Ensamma Vargen i Barcelona

Jag läste myc­ket som barn, och en bokse­rie jag hade en spe­ci­fik för­kär­lek för var böc­kerna om Ensamma Vargen. De var skrivna som roll­spel, med korta kapi­tel – säl­lan ängre än något stycke. I slu­tet på kapit­len fick man välja vad huvud­per­so­nen, som alltså hette Ensamma Vargen, skulle göra här­näst. Ett myc­ket enkelt roll­spel i bokform.

Som en hom­mage till dessa böc­ker, som för mig utgjorde bryg­gan mel­lan histo­rie­be­rät­tande i bok­form och dito i spel­form, där jag fast­nade i spel som “King’s Quest”, “Monkey Island” och “Willow”, skri­ver jag detta inlägg som ett kapi­tel i en Ensamma Vargen-bok; Du väl­jer fortsättningen.

Vandrarhemmet jag bodde på var mer ett myc­ket spar­tanskt hotell än ett vand­rar­hem. Mitt dubbelrum-med-eget-badrum var rent, upp­lyst av ett enda lys­rör pla­ce­rat vid sängen så att det också fick agera säng­lämpa. Det inne­höll bara det all­dra nöd­vän­di­gaste: ett skriv­bord, en gar­de­rob och två enkel­sängar, bäd­dade på det kon­ti­nen­tala sät­tet med ett lakan vikt över en filt vil­ket fick mig återi­gen att tänka på att pås­la­kan ver­kar vara ett rela­tivt okänt kon­cept utan­för norra Europa.

Ingen teve, inget inter­net och de tråd­lösa nät­verk som omgav hotel­let var ned­låsta. Det kän­des näs­tan klosterlikt.

När andra dagens möten var avkla­rade hade jag en kväll för mig själv. Jag inven­te­rade mina alter­na­tiv: gå ut och fla­nera på stan. Området jag bodde i erbjöd en labirynt av trånga gator där det otu­ris­tiga var­dags­li­vet kunde obser­ve­ras. Eller så kunde jag gå bort till Placa Cataluna och kolla in turist­strå­ket och ta en sväng med tun­nel­ba­nan. Jag älskar fun­ge­rande kol­lek­tiv­tra­fik och för­sö­ker all­tid att prova kol­lek­tiv­tra­fi­ken i en stad, om till­fälle ges. Jag blev också påmind om att Barcelona, till skill­nad från Stockholm, har bastuklub­bar. Jag har ald­rig varit på en bastuklubb, vil­ket är den homo­kul­tu­rella all­män­bild­ning­ens mot­sva­rig­het till att tro att man är pop­kul­tu­rellt bevand­rad när man ald­rig har tit­tat på TV-shop. Ett sista alter­na­tiv var att ta till­fäl­let i akt: utan stör­nings­mo­ment skulle jag kunna läsa ut “Generation X” som jag bör­jat läsa om på fly­get hit.

(Det fun­kar alltså så här: ett inlägg om det alter­na­tiv som fått flest rös­ter vid pass imor­gon fre­dag 18.00, kom­mer att postas senast på lördag)

 Loading …

(Och här är den önskade fort­sätt­ningen)

Andras blog­gin­lägg om bar­ce­lona, ensamma var­gen, roll­spel, vand­rar­hem

Jag läste myc­ket som barn, och en bokse­rie jag hade en spe­ci­fik för­kär­lek för var böc­kerna om Ensamma Vargen. De var skrivna som roll­spel, med korta kapi­tel – säl­lan ängre...

Tagged as: barcelona, bastuklubb, ensamma vargen, rollspel, vandrarhem