Det känns riktigt civiliserat att det numera finns tillgång till internet på SJ:s X2000-tåg. även om det kostar 109 spänn för en resa på två och en halv timme. Såvida man inte åker första klass, då ingår det. El är dock gratis även i andra klass.
Det känns konstigt att ha något slags guck i håret. De senaste sex åren har Jag har snaggat mig så fort håret blivit tillräckligt långt för att få en tillstymmelse till sängrufs på morgnarna. Nu håller jag på och sparar ut hår för att skaffa något slags frisyr. Jag insåg att jag måste börja med något som håller manen i schack när mina polisonger fick erbjudande om att vara stand-ins för Hugh Jackmans i Wolverine: The Movie. Dessutom har jag … fluffigt hår.
Det kändes hemskt att se sig själv i spegeln klockan halv sex i morse, när jag klev upp för att göra mig i ordning inför dagen. Först trodde jag att jag somnat igen och såg något slags bastardson till Gollum och Wolverine i spegeln, men det var bara jag som var blek, glåmig och finnig. Dålig början när man samma dag ska stå och föreläsa inför 145 personer. Jag gjorde en fet mental anteckning om att köpa något bra puder när jag kollar in nya Grooming-butiken imorrn bitti.
Det känns trist att tredje säsongen av The O.C. tar slut just när jag tyckte att den började närma sig sin forna glans. Vad är förrresten dealen med femmans säsongnumrering? Säsong 6? Hur som helst är det uppenbarligen en del avsnitt kvar i svensk teve, så jag ska inte prata något om slutet. Nu är det dags att börja kolla pä Strangers with Candy (serien alltså) som jag fått låna för länge sen och bara haft liggande på hyllan.
Det känns fantastiskt att stå i en överfull föreläsningssal och prata om normer, kön och sexualitet på ett teoretiskt plan och känna att deltagarna hänger med. Och skrattar på rätt ställe. Även om man själv känner sig blek, glåmig och finnig.
