Kristna som ber om ursäkt i Prideparaden

Posted on Jul 5, 2010 in totally unstraight

Chicagos pri­de­fi­rande hölls för någon vecka sedan. Deras pri­de­pa­rad hade en kris­ten för­sam­ling som åskå­dare. Det i sig är inte ovan­ligt, där­e­mot var deras bud­skap det. Istället för bud­skap som hotar med hel­ve­tet, skärsel­den och evig plåga om man inte gör bot (tänk Maranata i Stockholm, Livets Ord i Göteborg eller Phelps för­sam­ling i USA) bad de om ursäkt. Emanuel Karlsten, tidi­gare webb­re­dak­tör på tid­ningen Dagen och där­för nät­ver­kad inom de svenska fri­kyr­korna, frå­gar på sin blogg om inte svenska kristna borde ta efter: “Kanske borde vi säga “för­låt”?

Det är en fin tanke. I teo­rin. I prak­ti­ken kom­mer det inte att fungera.

Pridefärger i regnvåt asfalt

Pridefärger i regn­våt asfalt

Jag tror inte det. Ett “för­låt” är näm­li­gen inte bara en ursäkt, det är också ett löfte att man inte ska göra om det man ber om ursäkt för. Utan det löf­tet är “för­låt” bara tomt och hån­fullt självförhärligande.

De flesta kristna som har något mot homo­sex­u­a­li­tet bru­kar säga “Vi äls­kar indi­vi­den, men för­dö­mer hand­lingen”. Beroende på hur kon­ser­va­tiv och bok­stavs­tro­gen Bibeln för­sam­lingen är, kan “hand­lingen” vara allt från att öppet erkänna att man är homo­sex­u­ell (utan att vilja omvändas/botas) till att ha sex med en per­son av samma kön. Hur som helst spe­lar det mindre roll hur kon­ser­va­tiv man är om man har denna inställ­ning, för oav­sett vad säger man “vi äls­kar indi­vi­den, men för­dö­mer homo­sex­u­a­li­tet”. Friheten att vara den man vill utan att få leva som man vill är som fri­he­ten att vara svart så länge ens hud­färg är vit.

Så vilka för­sam­lingar läm­nar det här som kan be om ursäkt? De som redan väl­kom­nar homo­sex­u­ella fullt ut. De som inte har något att be om ursäkt för i det här sam­man­hanget. Enskilda indi­vi­der som är med i de kon­ser­va­tiva för­sam­ling­arna kan be om ursäkt hur myc­ket de vill, deras “för­låt” blir inte all­var­ligt menade för­rän de aktivt börja jobba för att för­ändra sin för­sam­ling (alter­na­tivt läm­nar den).

Det finns inga grå­zo­ner här. Det finns få per­so­ner som skulle tycka att det var okej att vara med i en för­sam­ling som tyc­ker att röd­hå­riga inte ska få gifta sig, eller att lite invand­rar­fi­ent­lig tolk­ning av Bibeln är okej för att för­sam­lingen står för så myc­ket annat bra. Du har ett val, och ditt val att vara med i en homo­fob för­sam­ling blir inte rätt­fär­di­gat bara för att du ber om ursäkt i Prideparaden.

  • R…

    Man är inte med i en för­sam­ling för att man står för andra för­sam­lings­med­lem­mars åsik­ter, eller ens för­sam­ling­ens leda­res åsk­ter. Man är med i en för­sam­ling för att man äls­kar Gud. Om kristna vill se homo­sex­u­ella som indi­vi­der så kanske det är dax att börja se kristna som indi­vi­der också.

  • http://www.asiktstorped.se Micke Kazarnowicz

    Man kan väl “älska Gud” och vara tro­ende utan att vara med i en för­sam­ling? Eller starta en egen, om det är vik­tigt? För mig är det själv­klart att om du är med i en för­e­ning så står du för vad för­e­ningen tyc­ker. Vissa frå­gor kanske du inte hål­ler med om, men om du stan­nar kvar så säger du också att de frå­gorna är under­ord­nade och ovik­tiga. Det är helt fine, men då kan du inte be om ursäkt.

    Det är min poäng. Kristna får tycka vad de vill, men de får inte be om ursäkt i Prideparaden om de inte änd­rat sig.

  • R…

    Församlingstillhörighet är inte samma sak som att vara med­lem i ett parti eller en för­e­ning. Klumpar man ihop alla kristna base­rat på för­sam­lings­till­hö­rig­het kom­mer man ald­rig att komma någon­stans i försoningsfrågan.

    Är man kris­ten har man (oftast) satt Gud som num­mer ett, över­ord­nad allt annat, vil­ket, defacto, gör alla andra frå­gor under­ord­nade oav­sett hur vik­tiga de är. Det du krä­ver är i prin­cip att de kristna skall för­neka Gud för att få vara med i Pride, vil­ket är rätt magstarkt.

    Vi får kanske ta en fre­dags­mor­gon om detta =)

  • http://www.asiktstorped.se Micke Kazarnowicz

    Jag uttryc­ker mig nog klum­pigt: kristna får gärna vara med på Pride. Det är själva gre­jen att be om ursäkt som inte kom­mer att fylla något som helst syfte — inte så länge man fort­sät­ter bete sig som man gör (för­döma homo­sex­u­el­las “utlevnad”).

    Du har rätt, det vore onek­li­gen intres­sant att dis­ku­tera det här någon fredag!

  • R…

    Men de som ber om ursäkt på pride menar det säkert. Det är där­för du inte skall blanda ihop dem med de som inte gör det, via för­sam­lings­till­hö­rig­het eller annat. Men vi tar res­ten irl. =)

  • http://adland.tv/ Dabitch

    I hug­ged a man in his under­wear.
    http://slog.thestranger.com/slog/archives/2010/
    I hug­ged him tightly. And I am proud.
    http://naytinalbert.blogspot.com/2010/06/i-hugg
    (Läs den där, den är från en av de kristna)