Till Rolf Hillegrens försvar

EDIT: Efter att Sjumilakliv tip­sat om att Rolf Hillegren för­tyd­li­gat sitt ställ­nings­ta­gande i Aftonbladet och verk­li­gen inte tyc­ker att våld­täkt i en rela­tion är en våld­täkt (och då pra­tar jag inte om “gent­le­man­na­re­geln” utan om att han inte tyc­ker att lägs­ta­straf­fet för våld­täkt, 2 år, är tillämp­nings­bart på våld­täkt utan våld i rela­tio­ner) inser jag att det krävs extremt myc­ket väl­vilja för att tolka honom som något annat än verk­lig­hets­från­vänd på en sån nivå att han är direkt olämp­lig som åkla­gare. Jag inser också att jag är världs­mäs­tare på att bygga meningar som skulle få en tysklä­rare att bli lite varm och rosen­kin­dad, om de vore for­mu­le­rade på tyska.

–
Jag skulle inte vilja vara Rolf Hillegren efter hans extremt osmi­diga citat om till­tvingat sex i rela­tio­ner i SvD.

De flesta har foku­se­rat på det här stycket:

[…] Men tar man en man och en kvinna som kän­ner varandra och kvin­nan säger att hon inte har lust i dag, men man­nen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fäng­else. Det lik­nar mer en ord­nings­för­se­else, säger han.

Citatet i sin hel­het är

– Det ska vara höga beviskrav i brott­mål, även i sex­brott, säger han.

Han menar att lagen i dag har urla­kat vad begrep­pet våld­täkt betyder.

– När man säger våld­täkt tän­ker man mest på rik­tiga rug­giga våld­täk­ter. Men tar man en man och en kvinna som kän­ner varandra och kvin­nan säger att hon inte har lust i dag, men man­nen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fäng­else. Det lik­nar mer en ord­nings­för­se­else, säger han.

Tittar man på vad Rolf Hillegren tidi­gare sagt och gjort så ham­nar cita­tet i ett lite annat ljus, och den första rasande ilska jag kände när jag läser ori­gi­nal­ci­ta­tet sval­nar snabbt.

Rolf Hillegren har ald­rig varit en för­sva­rare av rät­ten att våldta, eller begå sex­u­ella över­grepp. Det han har varit mot­stån­dare till är urla­kan­det av det juri­diska begrep­pet “våld­täkt” bara för att en oin­satt opi­nion krä­ver det. Det är alltså en fråga om juri­disk ter­mi­no­logi, och det är extremt vik­tigt att den har exakta definitioner.

Jag tror att var­ken jag, någon av läsarna eller Rolf Hillegren anser att det är okej för någon att fort­sätta ha sex ifall den andra par­ten någon gång under tiden skulle vilja avbryta. I var­dag­ligt tal skulle jag (och jag är säker på att Rolf, om han inte vore yrkes­ska­dad, skulle hålla med mig) klassa det för våld­täkt. Men går vi över till juri­diska ter­mer är det en helt annan sak. Det som är “våld­täkt” i folk­mun är kanske “sex­u­ellt utnytt­njande” i juri­di­ken, på samma sätt som “mord” egent­li­gen kan vara “dråp” eller “vål­lande till annans död”.

Jag base­rar det här på föl­jande:
2006 skrev Rolf Hillegren på SvD Brännpunkt om just det: att det fanns (och fort­fa­rande finns) en hög­ljudd opi­nion som ville få fler saker klas­sade som våld­täkt där­för att det i all­män­he­tens öron låter all­var­li­gare, utan att begrunda vilka följ­der det kan få:

I SvD 17/3 cite­ras en riks­dags­man som säger: ”Vi kan inte sitta med armarna i kors och vänta på att flera 13-åringar inte ska få brot­ten bedömda som våld­täkt.”
På så vis! Är det verk­li­gen rubri­ce­ringen som är det vik­tiga? Och är det off­ret som ska bestämma brottsrubriceringen?

Det är möj­ligt att det ger bättre offersta­tus att vara våld­ta­gen än sex­u­ellt utnytt­jad, i syn­ner­het i dessa tider när allt högre ska­de­stånd döms ut. Men det är orim­ligt att off­ret ska få styra brottsrubriceringen.

Den möj­lig­he­ten finns inte vid några andra brott. Den bestulne får finna sig i att vara bestu­len även om han skulle anse sig vara rånad.

2006–2007 rasade en debatt om våld­täkts­be­grep­pet och åkla­gar­vä­sen­det, med Christian Diesen, Madeleine Leijonhufvud (och Peter Eriksson, Miljöpartiet) på ena sidan, och åkla­gar­vä­sen­det och till exem­pel SvD på den andra. Efter att ha läst de inläg­gen (SvD:s ledar­re­dak­tion, inlägg 1 och inlägg 2 från Rolf Hillegren och tre andra åkla­gare) ser jag Rolf Hillegrens poäng: han vär­nar om de juri­diska ter­merna, för en klar och tyd­lig defi­ni­tion som inte tillå­ter en god­tyck­lig­het som (tyvärr redan före­kom­mer i Sverige och) som vi annars för­knip­par med sken­de­mo­kra­tier och bananrepubliker.

Andra blog­ga­res inlägg om rolf hil­le­gren, våld­täkt, sex­u­ellt utnytt­jande, sam­hälle, rätts­praxis, juri­disk terminologi

EDIT: Efter att Sjumilakliv tip­sat om att Rolf Hillegren för­tyd­li­gat sitt ställ­nings­ta­gande i Aftonbladet och verk­li­gen inte tyc­ker att våld­täkt i en rela­tion är en våld­täkt (och då pra­tar jag...

Tagged as: juridisk terminologi, rättspraxis, rolf hillegren, samhällsdebatt, sexuellt utnyttjande, våldtäkt