“Hur var invigningsgalan?”
Svaret du får beror på vem du frågar.
Frågar du någon som aldrig varit på Pride, framför allt om personen kommer från en liten stad, eller om personen inte är bekant med gaysverige så är svaret “Jättebra!”
Frågar du någon som varit på Pride ett par år, eller är öppet ostraight i en storstad så är svaret “Skittråkig.”
Att svaren skiljer sig beror på att man valde att köra något ängsligt och halvljummet för att tilltala alla. Babsan och Christer Björkman som konfrencierer i det här sammanhanget är lika spännande som att ha sex med helkroppskondom. Spännande att se för dem som aldrig har sett sex förut, men alla andra gäspar ser sig om efter alkohol för att döva tristessen. Christer Björkman har talanger, men att vara konfrencier är inte en av dem. Det roligaste Christer bjöd på var den smått pinsamma missen att introducera Veronica Maggio som “Therese”.
Det fanns ljusglimtar: Carl-Olof Bergs koreografi som inledde själva galan var fräsch. Det krävs en fingertoppskänsla för att inte göra en dansuppvisning till pretentiös eller krystad när man väljer att prova annorlunda vägar. Även det officiella öppningstalet var bra: kort och kärnfullt, och väldigt Europride. Jag gillar greppet att låta ordförande och de två vice ordförandena tala tillsammans.
Sen gick det utför. [Uppdatering: med ett undantag, uppenbarligen. Konformismen är en återvändsgränd.]
Jan Johansen med “Se på mig”. Really? Drag-show med en Carola-klon och “Evighet”. Seriöst, REALLY? Therese Grankvist med “Stjärna på himmelen”. How very studentskiva på 90-talet. Den senare har i alla fall gjort nyare och bättre material.
Cecilia Malmströms tal var politiskt korrekt och absolut intetsägande. Att prata om att folk i andra länder råkar illa ut på grund av sin sexuella läggning är att slå in vidöppna hangardörrar i dessa sammanhang. Även hon var rolig på grund av en miss, när hon höll på att säga “[homosexuella borde få] begå äkenskap”.
Vi insåg att det inte kommer att bli bättre och gav oss av i jakt på en bar.
Det mest intressanta under kvällen var istället det välorganiserade pre-Pride-minglet på Skånska Gruvan. Avslappnat, välfyllt och trevligt.
Avslappnad var däremot inte vakten som fanns vid toaletterna vid Sollidenrestaurangen. Han var raka motsatsen till “avslappnad” där han stod inne på herrtoaletten och såg till att tjejer gick på damernas och killar på herrarnas. Hur han gjorde med transpersoner hann jag inte fråga, för han försvann under tiden jag pinkade.
Det var en fin kväll med nya roliga bekantskaper, rosévinspimplande en masse, och en fantastisk solnedgång över Stockholm.
Jag kommer att köra liverapporter från Pride via Twitter och Jaiku, om du vill följa dem live.
Andra bloggares inlägg om europride, pride, christer björkman, babsan, europride-invigningen, pride-rapport
