Det finns en särskild krets i helvetet, där personer sitter och roterar på varsin kaktus spritsad med grovsalt i all evighet. Den här kretsen är reserverad för människor som tror att homovänlighet är detsamma som att skriva en artikel där bögar eller flator nämns i stereotypa sammanhang, bara för att det är positiva ordalag. I denna krets hamnar också folk som helt oironiskt använder sig av fördomarna kring sin egen minoritetsgrupp för att främja sin egen karriär eller publicitet.
I denna krets finns redan fyra krukor märkta “Jonas Hellsén”, “Patric Sundell”, “Tobias Norman” (aka Schlagerbögarna) och “personen på Stockholm City som kom på idén med Citys Schlagerbögar”
Jag vill inte ha “biffiga brandmansbögar” eller “hårdföra hantverkshomon” som motvikt. Vad jag vill är att slippa ett helt jävla godståg med etiketter som jag måste ansvara för varje gång jag kommer ut för en ny bekantskap. Jag vill kunna lyssna på schlager utan att kreti tänker “aha, det är för att han är bög”. Jag vill kunna berätta att jag hoppar fallskärm utan att pleti utbrister “det var ju jävligt obögigt”.
Just det, där hamnar också alla som säger “Det trodde jag aldrig, du ser ju inte alls ut som en bög” när jag berättar att jag är homo. “Tack. Du ser inte ett dugg hetero ut heller.” ska jag svara nästa gång.
Jag hoppas kaktusarna är stora som spädgrisar.
