Det är dags för en helt ny nivå av interaktion med mina läsare.
Jag har en sån här:
Det är en kamera som sänder live-video tillsammans med ljud. Den kan panorera runt, och styrs av den som tittar genom den. Ungefär så här kan det se ut när jag sitter framför datorn:
För instruktioner och för att koppla upp dig mot kameran, klicka på “Livekamera” i menyn längst upp.
Idén har växt fram gradvis, och det finns två syften med det hela.
Det första är att göra så många som möjligt medvetna om vad som håller på att hända. I jakten på trygghet från brottslighet, terrorism och för att “skydda barnen” offrar vi mer och mer av vår personliga integritet. Datalagringsdirektivet är ett exempel, och FRA-propositionen ett annat och mycket allvarligare.
Övervakningen med kameror blir alltmer utbredd. Blir vi tryggare av det, eller är det en falsk trygghetskänsla? London är den stad i världen där kameraövervakningen är mest utbredd, men det finns inget tydligt samband mellan uppklarade brott och antal kameror.
Var går gränsen? Hur mycket av vår personliga integritet är vi beredda att offra? Är du beredd att låta kameror övervaka ditt hem? Ditt sovrum?
Argumentationen är att “den som har rent mjöl i påsen, behöver inte oroa sig”. Känns det bekvämare att veta att man är övervakad bara för att man har rent mjöl i påsen? Jag tror inte det. Det finns många som har skrivit intressanta texter kring övervakning i allmänhet och FRA-förslaget i synnerhet, till exempel Rosetta Sten.
I juni röstas det om FRA-förslaget, och vill det sig illa kan det börja gälla från och med första juli i år. Jag kommer att låta kameran vara uppkopplad ända tills dess. Jag gissar att många kommer att tänka “Jag skulle aldrig vilja göra samma sak”, och det är första steget till att börja ifrågasätta alla inskränkningar i den personliga integriteten. Även de som till synes kan verka små.
Jag tycker också att det är enormt viktigt att inte göra det här till partipolitiska skyttegravskrig. Det handlar inte om vem som startat vad, det handlar om att vi har en Riksdag som långsamt suddar ut den personliga integriteten medan de flesta i befolkningen inte orkar engagera sig. Jag hoppas att det är så, för alternativet att de flesta är beredda att offra den personliga integriteten skrämmer mig på riktigt. Scenariot i “V for Vendetta” känns inte helt overkligt i det ljuset.
Det andra är ett rent experiment från min sida. Ända sen jag såg första säsongen av Big Brother har jag undrat hur jag skulle bete mig under konstant kameraövervakning. Till en början kommer jag att vara medveten om kameran och regissera mitt beteende. Men hur känns det efter två veckor? En månad? Kommer “hemma” att kännas mindre tryggt? Kommer relationen med mina bloggläsare att bli annorlunda?
Andra bloggares inlägg om FRA, övervakning, datalagringsdirektivet, personlig integritet, samhälle, big brother, live-kamera
