7 kvinnor som lätt platsat i SIME-juryn

Jag vet inte vilka kret­sar Christoffer Granfelt rör sig i, eftersom han fin­ner män mer lät­till­gäng­liga. Män som rör sig i gam­mal­dags sty­rel­se­rum är uppen­bar­li­gen så homo­so­ci­ala att en bög­klubb ter sig som rena jäm­ställd­hets­kon­fe­ren­sen. Jag tän­ker all­tid att då mitt umgänge är ganska homo­so­ci­alt (hey, jag är ju bög) så borde jag vara sämre än ran­dom affärs­man, eftersom deras jobb är att ha koll på talang. Därför blir jag så för­vå­nad när jag gör en snabb inven­te­ring av kom­pe­tenta kvin­nor som lätt plat­sat i en jury vars upp­gift är “to honor excel­lence in online com­mu­ni­ca­tion, busi­ness practice and tech­no­logy, recog­nize the indi­vi­du­als and orga­ni­za­tions respon­sible and inspire the Internet indu­stry of the North to world-class per­for­mance.”, och utan att anstränga mig hit­tar 7 stycken.

SIME-juryn

Utan att tänka spe­ci­ellt länge, och utan inbör­des rang­ord­ning:
Julia Skott. Multitalang som bland annat är med och kör Lillagumman.se, en tek­nik­sajt för tjejer.

Sofia Mirjamsdotter. Gör bland annat fan­tas­tiska vec­ko­sam­man­fatt­ningar över vad som hänt över­lag i “soci­ala medier” och medi­e­värl­den varje sön­dag på Same Same but Different.

Annika Lidne. CEO på Disruptive Media och en vik­tig pus­sel­bit i mitt fil­ter inom “soci­ala medier” på Twitter.

Kristin Heinonen. SSWC — det är allt jag behö­ver säga.

Brit Stakston. En av få PR-konsulter som verk­li­gen för­stått soci­ala medier — och som lever i dem (det är myc­ket synd att Paul Ronge, som inte har någon koll på soci­ala medier, så ofta till­frå­gas när Brit finns)

Therese Reuterswärd. Egenföretagare som job­bar med soci­ala medier och som, pre­cis som Annika, är en del av mitt mänsk­liga fil­ter kring nyhe­ter inom området.

Lisa Lindström. Vass affärs­hjärna och har varit med och grun­dat Doberman där hon är VD.

Den här lis­tan består av per­so­ner som lig­ger top of mind hos mig. Den tog mig 5 minu­ter att slänga ihop (okej, 10 med moti­ve­ringar). Det dessa har gemen­samt är att de är doers, många av dem gör saker på sitt sätt och på det nya sät­tet och inte det gamla. Jag kan lätt se att den som rör sig i gam­mel­värl­dens homo­so­ci­ala sty­rel­sek­ret­sar kom­mer att tycka att dessa kvin­nor “inte åstad­kom­mit något lika bra som de 18 nuva­rande jury­med­lem­marna”. Den som tän­ker så och anord­nar en kon­fe­rens som SIME bör se sig om efter ett nytt jobb.

Så klart har Rättviseförmedlingen ännu fler namn. Det hand­lar alltså inte om till­gäng­lig­het, det hand­lar om att inte ha koll och inte våga titta utan­för sina egna kret­sar där män är mest tillgängliga.