Medietystnaden kring Johanna Sällströms självmord

15 februari 2007

in politik & samhälle

Johanna Sällström begick självmord.

Det vet varenda repor­ter som har skri­vit om det, men medi­erna hål­ler tyst om det. Jag är säker på att varenda inblan­dad tyc­ker att de är fin­käns­liga och mora­liska som, istäl­let för att skriva att “Johanna Sällström tog livet av sig”, gör omskriv­ningar som

Hon hit­ta­des liv­lös i sin lägen­het i Malmö sent på tis­dags­kväl­len. Enligt poli­sen i Malmö finns inga miss­tan­kar om brott.

Formuleringen ovan kom­mer från DN. Liknande for­mu­le­ringar har såväl SvD som Expressen och Aftonbladet. ((Som jag för­står det ploc­kas vissa blog­gin­lägg som kom­men­te­rar artik­larna hos både DN och SvD bort manu­ellt. Jag sät­ter en hund­ring på att det här inläg­get inte kom­mer synas bland län­karna till blog­gar som kom­men­te­rar artiklarna.))

Missförstå mig rätt. Det är både mora­liskt och fin­käns­ligt. Om man till­hör Världen Idag-kristna. I den stora värl­den är det sna­rare okäns­ligt, sken­he­ligt och oetiskt. Är Johanna Sällströms död mindre tra­gisk bero­ende på sät­tet hon dog på? Blir de anhö­ri­gas lidande mindre när de också får brot­tas med skam­men kring själv­mord, som är en följd av tabut? Kommer Johanna Sällströms dot­ter att sakna sin mamma mindre för att vi tyc­ker att det är skam­ligt att prata om psy­kisk ohälsa?

Johanna Sällströms själv­mord vitt­nar om ett enda miss­lyc­kande. Ett miss­lyc­kande hos svensk psy­ki­a­tri, då Johanna såvitt jag för­stått sökt hjälp för den depres­sion hon led av. Medias tyst­nad kring själv­mor­det bidrar såle­des inte bara till tabut, och där­med skam­men för de anhö­riga, tyst­na­den gör också att det inte blir någon debatt kring psy­ki­a­trins och sjuk­vår­dens misslyckande.

Tabut kring att tala om själv­mord bidrar också till att det finns många van­fö­re­ställ­ningar kring ämnet. När en nära väns sys­ter gick i behand­ling efter depres­sion och ett själv­mords­för­sök skrev hon ett häfte med fakta kring själv­mord och depres­sio­ner. En sak som fast­nade för all­tid var for­mu­le­ringen “Jag ville inte dö. Det gjorde bara för ont att leva”. (Behandlingen hjälpte inte, hen­nes depres­sion blev värre och hon tog livet av sig.)

Tabut kring själv­mord får större följ­der än så. Det man inte pra­tar om finns inte, och det som inte finns behö­ver inte åtgär­das. Vi vet att folk dör i tra­fi­ken, och vi har också en natio­nell hand­lings­plan för att minska anta­let döda. År 2002 dog omkring 540 per­so­ner i tra­fi­ken. Samma år tog 1485 per­so­ner livet av sig. Trafiksäkerhetsforskning får mer än 70 mil­jo­ner kro­nor per år. Suicidprevention får 2 mil­jo­ner ((Källa: SPES, för­e­ning för anhö­riga och när­stå­ende till per­so­ner som begått själv­mord)). Proportioner, någon?

(Uppdatering: många intres­santa kom­men­ta­rer fick mig att utveckla tan­karna kring själv­mord och tabun lite till i ett eget inlägg)

Andra blog­gar om: , , , ,

Tagged as: johanna sällström, självmord, tabu

← Older Comments
  • http://www.asiktstorped.se/ Micke

    Caroline: Det är exakt det jag menar. Varför ska efter­le­vande också behöva dras med skam? Sorgen är nog så job­big. Skammen kom­mer ald­rig för­svinna för­rän folk på all­var bör­jar prata om det.

  • http://www.asiktstorped.se Micke

    Caroline: Det är exakt det jag menar. Varför ska efter­le­vande också behöva dras med skam? Sorgen är nog så job­big. Skammen kom­mer ald­rig för­svinna för­rän folk på all­var bör­jar prata om det.

  • Cecilia

    Naturligtvis ska media inte bidra till stig­ma­ti­s­te­ring av själv­mords­drab­bade män­ni­skor genom att tabu-belägga eller tysta. Men att skriva kan abso­lut vara för­knip­pat med risk — för ja, det finns forsk­ning som pekar på sam­band mel­lan media­rap­por­te­ring och ökande själv­mord, fram­förallt bland unga män­ni­skor. Fenomenet kal­las för Werther-effekten och beskrivs bland annat av Nationellt cen­ter för sui­cid­forsk­ning och pre­ven­tion av psy­kisk ohälsa i “Nyhetsbrev 1/2000″. (Finns att läsa i sin hel­het på http://www.ki.se/suicide/nyhetsbrev/1–2000.pdf) Med anled­ning av denna risk har WHO inom ramen för pro­gram­met SUPRE utar­be­tat rikt­lin­jer beträf­fande medias sätt att rap­por­tera om själv­mord. Se “A
    resource for media pro­fes­sio­nals” som finns att ladda ner från http://www.who.int för ytter­li­gare information.

  • Cecilia

    Naturligtvis ska media inte bidra till stig­ma­ti­s­te­ring av själv­mords­drab­bade män­ni­skor genom att tabu-belägga eller tysta. Men att skriva kan abso­lut vara för­knip­pat med risk — för ja, det finns forsk­ning som pekar på sam­band mel­lan media­rap­por­te­ring och ökande själv­mord, fram­förallt bland unga män­ni­skor. Fenomenet kal­las för Werther-effekten och beskrivs bland annat av Nationellt cen­ter för sui­cid­forsk­ning och pre­ven­tion av psy­kisk ohälsa i “Nyhetsbrev 1/2000″. (Finns att läsa i sin hel­het på http://www.ki.se/suicide/nyhetsbrev/1–2000.pdf) Med anled­ning av denna risk har WHO inom ramen för pro­gram­met SUPRE utar­be­tat rikt­lin­jer beträf­fande medias sätt att rap­por­tera om själv­mord. Se “A
    resource for media pro­fes­sio­nals” som finns att ladda ner från http://www.who.int för ytter­li­gare information.

  • Mona

    Jag tyc­ker inte du ska skäm­mas, men du har rätt i att många beter sig besvä­rat om man berät­tar vad som hände ens anhö­riga. De stäl­ler ju obeym­rat frå­gan: Hur dog hon (eller han)?

    Blir de så besvä­rade av sva­ret behö­ver de ju inte fråga, tyc­ker jag. Det är den som inte han han­tera ett sådant svar som äger pro­ble­met, inte den som mist sin anhörige.

    Jag själv bru­kar dock und­vika att berätta när jag kän­ner att det är en män­ni­ska som ändå inte skulle för­stå, eller bara använda infor­ma­tio­nen till skval­ler. Man har ingen skyl­dig­het att berätta.

  • Mona

    Jag tyc­ker inte du ska skäm­mas, men du har rätt i att många beter sig besvä­rat om man berät­tar vad som hände ens anhö­riga. De stäl­ler ju obeym­rat frå­gan: Hur dog hon (eller han)?

    Blir de så besvä­rade av sva­ret behö­ver de ju inte fråga, tyc­ker jag. Det är den som inte han han­tera ett sådant svar som äger pro­ble­met, inte den som mist sin anhörige.

    Jag själv bru­kar dock und­vika att berätta när jag kän­ner att det är en män­ni­ska som ändå inte skulle för­stå, eller bara använda infor­ma­tio­nen till skval­ler. Man har ingen skyl­dig­het att berätta.

  • http://ud-din.se/blogg/ O.

    Gammalt inlägg men ändå värt att kommentera.

    “8. Iaktta stor för­sik­tig­het vid pub­li­ce­ring av själv­mord och själv­mords­för­sök sär­skilt av hän­syn till anhö­riga och vad ovan sagts om pri­vat­li­vets helgd.” Ur Etiska reg­ler för press, radio och TV (SJF.se)

  • http://ud-din.se/blogg/ O.

    Gammalt inlägg men ändå värt att kommentera.

    “8. Iaktta stor för­sik­tig­het vid pub­li­ce­ring av själv­mord och själv­mords­för­sök sär­skilt av hän­syn till anhö­riga och vad ovan sagts om pri­vat­li­vets helgd.” Ur Etiska reg­ler för press, radio och TV (SJF.se)

  • http://www.asiktstorped.se/ Micke

    Vad menar de med “av hän­syn till anhö­riga”? På vil­ket sätt skulle det påverka de anhö­riga om någon har tagit livet av sig, jäm­fört med dött i en olycka? SJF:s etiska reg­ler behö­ver uppen­bar­li­gen uppdateras.

  • http://www.asiktstorped.se Micke

    Vad menar de med “av hän­syn till anhö­riga”? På vil­ket sätt skulle det påverka de anhö­riga om någon har tagit livet av sig, jäm­fört med dött i en olycka? SJF:s etiska reg­ler behö­ver uppen­bar­li­gen uppdateras.

  • mari­anne

    Jag har skri­vit en dikt om o till Johanna
    Flicka bland björ­kar
    du kan läsa den på sockerdricka.nu sök poetry­Girl bland ‘författare’

  • mari­anne

    Jag har skri­vit en dikt om o till Johanna
    Flicka bland björ­kar
    du kan läsa den på sockerdricka.nu sök poetry­Girl bland ‘författare’

  • Janne

    Den här trå­den är säkert slut för länge sedan mej jag kän­ner ändå för att göra några inlägg ändå. Självmord ökar vid att man anger det som döds orsak.

    Jag kan inte fatta hur/att folk ska måsta veta orsa­ken till att en män­ni­ska inte längre lever…varför kom­mer allt snack?…Det finns “över­le­vande” i famil­jen som mår dåligt var­för inte tänka på de?

    För drygt 10 år sedan för­sökte min älskade bror ta sitt liv…efter att haft ångest i drygt 10 år. Jag valde då att bara berätta det för min dåva­rande flickvän/sambo. För några år sedan tog en av mina bästa vän­ner sam­bos bror sitt liv och då visste igen hur man skulle vara mot henne… Först då vågade jag berätta vad som hänt mej…jag lyc­ka­des hjälpa henne (och fak­tiskt då oxå mej själv) men då hadde tid­ning­ar­nas artik­lar redan för­stört vår familj…EN lokal kän­dis och de för­störde allt för oss och hur var det då för Johanna S. Ett döds med­de­lande räc­ker, inga “jag har hört”. Tänk på de som ska leva vidare!

    Sen sök hjälp om Ni mår dåligt…tyvärr är Ni inte ensam, minst 10% mår idag så dåligt att det är fara för deras liv! Tänk på det!

    MVH
    Janne

  • Janne

    Den här trå­den är säkert slut för länge sedan mej jag kän­ner ändå för att göra några inlägg ändå. Självmord ökar vid att man anger det som döds orsak.

    Jag kan inte fatta hur/att folk ska måsta veta orsa­ken till att en män­ni­ska inte längre lever…varför kom­mer allt snack?…Det finns “över­le­vande” i famil­jen som mår dåligt var­för inte tänka på de?

    För drygt 10 år sedan för­sökte min älskade bror ta sitt liv…efter att haft ångest i drygt 10 år. Jag valde då att bara berätta det för min dåva­rande flickvän/sambo. För några år sedan tog en av mina bästa vän­ner sam­bos bror sitt liv och då visste igen hur man skulle vara mot henne… Först då vågade jag berätta vad som hänt mej…jag lyc­ka­des hjälpa henne (och fak­tiskt då oxå mej själv) men då hadde tid­ning­ar­nas artik­lar redan för­stört vår familj…EN lokal kän­dis och de för­störde allt för oss och hur var det då för Johanna S. Ett döds med­de­lande räc­ker, inga “jag har hört”. Tänk på de som ska leva vidare!

    Sen sök hjälp om Ni mår dåligt…tyvärr är Ni inte ensam, minst 10% mår idag så dåligt att det är fara för deras liv! Tänk på det!

    MVH
    Janne

  • Yrla

    Självklart ‘hjäl­per inte terapi’ mot depres­sion om tera­peu­ten själv har den inställ­ningen gente­mot sin kli­ent. En utbil­dad psy­ko­log kan vara nog så kun­nig teo­re­tiskt men ha dålig kon­takt med sin egen smärta, sorg mm vil­ket omöj­lig­gör till­frisk­nande hos kli­en­ten. Detta är van­li­gare än vi tror. Man blir inte hjälpt av medi­cin, man läg­ger loc­ket på allt och även om det kan upp­fat­tas som bätt­ring, så finns pro­ble­met kvar. Det kan dess­utom omed­ve­tan­de­gö­ras för kli­en­ten och där­med genom pas­siva uttryck drabba

  • Yrla

    Forts: andra i omgiv­ningen t ex de egna bar­nen. Vilket barn mår bra av att ha en för­äl­der som inte är när­va­rande i sig själv? Svar: inget barn. Barn behö­ver känslo­mäs­sig när­varo, annars dör de själs­li­gen.
    Många utbil­dade psy­ko­lo­ger är liv­rädda för sin egen emo­tio­nella verk­lig­het, och ivran­det för medi­ci­ne­ring kan ses som ett direkt uttryck för detta. Då slip­per de näm­li­gen genom kli­en­ten möta sin egen sorg. När ska denna blind­gång upp­höra? Man blir frisk av att bli hörd, sedd utan reservationer.

  • SANNA

    det som är bris­ter inom sjuk­vår­den psy­ki­a­trin finns också på boen­den. Personal som ej är utbil­dade för arbeta med olika psy­kiska pro­blem dia­gno­ser, utan låter oss må mera piss, och flera självord hända,

    att Johanna tog livet av sig är för hon kunde spela TEATER HON VAR UTBILDAT INOM SCENSKOLAN, DÅ TYCKERMAN AV NÅN MAN SKALL HA MERA UPPMÄRKSAM PÅ OCH EJ GE EFTER LÄTT PÅ PERMISSIONER. MEN SOM DET ÄR INOM VÅRDEN LURAS MAN LÄTT AV ATT LURA ATT MAN MÅR BRA.. MEN INIM SPYR MAN PÅ SITT LIV. MAN LÄR SIG FEJKA SOM MÅNG ANDRA SOM HAR BESTÄMMT SIG ATT TA LIVET AV SIG. INGET ÄR NYTT ATT FOLK SKÅDISAR SOM ANDAR MÄNNISKOR EJ KÄNDA tar sitt liv livet är svårt myc­ket krävs av oss. Att Johanna tog sitt liv av vil­ken orsak vet ingen det har vi ej med att göra. Allt vi kan göra är att vi skall vara mera upp­märk­samma på vän­ner o kära hur man mår inte ta allt för givet.

    Livet är inte lätt av att folk för­sö­ker och lyc­kas ta sitt liv är inget nytt, bara för att ett känt namn nu ( dog av den orsa­ken var självmord.

  • Sanna

    Hamnade här av en till­fäl­lig­het och tac­kar för ett fan­tas­tiskt genom­tänkt och väl­for­mu­le­rat blog­gin­lägg! Det är san­ner­li­gen svårt att öppna hårt sam­man­slutna ögon, men fler som du ger värl­den hopp :)

  • Jonathan

    Det skulle vara fint att tro på en gud. Måste vara en väl­dig tröst och trygg­het. Jag avun­das(?) reli­giösa män­ni­skor sam­ti­digt som jag för­ak­tar dem. Alla religioner(de stora iaf) ned­vär­de­rar någon grupp män­ni­skor. Svårt att se nån god­het i det.

  • http://www.livskunskap.org Rune

    Besök gärna min sida och läs om hur ett liv kan bli http://www.livskunskap.org

  • jonas vil­helms­son

    Ånges­ten är fruktansvärd.Läkarna som svu­rit en ed att hjälpa sina med­män­ni­skor till varje pris, ski­ter full­stän­digt i oss.Boten mot den till­fäl­liga svåra ånges­ten är ett myc­ket litet pro­blem för våra psykläkare.Atarax,ett pate­tiskt kemiskt pre­pa­rat mot exempelvis,klåda, är pre­pa­rat som erbjuds till män­ni­skor med svår till­fäl­lig ångest innan de ordi­na­rie psyk­pre­pa­ra­ten bör­jar fungera.Denna pro­cess kan ta många veckor.under den svåra tiden med oftast ökande ångest sit­ter dessa gudar i sina bekväma sto­lar och talar om för oss sjuka vad som är bäst för oss.Jag har tidi­gare fått sobril i små mäng­der vil­ket har hjälpt mig undan de svåra pro­ble­men i början.Men nu jäv­lar har psykläkarkå­ren tyd­li­gen varit på samma kurs,patienter som begär sob­bar eller annat tjack,är poten­ti­ella drogmissbrukare,dessa män­ni­skor skall ordi­ne­ras det overk­samma ämnet ATARAX.Här om nat­ten klätt­rade jag på väg­garna här hemma i vän­tan på effek­ten av flu­ox­e­ti­nets under­gö­rande egenskaper.Jourpsyk hän­vi­sade till psyka­ku­ten sex mil bort i rykande snöstorm.Som tur är job­bar min älskade fru innom sjukvården.hon har för­sett mig med ille­gal hjälp under vec­kan som gått.för jäv­ligt men så är det

  • http://moodyblues.devote.se/blogs/1160579/sjaelvmord-och-naerstaaende--en-sann-historia.htm Claes

    Du har rätt i myc­ket, kanske jag kan tillägga ngt.

    Vi som lever nära ngn som är själv­mords­be­nä­gen måste vakna upp, eftersom vår­den inte kla­rar av att ta hand om dessa män­ni­skor får vi kämpa så det glö­der för att de ska bli sedda, för de själva orkar inte. Sen är det ofta ytter­ligt svårt att se när ngn är det, ofta syns det inte, men där­e­mot kan man ju se att en män­ni­ska mår ytter­ligt dåligt, bara det är ett tec­ken på att ngt inte är bra.
    Men visst, vi måste ha en fun­ge­rande vårdaparat.…..hur länge har inte det diskuterats…

  • Mina

    Ännu en… Emil Forselius.

    Dags för ett nytt blog­gin­läggi ämnet? Situationen har inte pre­cis bli­vit bättre…

  • Emmacool97

    Hon är min vackra ängel…
    igår såg jag en kvinna som var fruk­tans­värt lik henne, så lik, jät­te­vac­ker var hon.
    och jag har ett tvång att hitta henne,
    hop­pas hon mår bra, om hon inte gör, hop­pas jag kan stoppa henne, om hon tän­ker göra lika­dant som johanna, det är som att johanna har hop­pat in i en annan per­son, jag sak­nar henne, och blir helt tokig om jag ser ngn med lik­he­ter, jag­har sut­tit hela går­dags­kväl­len och hela dagen idag, och letat efter denna tjej,jag ger inte upp jag ska hitta henne, det kän­des tryggt att sitta så passa nära henne.

← Older Comments

Previous post:

Next post:

Bloggportalen.se Creeper