När jag gjorde mitt ofrivilliga kontantuttag undrade jag vad jag skulle göra av tjugolappen och femman jag fått. Jag tänkte på kvinnan som tigger på tunnelbanan och tänkte att jag inte sett henne på länge. Jag tänkte skriva något om henne i avslutet, men det kändes så pretentiöst att avsluta inlägget med att jag skulle ge dem till en tiggande kvinna — om jag träffade henne — att jag lät bli.
Jag hade snabbt glömt det hela när jag gick till gymmet för att köra Bodycombat och Bodypump. Att instruera är skönt, det är extremt mycket medveten närvaro. Ju mer det bränner, desto mer fokus på att känna det och känslan av att vägra ge upp till deltagarna. Det behövdes idag, när min kollega Petter hetsade mig till att lasta på extra på rygglåten. Det var ganska darriga ben som bar mig ut från gruppträningssalen.
En snabb-bastu, dusch och ett ombyte senare befann jag mig på Indian Garden på en efter träningen-middag som sakta förvandlades till en dejt. Någonstans på vägen slutade vi visa styrkorna, det som vi kan beundras för. Vi visste redan att de fanns där. Istället gläntade vi försiktigt på dörrarna till det som gör oss värda att tycka om: blåmärkena och ärren efter att ha fallit och rest oss igen. Jag behövde inte ens flytta på mig för att se den nya dimensionen i hans fina, bruna ögon.
De bästa av bra dejter avslutas med en bra kyss. Det här platsade på topp-tio listan. På väg ner i tunnelbanan kändes benen inte alls så skakiga som de borde efter två hårda pass.
När jag kliver på tunnelbanan är hon där. Klädd i en vit, sliten jacka och en kjol som inte ser så varm ut. Men hon ser ut att må bra. Hon stannar till vid sällskapet framför mig. Jag blir glad när de gräver i fickorna och ger hene pengar. Hon fortsätter fram. Jag sitter och pratar i telefon, hon tittar snabbt på mig med en igenkännande blick och fortsätter, vill inte störa. Men jag har redan tjugolappen och femman från konditoriet i handen. Jag lägger ner dem i hennes kopp, och ler tillbaka när hon ler och säger “Tack, jag uppskattar det verkligen”.
Kanske räknas det här som “att ha använt sig av kontanter”, vilket betyder att jag är diskad. Det är okej. Även om 10 000:- är rätt mycket pengar, så går det inte att köpa känslan av att ha delat med mig av glädje och hopp. Och en bra kyss efter en bra dejt är en större vinst än pengarna.
Nästa gång ska jag fråga vad hon heter, och hur det kommer sig att hon är där.
Andra bloggares inlägg om tiggare, cash is king, kontantlösa samhället, singelliv, dejting, träning
