Tusen bilder från Prideparaden

Det är få saker som kan få mig att börja gråta, men Prideparaden är en av dem. Det är fan­tas­tiskt med en dag när det på rik­tigt inte spe­lar någon som helst roll vem man är, hur man ser ut eller vad man gil­lar. Alla får vara med.

Det var lite märk­ligt att se Kungsgatans trot­to­a­rer kan­tade med för­vän­tans­fulla män­ni­skor medan själva vägen lig­ger öde. Traditionenligt var Dykes on Bikes första sek­tio­nen ut (senare kom även cyk­lande fla­tor)

I år var sek­tio­nerna gene­rellt inte lika fan­ta­si­fulla som förra året. Babsan, som förra året var med på para­dens snyg­gaste float hade så klart svårt att komma upp i samma klass i år.

Jag har tap­pat räk­ning på hur många gånger jag fick gås­hud. Det är fler än gång­erna jag höll på att börja gråta, och färre än gång­erna jag skrat­tade av ren lycka. Första gången var redan när sek­tio­nen “Marching for those who can’t” kom.

Sedan fort­satte det unge­fär så hela para­den, fram­för allt när sek­tio­nerna Regnbågsfamiljer, Stolta Föräldrar och Gaypoliserna passerade.

Ett sobert och dis­kret (och där­med, med parad-mått mätt, udda) inslag var film­bus­sen, där Måns Herngren (?) fil­made till ett icke spe­ci­fi­ce­rat projekt.

I år var det fler barn och bebi­sar i para­den än någon­sin tidi­gare, som Juni till exempel:

Nyamko var där.Fredrik var det inte. Temat för årets Pridefirande var “Sport”. Det märk­tes på många sätt. FCZ bol­lade, ett par fla­tor pas­sade på att besöka second base, ett annat par spe­lade ame­ri­kansk fot­boll och det fanns che­er­le­a­ders och pom­poms både här och där.

Det var en salig bland­ning av folk: tan­ter, scou­ter (flic­kor med stake), änglar, djäv­lar, dan­cing que­ens och danish vikings. Det var glada ung­do­mar (och några med atti­tyd), glada sjuk­skö­ters­kor (och minst en straight) och glada poli­ser. Där fanns pasties och pastel­ler, pride que­ens och pira­ter.

Paraden inne­höll mer än färg­glada män­ni­skor. Även fik­tiva karak­tä­rer para­de­rade stolt. Till exem­pel Satine från Moulin Rouge, Marge och Homer och såklart min favo­rit­sek­tion: slash fic­tion med både troll­kar­lar och mugglare:

Aktiva och för­ar­gel­se­väc­kande tje­jer, dan­sande snygga kil­lar, lyck­liga dru­gor … para­den är ett gigan­tiskt och vac­kert firande av frihet.

Och som avslut, den största kon­tras­ten jag lyc­ka­des fånga på bild: glad och glitt­rig vs anti­fa­cis­tisk och arg.

Resten av de 1000 bil­derna kan du kolla in på min Flickr-sida.

Andra blog­gar om: pride, stock­holm pride, pri­de­pa­ra­den, foton från prideparaden

Det är få saker som kan få mig att börja gråta, men Prideparaden är en av dem. Det är fantastiskt med en dag när det på riktigt inte spelar någon som helst roll vem man är, hur man ser ut eller vad man gillar. Alla får vara med. Det var lite märkligt att se ...

Tagged as: Fotografier, Pride, pride 2007, prideparaden