Vio Szabo, Maria Sjöberg, Åsa Roos, Ina Bäckström och Edward Summanen
Det här seminariet var snudd på fullsatt, vilket var kul. Jag kände inte till delar av panelen sedan tidigare men deras passion och kompetens inom området gjorde den här sessionen till en av de mest intressanta.
Diskussionen tog sitt ursprung i faktumet att “gaming” som företeelse länge riktat sig till vita, heterosexuella män. Det är en norm som reproducerat sig: genom att den övervägande majoriteten av huvudpersoner i spel är vita män, är det också dessa som blir bekräftade och har lättare att komma in i gaming-communityt. Har du inte varit en del av gaming-communityt är det inte speciellt troligt att du börjar utveckla spel så de flesta spelutvecklare är vita, heterosexuella män. Som i sin tur skapar historier som de kan … Eller som en publikdeltagare uttryckte det: det finns klara paralleller mellan attityderna i sportvärlden och i gamervärlden.
Panelen var helt överens om att det här håller på att ändras, och det håller jag med om. Det är främst RPG-genren som leder den utvecklingen med spel som Fable, Mass Effect och Dragon Age. Möjligheten att skapa sin egen avatar och därmed kunna välja både kön och hudfärg (Mass Effect och Dragon Age) och att ha homosexuella relationer (Fable och Dragon Age) gör att fler blir bekräftade och lockade.
Det är dock stapplande steg som genren tar. I Mass Effect finns bara en karaktär som huvudpersonen kan ha sex med oavsett om man spelar en man eller kvinna. Den karaktären är kvinna, vilket gör att det endast är lesbiskt sex som förekommer i det spelet. Det är lätt att se det som underhållning för och bekräftelse av heterosexuella mäns världsbild.
Det pratades mycket om World of Warcraft på semiariet, eftersom många i panelen spelade det och eftersom det är ett spel där man interagerar med andra. En stor möjlighet, men också en utmaning för någon som är van med den relativa öppenhet vi har i Sverige. World of Warcraft spelas över lands– och kulturgränser, vilket gör att till och med att komma ut som tjej kan skapa rabalder. Maria berättade om när en av hennes raids misslyckades (“wipe:ade”) när hon berättade att hon var tjej och alla fokuserade på faktumet att en i gänget var tjej istället för att fokusera på att spela. Även Vio hade en liknande erfarenhet, när hen kom ut som icke-man hörde alla “jag är tjej” och resten av raiden fick Vio bland annat lyssna på runkljud (skapade med munnen).
Ina, som bland annat jobbar som e-sportsreporter för SVT och bland annat täcker in Starcraft och så klart är gamer, berättade att när hon kom ut som tjej startades en tråd på forumet om vilka som skulle vilja ligga med henne. Något som hittills inte hänt speciellt många manliga spelare av något spel. Hon har också mött tråkig attityd från andra journalister (som mestadels är män) när hon till exempel ska rapportera från matcher; “tjejer kan väl inget om spel”.
Mest handlade diskussionen om AAA-spel, alltså stora titlar som släpps till flera plattformar. Här är 80% av spelarna män, och dels på grund av det och dels på grund av de stora budgetarna har dessa spel högre status än så kallad “casual gaming” (t ex pusselspel eller enkla spel som Angry Birds). Den senare genren har ungefär 50% manliga spelare.
En publikdeltagare frågade vad han som straight kille och gamer kunde göra för att hjälpa till. Här var panelen överens om att han kunde markera mot språk som är tjej– och homofientligt. I och med att han är kille därmed har mer inflytande än tjejer. Han kan också låtsas vara transperson eller homosexuell för att öka arenan (ett råd jag ställer mig skeptisk till eftersom jag tror på transparens och ser en problematik i att ljuga i ett identitets-skapande sammanhang).
Ina berättade något närbesläktat: både speljournalister och icke-rabiata gamers upplever en som “lite jobbig” om man försöker ta upp attityder gentemot kvinnor eller HBT-personer.
Som avslutning pratade både Ina och Maria om styrkan i spel: det är lustdrivet och därmed kraftfullt. Spel är något vi kan spegla oss själva i och därmed är inklusion av andra än heteromän viktig. Maria la till att hon inte förstår människor som säger “jag spelar inte spel” och liknade det vid att säga “jag läser inte böcker”. Jag förstår hennes poäng. Det finns idag ett stort utbud av spel, allt från pusselspel och patiens över småspel som Angry Birds till tunga produktioner som Call of Duty. Kontrollerna idag är superenkla, med Wii:s kontroller och Kinect till Xbox 360 till exempel kan man spela med hjälp av kroppsrörelser istället för knapptryckningar.
{ 4 comments }
