Förutom att jag har en riktig hang-up på att man ämbetet som högsta statschef — hur symboliskt det än må vara — går i arv, så har jag i övrigt inget mot kungafamiljen. Jag kan tycka att kungen är lite skön, att Vickan är lite skönt ambitiös, att Philip är smått fuckable och att Sylvia är fläckvis ansiktslyft.
En kväll när jag och Andy var ute och gick, stannade han till vid en turistfälla för att kolla vykort då han behövde ett typiskt Stockholmsmotiv. Det var då vi fick syn på ett vykort föreställande en lite mänskligare version av kungafamiljen.
Vickan ser ut att ha ett grovt överbett som signalerar intim släktskap mellan förfäder. Madde är inte där över huvudtaget, så de lånade en vaxdocka föreställande henne från Madame Tussaud. Philip har en halv död ko mellan tänderna och försöker lite diskret peta bort den med tungan, eller så signalerar han oralsex till fotografen. Sylvia skelar och ser salig och oberörd ut på ett sätt som bara någon iförd en snopptrosa kan. Och så kungen. Kungen. Han har minen hos någon som just försökt fjärta lite diskret, och inser för sent att det inte är en fjärt utan fast substans, och hinner inte bromsa det utan känner hur det långsamt rinner ner för låret. Jag gillar den mänskliga kungafamiljen. (Har jag begått majestätsbrott nu?)
Andra bloggares inlägg om kungafamiljen, kungen, drottning sylvia, prinsessan victoria, prinsessan madeleine, prins philip, vykort
Pingback: Två goda nyheter | Sänd mina rötter regn