Jag önskar det funnes någon bra översättning för “bummed out” på svenska. Det är en väldigt precis beskrivning av hur jag känner mig idag.
Planen igår var en lugn kväll. Samla ett gäng, käka och ta ett par drinkar någonstans och sen se en film. “Någonstans” visade sig vara TGIF, och “en film” blev Iron Man. Som alltid när Andy och Wille är med, blev det stundtals en jargong som var väldigt “How I Met Your Mother”. På det hela taget skulle det ha varit en av de där riktigt bra vårkvällarna, mm det inte vore för samtalet med mr P..
Han skulle egentligen ha varit med, men blev tvungen att ställa in. Jag överraskade mig själv med att säga ungefär så här:
“Vet du, jag träffar dig jättegärna, men som det är nu känner jag mig alldeles för på. Och vi känns alldeles för av. Det har snart gått elva månader sen vi träffades, och i år har vi setts två gånger. Jag tycker att det är kul att det händer bra saker i ditt liv, du förtjänar det. Jag fattar att du måste skörda det du sått under en lång tid. Men jag måste parkera bollen hos dig. Som jag sa, jag träffar dig gärna, men du får höra av dig när du har tid på riktigt.”
Wille och Sofia tyckte att jag var bra, tydlig och vänlig samtidigt som jag lämnade dörren öppen för honom. De korade mig till “vinnare” i det hela. Well, jag antar att man teoretiskt sett kan klassas som “vinnare” efter att ha fått sju rätt på lotto bara för att se kupongen blåsa iväg i vinden.
Teoretiskt sett kanske jag kan hitta den där kupongen om jag bara har tålamod, men jag tills dess tänker jag fortsätta spela på nya lottorader.
Andras blogginlägg om dejting, singelliv, avslut
