Dödsstraff

Njaa, det är klart att en del av filo­so­fin bakom döds­straff (och andra straff) är hämnd. Men det är inte det enda. Det är också till för att avskräcka andra från att begå brott. Och att hindra att den enskilde begår samma brott igen (vil­ket i och för sig är svårt om man bli­vid dödad, utan gäl­ler väl mer andra brott). Och reha­bli­li­te­ring är det ju inte fråga om just vid dödsstraff…

Intressant vink­ling av döds­straf­fet du har, dock.

Min största invänd­ning mot döds­straf­fet är att vi män­ni­skor inte har någon rätt att döda andra män­ni­skor. Att det inte finns någon män­ni­ska som för­tjä­nar att dö. Att vi går till­baka till pri­mal­sta­diet om vi fort­sät­ter döda andra män­ni­skor i lagens namn.

För övrigt var den där t-shirten vämjelig…

Det kanske hand­lar om att få ett avslut. Ta död på honom, begrava honom och gå vidare.

Probelmet med döds­starf­fet är att så länge vi inte kan GARANTERA att ingen döms oskyl­dig skall det inte få existera.

För kan vi inte garan­tera det så kan näste man till elek­tiska sto­len vara du eller jag, Micke. Det är något jag verk­li­gen inte vill riskera.

Aronson: jag för­står det argu­men­tet. Jag bara vet inte var jag själv står i frå­gan. Vi dödar ju djur, så var­för inte män­ni­skor? Alltså rent filo­so­fiskt — är det för att män­ni­skan är mer värd än, säg, en gris eller en del­fin eller en schim­pans, som alla tre är hyf­sat intel­li­genta och i alla fall de två senare har något slags självmedvetenhet?

David: Poäng. Jag tror du har rätt, att det hand­lar om något slags avslut­nings­ri­tual sna­rare än hämnd.

AI: jag hål­ler full­stän­digt med där. Problemet med döds­straff är just att vi inte har några garan­tier — och det går inte att ha olika straff­ska­lor bero­ende på hur säker man är på att för­ö­va­ren begick brott X, alltså ute­sluts döds­straf­fet också på grund av det. Jag menade sna­rare ur filo­so­fiskt per­spek­tiv. Om man skulle ha en abso­lut 100% säker lögn­de­tek­tor så skulle mitt främsta argu­ment mot döds­straff vara just att det som HÄMND betrak­tat egent­li­gen inte är myc­ket till hämnd.

Jag tän­ker på det där fal­let med Matthew i Laramie, Wyoming.
Hans för­äld­rar, fram­för allt pap­pan, yrkade på döds­straff i rät­te­gången.
Men valde istäl­let att låta mör­da­ren leva, med en moti­ve­ring i stil med:
“Varje mor­gon när du ser värl­den ska du tänka att det får Matthew ald­rig göra igen. Varje gång du fyl­ler år ska du tänka på Matthew som ald­rig gör det igen.” etc etc.

Hårt.
Men som sagt. Dödstraffet i sig är nog för många läkande.
Radera.
Poff. Borta.

Med min livs­fi­lo­sofi så är ju inte döden slu­tet. Så på det sätt jag ser det är ett livs­tids­straff det abso­lut bästa om man vill att någon skall lida och få sona det han gjort.

Att få vara kvar och känna kon­se­kven­serna av sitt hand­lade, både ini­från och utifrån.

I Iran har dom en spe­ci­ell vari­ant på döds­straf­fet i form av “dub­bel häng­ning”. Den dömde hängs upp och kvävs lång­samt. När han är näs­tan helt död ploc­kar dom ner honom (eller henne, givet­vis), låter honom hämta sig bara för att sen hänga upp honom igen och den här gången kvävs han lång­samt till döds. Läste om det på wiki­pe­dia men kan inte för mitt liv hitta styc­ket igen så jag kan inte länka. Snacka om grymhet..

Det är bra med dödsstraff