Vad är skillnaden mellan liberal och ultranationalist? Fotboll!

11 juni 2008

in politik & samhälle

Alla ni som är libe­ra­ler och för fri­han­del och fri rör­lig­het för varor, tjäns­ter, pengar och män­ni­skor — något som alltså hand­lar om att riva grän­ser — hur ser ni på fotbolls-EM och hejan­det på lag uti­från vil­ket land laget är från?

Eller mer kon­kret: vad är skill­na­den på att ha på sig natio­nal­sym­bo­ler en dag när Sverige spe­lar fot­boll mot ett annat EU-land, och på att ha på sig natio­nal­sym­bo­ler den 30 november?

Jag är helt för att ha ett favo­rit­lag. Men att ha ett favo­rit­lag base­rat på land känns … 1900-tal. Lite små­putt­rigt folk­hem­sko­lo­ni­a­lis­tiskt. Aldrig får invand­rare vara så svenska som när de käm­par för Sverige, oav­sett vil­ket land de till var­dags spe­lar för.

Andras blog­gin­lägg om , , ,

  • http://dyslesbisk.blogspot.com/ Fredrik Westerlund

    Hur får man ett favoritlag?

    I mitt fall vet jag att jag bör­jade gilla Manchester United för att de var det första lag jag kom­mer ihåg från Tipsextra, Björklöven för att far­mor köpte en grön-gul hals­duk när hon låg på sjuk­hus i Umeå och Seattle Mariners för att jag råkade vinna en resa till Seattle.

    I Vårruset hejade jag på min part­ner, i Blodomloppet höll jag på mina kol­le­ger och min favo­rit i Stockholm Marathon var en kon­sult jag tyc­ker är schyst att jobba med.

    I fotbolls-EM klap­par mitt hjärta för Sverige mest för att jag bor där. En av många anled­ningar att gilla ett lag, inte kons­ti­gare än någon av de andra.

  • http://dyslesbisk.blogspot.com/ Fredrik Westerlund

    När vi ändå är inne på ämnet måste jag bara passa på att droppa ett av de finare citat jag kän­ner. Från Roger Angells “Agincourt and after”:

    It is foo­lish and chil­dish, on the face of it, to affi­li­ate our­sel­ves with anyt­hing so insig­ni­fi­cant and patently contri­ved and com­mer­ci­ally explo­i­tive as a pro­fes­sio­nal sports team, and the amu­sed supe­ri­o­rity and icy scorn that the non-fan directs at the sports nut (I know this look — I know it by heart) is understan­dable and almost unanswerable.

    Almost. What is left out of this cal­cu­la­tion, it seems to me, is the busi­ness of caring — caring deeply and pas­sio­na­tely, really caring — which is a capa­city or an emo­tion that has almost gone out of our lives. And so it seems pos­sible that we have come to a time when it no longer mat­ters so much what the caring is about, how frail or foo­lish is the object of that con­cern, as long as the fee­ling itself can be saved. Naivete — the infan­tile and ignoble joy that sends a grown man or woman to dan­cing and shou­ting with joy in the middle of the night over the hap­ha­zar­dous flight of a distant ball — seems a small price to pay for such a gift.”

  • http://www.asiktstorped.se Micke

    @Fredrik: Jag tyc­ker att det är fan­tas­tiskt att folk är pas­sio­ne­rade för sina lag. Men det slog mig först igår hur illa det egent­li­gen sma­kar med den natio­na­lism som upp­vi­sas i sam­band med sport. Och hur accep­te­rad denna natio­na­lism är, medan att bära sve­ri­ge­tröja 30 novem­ber inne­bär att man kan bli nedslagen.

    Det är alltså inte själva pas­sio­nen, utan att natio­na­lism ibland anses okej och ibland inte, utan att där egent­li­gen finns någon skillnad.

  • amo

    Är det verk­li­gen natio­na­lism att heja på sitt lands­lag? Är det inte bara en för­läng­ning av klubblagen?

    Jag är född o upp­vuxen i GBG och även om jag inte bor kvar där så hejar jag fort­fa­rande på IFK Göteborg. Där jag växte upp hejade 60–70% på dem och res­te­rande dela­des mel­lan ÖIS o Gais.

    Under en tid så var ju dess­utom lands­la­get näs­tan lik­ty­digt med IFK Göteborg så att heja på ett annat lands­lag hade ju varit väl­digt kons­tigt. Det var deras hem­ma­mat­cher jag gick på allt oftare under min upp­växt. Det var utan­för Nya Ullevi jag stod o vän­tade på att spe­larna skulle komma ut för att få tjata till mig en auto­graf eller två.

    Jag har all­tid tyckt det varit lite märk­ligt att börja heja på ett lag som du inte har någon kopp­ling till. Skall man basera sitt sup­por­ter­skap på vad man ser på TV eller läser i tid­ning­arna? Visst har jag favo­rit­lag i utländska ligor men att kalla mig sup­por­ter till dessa är verk­li­gen att ta i.

    Eftersom jag är upp­växt i GBG så har jag nog en lite annan syn på sup­por­ters än vad man har om man är från Stockholm eller Skåne. I Göteborg så finns/fanns inte riva­li­te­ten mel­lan lagen utan­för pla­nen. Om det går dåligt för “ditt” lag så är det ok att heja på “lil­le­bror”, så länge de inte spe­lar mot “oss”. Att en Djurgårdare skulle heja på AIK, eller tvärtom, om de så spe­lade UEFA-cupfinal är ju näs­tan helt omöj­ligt. DET är där­e­mot helt sjukt.

  • Rasmus

    För att citera Arne Anka: Ett land är en admi­nist­ra­tiv yta. Om man nu är libe­ral och anser att bety­del­sen av denna admi­nist­ra­tiva yta bör mini­me­ras, måste man då helt och hål­let vara mot­stån­dare till konceptet?

    Vad är pro­ble­met med att ha natio­nal­sym­bo­ler på sig någon dag? Som jag ser det så är dagarna när det orsa­kar pro­blem (typ 30:e när det lätt tol­kas som ett ställ­nings­ta­gande för rasism och annat bajs) undan­tag, inte norm. Plus då blan­dande av natio­nal­sym­bo­ler med typiska nazisymboler.

Previous post:

Next post:

Bloggportalen.se Creeper