att du råkar dricka ungefär mycket mer än personen själv.
