Ett etiskt dilemma för dig

Jag utgår ifrån, eftersom inget annat anges, att samt­liga är totala främ­lingar och att tåget i övrigt inte hotas om jag byter spår (stick­spår har annars en ten­dens att bara ta slut, eller att andra tåg åker där).

Då är valet täm­li­gen enkelt för mig, jag drar i spaken.

Visserligen kan man argu­men­tera att det inne­bär att jag mör­dar den enskilda per­so­nen, men jag anser att inte agera inne­bär lika stort ansvar, dvs om jag inte gör något är jag fort­fa­rande ansva­rig för de fem som dödas.

Jag är hellre ansva­rig för att en per­son dödas än fem.

Sedan kan man iofs fråga sig vil­ket ansvar jag har öht, om man arbe­tar på ett järn­vägs­spår så har man väl också ett visst ansvar att hålla koll på om det kom­mer något tåg? Och om det nu är så att tåget kom­mer vid en tid­punkt då det inte är tänkt att komma borde väl ansva­ret ligga på orsa­ken till förseningen?

Så jag drar i spa­ken och blundar.

Jag skulle för­mod­li­gen få panik och bli hand­lings­för­la­mad eller göra något totalt irra­tio­nellt; det är mitt ärliga svar. Eller sna­rare: Jag skulle gå runt i min egen lilla värld och inte märka något alls för att jag är fullt upp­ta­gen med att stu­dera en mask­ros på banvallen.

Fast det jag tror vore det minst dåliga alter­na­ti­vet vore för­mod­li­gen att dra i spaken.

Visst, man gör ett aktivt val som leder till en per­sons död, men att välja att INTE handla gör en inte på något sätt mer “mora­liskt ren”. Det är ju också ett val man gör.

Det är lite som när folk väl­jer att blunda för mobbing/folkmord/att gran­nen slår sin fru. Att välja att inte handla gör en inte till oskyldig.

Med enbart den infor­ma­tio­nen som är given i sce­na­riot, så skulle jag nog rycka i spaken.

Att inte agera befriar en inte från ansvar, och.. ja, en är ju färre än fem. Ser det inte lika myc­ket som att man dömer en per­son till döden, utan sna­rare att man räd­dar livet på fyra andra individer.

“Now, we must all fear evil men. But there is anot­her kind of evil which we must fear most, and that is the indif­fe­rence of good men.”

Hmm, svårt och intres­sant dilemma. Min spon­tana reak­tion är att jag inte drar i spa­ken. Om jag gör det så är jag ansva­rig för att en män­ni­ska dör — alltså mitt aktiva val skulle då vara att döda en annan män­ni­ska. Jag skulle ald­rig kunna göra ett sånt val.

Vart är lok­fö­ra­ren egent­li­gen?? Nå, jag antar att han fått hjär­tin­farkt eller nåt, och jag skulle ringa tra­fik­led­ningen och begära rött ljus för tåget (borde fin­nas i anslut­ning till väx­larna, tyc­ker jag), och bero­ende på vem/vilka som är längst bort från tåget välja att låta tåget fort­sätta där det har längst stopp­sträcka. Ja, nöd­brom­sen slår ju in auto­ma­tiskt när det pas­se­rar rött ljus alltså. Jag väl­jer alltså att för­söka rädda alla sex. Om jag är tvungen att ha ihjäl någon i detta lilla tan­ke­ex­pe­ri­ment, så är givet­vis det spon­tana att man hellre dödar én än fem. Inte för att jag på så vis räd­dar fem liv, utan där­för att det är större chans att en ensam män­ni­ska dör ome­del­bart än att fem gör det…och fem män­ni­skor som bli­vit påkörda av ett tåg och fort­fa­rande är vid liv, i plå­gor och döende…det är inte humant. Jag tror att jag i det läget sna­rare skulle reso­nera i vem som skulle dö “lind­ri­gast”, och inte hur många jag skulle rädda. Men jag kanske har läst lite för myc­ket medi­cin *s*.

Har ald­rig gil­lat ral­lare…
Skiter i spa­ken och för­sö­ker pricka den ensamma fan med en så stor sten som möjligt!

Naturligtvis så tryc­ker jag upp en tröja med tex­ten ”6 ral­lare på en smäll!”
Men sen så möter jag en jätte och han frå­gar om det verk­li­gen är möj­ligt att lilla jag har klämt 6^st med en smäll.
Efter det så har jag och jät­ten massa olika täv­lingar där jag fus­kar i samt­liga.
Det hela slu­tar med att jag lurar jät­ten att skära upp sin egen mage och han dör.

Sen lever jag lyck­lig i res­ten av mitt liv och på min tröja kan man nu läsa ”6 ral­lare 1 jätte no problem!!!”

Det här tyc­ker jag var rik­tigt elakt test. Men jag har bestämtr mig för att dra.

För mig väger det tyngre om de fem över­le­ver än den som är ensam. Hellre en “famil­je­ka­ta­strof” än flera.

Jag gör ingenting.

De fem som job­bar på spå­ret har för­hopp­nings­vis koll även om det kanske inte ser så ut vid en första anblick. Om jag går in och bör­jar dra i spa­kar kanske jag både dödar den ensamma arbe­ta­ren (som tror att han job­bar på ett ofar­ligt sido­spår) och orsa­kar en olycka med tåget.

Jag ser natur­ligt­vis till att tåget mis­sar den män­ni­skan som ser ut att vara mest sympatisk.

Jag sät­ter spa­ken på mit­ten så att tåget spå­rar ur.