Låt oss prata vänlighet.
Det här är första gången jag är ute och reser helt på egen hand sen jag var 16 och flög till New York. När jag kommit fram till Heathrow, hämtat bagaget från SAS-flighten och checkat in det igen på Virgin Atlantic satte jag mig och funderade på trygghetsbehov och vänlighet medan jag väntade på flyget till Los Angeles. Jag uppfattar mig själv som en person som har lätt att lämna min trygghetszon och ge mig ut i det okända. Det jag inte förstått tidigare är hur stort kliv bort från trygghetzonen det innebär att åka ensam till ett främmande land; Det är mycket skräckblandad förtjusning över den här resan.
Här, på Heathrow, bland människor av en massa olika nationaliteter, ursprung och destinationer, förstod jag varför det bildas ställen som Chinatown, Rinkeby eller Little Italy. Ett svenskt par som varit med på SAS-flighten från Stockholm passerade förbi mig och plötsligt kände jag en helt irrationell samhörighet med dem. De här två var inte mindre främmande för mig än vilken annan random resenär som helst, men kulturellt och språkmässigt har vi samma referensramar. När allt är främmande, från infrastruktur och myndighetspersoner, språk och omgivningar så finns det en enorm trygghet i att vara med främlingar som pratar samma språk och upplever samma konstigheter. Motmedlet mot den här typen av kluster baserade på utanförskap är såklart inklusion. En viktig form av inklusion är vänlighet från dem som redan hör hemma.
Några som inte är duktiga på att vara vänliga är SAS. Vid incheckningen vägde min väska för mycket. Kvinnan som satt i incheckningen hade en lätt mästrande ton när hon nöjd skickade mig för att betala för övervikten. Tydligen är det inte så vanligt, då en arbetskamrat till mannen bakom specialbagage-disken frågade “Va? Tar du betalt?” vilket gav en urskuldrande axelryckning till svar.
Virgin Atlantic däremot påpekade att min väska var lite för tung, men att de bjöd på övervikten den här gången, och rekommenderade mig att skaffa en resväska till eftersom jag då skulle få ta med mig mer vikt. Vänlighet.
Flygplatser kan vara de vänligaste platserna på jorden, i alla fall när det gäller att betala med kort. På Arlanda hittade jag inte ett enda ställe som inte tog kort. Inte på Heathrow heller. Däremot finns det saker man inte kan fixa utan ett kort. Som att betala för övervikt på SAS.
(Kortläsare behöver däremot bli mer användarvänliga. Inte minst för synskadade. Jag kan på rak arm komma på fem olika varianter av sätt att dra eller stoppa in mitt VISA-kort i de vanligaste kortterminalerna i Sverige idag.)
Andras blogginlägg om cash is not king, sas, virgin atlantic, vänlighet, trygghet
