Sitges är väldigt annorlunda. Det finns en pittoreskhet i stadsbilden och livet här som inte riktigt rimmar med charter, samtidigt som turismen är en viktig del av stadens inkomster. Turisterna består mestadels av barnfamiljer, bögar och Barcelona-bor, vilket i sig är en udda blandning.
Det är svårt att förklara den känsla av mättnad som gradvis växt fram hos mig under de fem dagar vi spenderat i Barcelona och Sitges. Jag kan se en snygg kille som flirtar med mig i en situation som vanligtvis skulle få mig att gå igång på alla åtta, men istället för entusiasm känner jag mest en trött, likgiltig mättnad.
Thomas drog en parallell som förklarar känslan, när han sa att det var som att konstant sitta vid en buffé. Den gaystrand vi varit på i två dagar är en buffé av kött. Det finns något för alla smaker: muskelpuggor, björnar, uttrar, delfinbögar och boy next door-typer. Likaså är barerna, klubbarna och gatorna så raggvänliga att de flesta som är här skulle kunna ligga i parti och minut (vilket många gör — bless them!). Men det dröjer inte länge innan jag upptäcker att det finns en hunger som inte ens det mest prima köttstycke kan mätta. Ett sug efter något komplext, med tuggmotstånd som bjuder på något jag inte förväntat mig, eller ens vet att jag vill ha, förrän jag testar det.
Det handlar om en känsla av samhörighet. Intimitet. Engagemang. Där hånglandet inte bara är ett självändamål utan en hållplats på vägen till något annat.
Som (den mycket briljanta) Oscar Wilde sa: “Det finns två tragedier i livet. Den ena är att inte få det man vill ha. Den andra är att få det.”
Andras blogginlägg om homorelaterat, singelliv, sex, raggning
