Det här inlägget handlar om yrkespersonen Anders Öhrman. Jag känner inte Anders privat, och har inte heller någon önskan att lära känna honom. Jag önskar jag kunnat skriva det här utan att blanda in hans personliga egenskaper, som smak, men det hade krävt att han själv kunnat ta sitt ego ur bilden och se ett större perspektiv. I klarspråk: om Anders Öhrman gjort den tidning han tror sig göra (en tidning för en bred målgrupp HBT-personer i Sverige) istället för den tidning han egentligen gör (en tidning som bara medelmåttigt begåvade och hyfsat oinsatta mellanmjölksbögar finner upphetsande) så hade det varit enkelt att hålla sig enbart till yrkespersonen.
Hur mycket jag än försöker frasera det fint så kommer kontentan av detta inlägg vara denna: Anders Öhrman är som bäst en medelmåtta i det yrke han har nu, och det är sällan han är så bra.
Låt mig illustrera min analys med urvalda inlägg ur hans blogg. Det lustiga är att när jag gick igenom hans blogg valde jag att ta skärmdumpar av de inlägg jag ville kommentera. Jag litade inte på att Anders skulle vara villig att ge sig in i en debatt. Idag skulle jag kolla det mest pikanta av inläggen, ett som jag lämnade en kommentar på direkt i Anders blogg, för att se om han svarat. Då visade det sig att han raderat inlägget. Vi återkommer till det specifika inlägget längre fram.
Jag har tidigare skrivit om hur Anders Öhrman och Magda Gad satte Paolo Roberto och Petter på omslaget till ett QX-nummer. Bara det att majoriteten av de som skulle gifta sig i “QX Drömbröllop” var straighta säger mycket om Anders Öhrmans chefredaktörskap. Att samtidigt i förbifarten förlåta Paolo Roberto för att han var ett av två dragnamn för kampanjen “Rädda äktenskapet” — en kampanj som ville att homosexuella inte skulle få rätten att gifta sig — är att spotta i ansiktet på alla som kämpade för att könsneutrala äktenskap skulle bli verklighet.
I det inlägget insinuerar jag att det handlar om Anders Öhrmans egen önskan att förföra en straight kille. Vid en genomläsning av Anders blogg ser jag att han postat bilder från just plåtningen med Paolo Roberto och Petter. Antal bilder från andra omslagsplåtningar på Anders blogg: 0. (Antal omslag som plåtats sedan han började blogga: 6. Antal av dessa som har tjejer på omslaget: 2).
Jag lägger ingen värdering i att Anders som privatperson tänder på tanken att omvända en straight bad boy (eller i alla fall bli påsatt av en). Men när han låter denna önskan (förmodligen omedvetet) gå ut över sitt yrkesliv ser jag att den ställer till med skada.
Att tidningen inte fått någon som bevakar lesbiska frågor på allvar är inte heller en slump. Det beror inte på att det finns brist på begåvade lespisar med skrivtalang. Det beror på att QX är en mellanmjölksbögtidning som anställer en symbolisk flata. Magda Gad var mer intresserad av att gå på stora fester än att bevaka frågor som ligger flator nära.
Mellanmjölksbögen tycker att det blir “lite jobbigt” när man kommer dragandes med “T”-begreppet i HBT. Han förstår inte hur det kan vara så svårt. Det finns killar, tjejer, straighta och homos — vad är problemet? Det kan så klart inte chefredaktören för nordens största gaytidning tycka, och officellt så är Anders Öhrman “all about the T”. Men i sin blogg avslöjar han att han i grund och botten har en rätt kristdemokratisk syn på det hela. Jag tror att Erik Slottner är mer åsiktsfrände med Anders Öhrman än, säg, Tiina Rosenberg.
Ta till exempel Öhrmans inlägg om “Tjejmiddag”. I grund och botten ganska harmlöst, men när man ändå skriver om det hade man kunnat påpeka att det är synd att något som kallas “Tjejmiddag” direkt exkluderar lesbiska och bisexuella kvinnor, genom att i många frågor slänga sig med ordet “pojkvän”. Och då har jag inte läst mer än två kort i spelet när jag såg det i butik. Men Anders ser det som att “Tjejmiddag” lika gärna kunnat vara “Bögmiddag”. (Och det är klart att om man har den synen så vill man helst bli påsatt av en straight kille).
Nu kanske du tänker att jag drar för stora växlar på det hel. Läs nu nedanstående inlägg. Det är det jag kommenterade på, och det är det som Anders Öhrman raderade istället för att svara på kommentaren på.
Tänk dig nu att det är en fjollig bög som är där på bilden. Kanske en av mina favoriter, han som ofta syns i flygvärdinneuniformer i Pride Park. Tänk att frågan är “Hur homosexuella är de då undrar jag?” om de bögar som tänder på den fjollige bögen. Straighta killar har bara ett slags smak och sexualitet i Anders Öhrmans värld. Om de straighta killarna tycker om något utanför denna smak, som kroppsbyggande kvinnor, så är det helt okej att ifrågasätta deras sexualitet (och en öppning för att de kanske är beredda att sätta på en kille).
Men det bästa, det har jag sparat till sist. Minns nu att Anders Öhrman har skrivit en bok om att komma ut, där han pratar om hur viktigt det är att så många som möjligt kommer ut.
Frågan är bara om han skäms för att han jobbar på “gaytidningen QX” eller för att han är bög?
Jag tror att QX har enorm potential. De flesta personer som skriver för dem skulle med rätt chefredaktör kunna göra en bra tidning, för hela gruppen HBT. Tyvärr är Anders Öhrman bara 40 och har 25 år kvar till pension. Det lär inte finnas någon som vill ha en halvkompetent chefredaktör vars största tillgång är att han har rätt sexualitet, så såvida inte Anders Öhrman väljer att sadla om (vilket han är för bekväm för) kommer han sitta på den posten tills QX går i graven.
Pingback: Första gången jag läste tidningen QX… | Citronsirap