Sent omsider kommer här recensionen av Axbos “Sleep Phase Alarm Clock” (som jag skrivit om tidgare här och här), eller S.P.A.C. Jag är ledsen att det dröjt och inte kommit som utlovat, men hey — den dagen jag får betalt för att blogga kan du tala med min avdokat, Mr Sosumi, om sånt här.
Kort om klockan
Meningen med klockan är alltså att den ska väcka dig i rätt fas, när du är som mest lättväckt. Det innebär att du sätter den tid du senast måste vara uppe som väckningstid, men kan i själva verket bli väckt upp till en halvtimma innan. Med klockan följer ett frottéarmband, med en ficka för den lilla sändaren som tillhör klockan. Sändaren skickar signaler till klockan varje gång du rör på dig i sömnen, och eftersom de flesta bara vänder på sig när de byter sömnfas kan klockan hålla reda på var du befinner dig. Skulle klockan inte hitta rätt sömnfas kommer den väcka dig på utsatt tid ändå.
Klockan har inbyggt batteri som räcker i ungefär en vecka, men till vardags går den på vanlig, hederlig två-hål-i-väggen-el. Den är snygg, menyerna är enkla att hitta i och använda sig av, och klockan har föredömligt få knappar för en så pass avancerad produkt — bara tre stycken, varav ena är ett rullhjul. Sändaren har en knapp, och när du trycker på den under natten tänds displayen på klockan. Eftersom siffrorna är stora och lättlästa är det här en rätt skön bonus, du kan kolla tiden utan att behöva sträcka på dig. Tyvärr är knappen på sändaren svår att hitta med hjälp av bara känseln, och det finns inget “klick” eller motsvarande som gör att jag känner att jag tryckt in knappen. Synd på en annars smart funktion.
Teorin fungerar i praktiken
Funkar det? Ja. Problemet är bara att jag är okompatibel med klockan. Sändaren ska sitta på vänster arm för högerhänta och höger för vänsterhänta. Jag har ännu, efter fyra veckor inte riktigt vant mig vid att ha sändaren på armen. Sändaren ska vara placerad på utsidan av armen, och eftersom jag ofta sover med armen under kudden är jag även i sömmen medveten om sändaren. De sista dagarna har jag insett att jag kan vända på klockan så att sändaren sitter mot insidan av vristen istället, vilket gör att den märks betydligt mindre. Funktionen verkar inte störas av det här.
Jag har också märkt att jag framåt morgonen undviker att röra på mig för att få sova så länge som möjligt. Det är rätt galet, eftersom jag ligger och sover och därmed inte medveten, men uppenbarligen tänker någon del av min hjärna på att det snart är dags att vakna och jag försöker maximera sovtiden genom att låta bli att vända mig, och därmed trigga väckningen.
Jag jobbar alltså undermedvetet mot klockans funktioner, vilket innebär att jag väckts “i fas” lite mer än hälften av gångerna.
Mjuk och hård väckning
En sak jag var lite tveksam över var att väckningssignalerna verkade så svaga. Fågelkvittret är
visserligen trevligt, men vaknar man verkligen av det? Det visade sig att de signaler man väljer används bara när klockan väcker “i fas”. I det ögonblicket behövs inte mycket för att jag ska vakna, vilket gör att fågelkvittret räcker alldeles utmärkt. De gånger klockan inte hittar min fas och väcker mig på utsatt tid är signalen mer traditionell väckarklocka, och rätt hög. Risken att missa den är liten såvida man inte är döv eller ligger i koma.
Inte bara för singelsovare
Med versionen jag köpte fick jag med två frottéarmband och två sändare. Meningen är alltså att klockan skall kunna användas av par också, med olika uppstigninstider. Eftersom signalerna man kan välja för väckning “i fas” är så lågmälda, och eftersom man kan välja volym på dem, så borde det teoretiskt fungera bra — såvida inte ena personen i paret är som jag.
Klockan har ingen snoozeknapp. Snooze förtar en stor del av idén med att väcka någon i rätt fas, därför har man medvetet valt bort snooze. För dem som missbrukar snooze-knappen är det nog rätt nyttigt, men den funktionen (eller funktionsbristen) kan man säkerligen få på en billigare klocka.
Havsbrus och nattdjungel
Klockan har också ett ljud för avslappning/insomning. Eller rättare sagt, tre olika. Cikador, havsbrus och nattdjungel á la Hollywoodfilm (fast en djungel kanske låter så?). Havsbruset och nattdjungeln fungerar bra om man är lagd åt det hållet. Cikarodna gör mig galen, eftersom det är en kort slinga som loopas och därmed är det lätt att hitta ett mönster i ljudet. Hela idén faller eftersom det artificiella lyser igenom.
Totalbetyg
Priset måste vägas in i betyget, och det är just det som sänker klockan till “köp inte”. Hade priset varit 500 hade jag rekommenderat den på studs, men då priset är närmare det fyrdubbla (och då är inte frakten inräknad) blir totalbetyget 4 av 10, eller ett jätteentusiastiskt “jaha”.
Andra bloggar om: axbo, s.p.a.c., sömnfaser, sömn, väckarklockor, snooze, väckning
