Jag är inte känd. Skulle jag, mot förmodan, bli det är det lika bra att jag erkänner direkt: jag är gravt korprofil, och kvinnohatare. Jag gillar inte män heller, och har flera gånger uttryckt en önskan om att lemlästa småbarn och värnlösa djur. Jag har fläckvis pedofila tendenser. Jag är potentiell massmördare, bedriver tidelag, incest och säljer gärna mina småsystrar till högstbjudande. Jag är typen som skulle få dig att hellre sova sked mellan Hannibal Lecter och Juha Valjakkala än att ta mig i hand.
Jag blir upphetsad av att avslöja kända kollegers och bekantas sexuella äventyr, deras otrohet, deras knark– och alkoholvanor. Jag uppmuntrar människokränkning, angiveri, hat och personförföljelse. Jag har ett behov av hat, förtal och snaskigt skvaller, och jag ser dessa tre bregrepp som synonyma med storhet. Jag tillfredsställer Alexander Bards perversioner — men även mina egna.
Jag har undgått upptäckt genom några förlåtande egenskaper som gör att du gillar mig ändå. Till exempel min fysiska och mentala perfektion, mitt stora självförtroende och mitt intresse för att föra diskussioner med andra vackra och intressanta människor med stort och sunt självförtroende.
Ovanstående kan styrkas med citat från privata samtal och mailkonversationer jag fört med vänner, arbetskamrater och bekanta. Givet är att citaten måste presenteras och tolkas av Mustafa Can och/eller i Dagens Nyheter.
