Emma frågar om de bästa sexscenerna genom tiderna, samtidigt som hon tipsar om IFC:s/Nerves lista över femtio dito. Jag försöker göra en egen topp tio-lista i huvudet så jag kan jämföra med Nerve, och inser att jag bara kan minnas fyra.
Min topp fyra bästa sexscenerna genom tiderna-lista:
- Tältsexet i Brokeback Mountain
- Nationalsångssexet i Shortbus
- Alla ställningar-sexet i Team America
- Tråksexet i Priest
Ettan är såklart självskriven. Shortbus har jag inte sett, men jag har fått den scenen förklarad för mig så många gånger att jag lika gärna kan ha med den. Fyran är egentligen så tråkig så klockorna stannar, men när en sjuttonårig bög svältfödd på allt vad förebilder heter ser två killar knulla på bioduken kommer det etsa sig fast i hans minne for ever. Det är också ungefär det enda jag minns av den filmen. Det och att huvudrollsinnehavaren heter Linus Roache.
Trean är den enda heterosex-scen jag minns, och det bara för att den är ironisk. Det är alltså ironin, snarare än sexet som jag minns.
Det är bara att konstatera: Jag kan inte relatera till heterosex. Jag kan inte ens stava till ftita.
Sen började jag fundera på varför jag inte kan relatera till det obligatoriska vaniljsexet i varje film, inte ens när sexscenerna sedan hamnar på topp femtio-listor. De flesta av scenerna innehåller ju trots allt en kille.
Svaret är att denna kille har begär till tuttar och f som i sitta.
Massuppfitta mig rätt, jag kan relatera till tutt-begär på ett teoretiskt plan. Ungefär som jag kan förstå att folk kan bli sugna på surströmming. Men jag kan själv inte bli sugen på varken surströmming eller tuttar, inte ens om tuttarna har nakenbilder på Jake på sig. Jag hatar inte surströmming. Eller tuttar. Jag är helt likgiltig inför dem, ur ett sexuellt perspektiv (matsex med surströmming kan för övrigt inte vara någon höjdare). Att jag gillar Agent Provocateur-estetiken bottnar snarare i just estetik än i åtrå eller kåtma (avdelningen “Thank you for sharing”: jag förknippar ordet kåtma med Ranelid, och Ranelid med Pojkfröken, alltså finns det hos mig en tankekedja mellan kåtma och Pojkfröken).
Men då kanske jag skulle kunna identifiera mig med tjejen istället, som är föremål för killens åtrå? Jo, tjena. Hon har tuttar. Jag skulle kunna tänka mig att ha tuttar och en kropp som bär upp en Agent Provocateur-outfit av samma anledning som jag skulle kunna tänka mig att ha läderharnesk och chaps: det kan vara kul med uppmärksamhet och bekräftelse på en lagom dekadent fest. Men rent sexuellt är det lika intressant som lego-porr.
Eftersom Emma triggade hela den här grejen så får hon avsluta den också: Under inköpet av en ny dator fick hon namnet Emma Gay Munthe. Jag har sagt att jag aldrig skulle kunna tänka mig att byta efternamn (om det inte blir till Gyllenhaal), men jag ändrar mig. Gay Munthe är typ världens bästa efternamn. Det skulle jag inte byta bort, inte ens mot Gyllenhaal. Jake skulle få vara gift med Micke Gay Munthe Gyllenhaal.
Andra bloggar om: sex, sexscener, heterosex
Pingback: Vi böghoror från Bahnhof Zoo « Henrik Tornberg