Åsiktstorped » tidningar och media

Jag = the gay Anna Anka

Micke — Wed, 28 Jul 2010 12:13:45 +0000

Av alla saker jag läst om brun-medlet (och för vissa, ”brun, smal & kåt-medlet”) Melanotan II innan jag testade det fanns det inget som skrämde mig mer än att det kallas för ”barbiedrogen”. Hur mycket ”jag-vill-vara-med-i-Paradise-Hotel-white-trash” känns inte det?

Samtidigt kan man inte bortse från den queera aspekten på att använda något som kallas för barbiedrogen om man är kille.

Aftonbladet intervjuade mig om hur jag ser på att Läkemedelsverket går ut och varnar för ”barbiedrogen Melanotan II”. Med foto. Plötsligt skulle jag ge alla barbieknarkare ett ansikte. Jag fick fortfarande inte ihop ekvationen ”white trash” och ”queer”, förrän en av mina Facebook-vänner helt briljant konstaterade att det är ”trash queer”. Eller ”queer trash”, beroende på hur man ser det.

Så långt känns det okej. ”Trash queer” är en etikett jag kan känna mig hemma i.

Micke Kazarnowicz: queer trash med crazy eyes

Idag publicerades artikeln på Aftonbladet. Inga konstigheter med texten, jag är rätt citerad och jag kan stå för mina citat. Men bilden! Bilden! Jag ger inte bara ”trash queer” ett ansikte, jag har också CRAZY EYES.

Barbieknarkande queer trash med crazy eyes. Helt plötsligt är kommentaren från Pojkfröken på Facebook helt relevant:

Queer trash med crazy eyes = the gay Anna Anka

Jag inser dock att jag, tack och lov, ligger i rätt del av crazy-hot-skalan (vänstra delen), eftersom jag ändå får ligga:

Hot-crazy-skalan

(En not om ”barbiedrog”: det är falsk marknadsföring, eftersom ”drog” per definition ska ge något slags rus. Det borde så klart heta ”barbiehormon”.)

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Pinsamt, QX

Micke — Fri, 23 Jul 2010 08:08:57 +0000

Synopsis av detta inlägg: QX skriver i både papperstidningen och på webben om sin populäraste bloggare. Problemet är att det inte är sant: hans siffror är uppblåsta och det finns minst en blogg bland Qruisers som har dokumenterat fler läsare än Andreas på ”Daska dasen i bordet”. Frågan är om QX bara är inkompetenta och inte förstår ”besök” respektive ”sidvisningar” eller om de medvetet ljugit ihop nyheten för att lyfta sitt eget, annonsdrivna, bloggsystem.

Lång version: QX skriver om ”sin populäraste bloggare” i både papperstidningen och på sin sajt. Bloggen i fråga, ”Daska dasen i bordet”, har enligt QX.se 17 000 läsare på en månad (i papperstidningen står inga siffror, där omnämns bara bloggen som ”den populäraste bloggen på QX”).

Enligt QX har Daska dasen i bordet 17 000 läsare

Det är inte orimligt, det finns bloggare i sverige som har tio- och tjugodubbla antalet läsare. En blogg som lyckas ge sin läsekrets inlägg de finner läsvärda kan med målmedvetenhet komma upp i de siffrorna.

Problemet är att dessa siffror inte stämmer när man jämför med andra tjänster.

Tittar man på Aftonbladets Bloggportalen.se, där ”Daska dasen i bordet” finns registrerad ser man att den ligger någonstans kring 1500 unika besökare (som Bloggportalen definierar som ”unika IP-adresser”) de senaste sju dagarna. En annan blogg som är betydligt mer välläst är Blondaa, som enligt Bloggportalen har mer än det dubbla besökarantalet och har haft det under den senaste veckan.

Bloggportalens topplista över HBTQ-bloggar, tors 22 juli

Även Blondaa är registrerad på i QX bloggsystem. Men där ligger han i princip konstant tvåa:

QX topplista över bloggar torsdag 22 juli 22:56

Tittar man på läsarantalet som följer respektive bloggare i Google Reader (2 för DDIB, 13 för Blondaa) och Bloglovin’ (4 för DDIB, 285 för Blondaa) så pekar även dessa siffror på att Blondaa är betydligt mer läst.

Då slog det mig. Med ”läsare” menar QX ”sidvisningar”. Varje gång du laddar om en sida som är listad i QX bloggsystem räknas besökarantalet upp med 1. QX topplista är inte något annat än en sidräknare. 2010 lanserar QX ett bloggsystem från 2005 med ett statistikverktyg från 1997.

Det i sig är pinsamt. Det tillhör grundskolningen att veta skillnaden mellan ”sidvisning” respektive ”unik besökare”, framför allt för personer som utvecklar åt en webbplats som är reklamdriven. En pikant detalj är att någon jobbar på att blåsa upp siffrorna för ”Daska dasen i bordet” i QX system. Strax efter midnatt den 23 juli hade bloggen strax över 1500 läsare enligt QX. Bloggportalen sa strax över 1650 (notera också Bloggportalen räknar senaste veckan, QX räknar typ senaste dygnet). Nio timmar senare säger Bloggportalen 1950 läsare. 300 fler läsare är en aktningsvärd ökning för en blogg som brukar snitta 1400-1500 per vecka, och onekligen en effekt av att vara pushad i både på webben och i papperstidningen. Vad QX egna system säger? 2930 besök, eller 1400 fler.

Bloggportalen.se:s siffror är mycket svårare att manipulera. Tittar jag på min sajt och jämför besökarantalet som Bloggportalen rapporterar med vad Google Analytics säger stämmer de två hyfsat överens. Det är nu vi kommer till pudelns kärna: Hos Bloggportalen.se kommer knappt Blondaa, som alltså har mer än dubbelt fler läsare än ”Daska dasen i bordet”, upp i 17 000 besökare per månad.

Det finns två förklaringar. Den ena är ”inkompetens”:
QX har litat blint på siffrorna från sitt eget verktyg, som alltså kan manipuleras av en datorliterat femåring. De valde att skriva om den blogg som nästan konstant ligger på toppen och som hela tiden ökar i läsarantal på ett sätt som inte överensstämmer med någon annan mätning. De har tagit antalet sidvisningar och rapporterar det som antal läsare.

Den andra är ”medveten lögn”:
QX är medvetna om att deras system räknar sidvisningar, att det finns andra bloggar registrerade i deras system som har fler läsare, men har valt att manipulera siffrorna så att den ligger på toppen eftersom den ligger i deras eget system. Vinsten är att de kan skriva en nyhet om det och få fler att blogga i deras plattform, som också visar annonser, och därmed öka annonsintäkterna. Frågan är om annonsörerna då betalar för faktiska antalet unika besökare/klick eller om de betalar för exponeringar – i vilket fall de inte får så mycket valuta för pengarna. De kan alltid hävda att de valde den blogg som ligger i deras eget system, men det förklarar inte de höga siffrorna.

För att bevisa min tes så satte jag min blogg på enkel omladdning. På några timmar har jag blivit just QX populäraste blogg utan att ha haft speciellt många fler läsare.

QX topplista över bloggar efter några omladdningar

Uppdatering: att blogga på Qruiser är inte speciellt sökmotorvänligt. Det här inlägget hamnade direkt överst i Googles sökresultat för ”Daska dasen i bordet”. QX utvecklare är inte bara inkompetenta när det gäller statistik, de kan inte sökmotoroptimera heller uppenbarligen. Om du letar efter en bloggplattform rekommenderar jag wordpress.com, Tumblr eller Blogger.

PS. Förlåt för tautologin i rubriken.

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

QX har fått konkurrens

Micke — Wed, 21 Jul 2010 19:29:50 +0000

Konkurrensen på tidningsmarknaden är stenhård. I Göteborg såg jag att Anders Öhrman har fått hård konkurrens – kanske framför allt när det gäller innehåll. Denna tidning återfanns i en Presstop-butik:

Tidningen om Väder

Skämt åsido, det finns riktigt bra livsstilsmagasin som riktar sig till bögar. Jag hoppas att det finns minst lika bra som riktar sig till flator. Jag tror att det är svårt att göra ett och samma som riktar sig till hela HTB-samhället. Här är samma grej som när det gäller programpunkterna på Pride: HBT-samhället måste våga stå enade utåt, men vara diversifierade inåt och erkänna att ibland har bögar och flator nästan ingenting gemensamt, och ibland har de massor. Liksom homosexuella och transpersoner. Hur som helst, varje gång Winq landar i brevlådan blir jag jävligt glad. Den kommer bara ut varannan månad, men i gengäld innehåller varje nummer mer substans än QX i Anders Öhrmans tappning lyckas åstadkomma på ett år.

Winq

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Djurfodrets variant av evighetsmaskin

Micke — Tue, 22 Jun 2010 08:46:15 +0000

Egentligen kan man ju säga att man har gjort en industriell variant av en naturlig råvara som blir naturlig igen

- Marknadschefen på Daka, ett företag som tillverkar grisfoder av grisblod och grisfett, svarar på kritiken att det är kannibalism i SvD. Han säger också att ”blodet och fettet förädlas så mycket i fabriken att det är något helt annat än om grisarna åt kött-eller benmjöl”. Jag vet inte om jag skulle vilja äta människorester oavsett hur förädlade de var. Intressant är också att Scan tar avstånd från det i Sverige, samtidigt som de är delägare i Daka.

Jag säger inte att jag ska bli vegetarian, men jag säger att jag ska börja välja köttet jag äter med större noggrannhet.

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Jag debuterar som reporter

Micke — Tue, 29 Dec 2009 10:08:59 +0000

Jag ska berätta om min nya lägenhet, det snyggaste soffbordet på hela Telefonplan och andra detaljer som har hållit mig sysselsatt de senaste två månaderna. Men först vill jag berätta att jag gjort debut som reporter: jag har jobbat med Nyheter24 och skrivit en artikelserie om hur homo- och bisexuella män även fortsättningsvis diskrimineras av blodgivningsreglerna.

Inledningen finns här. De andra artiklarna finns i högerspalten, under ”relaterat”. Som en bonus kan du också få höra mig spela rollen som ”Micke, sexköpare som vill ge blod” i en av artiklarna.

Andra blogginlägg om bloddonation, nyheter24, blodgivning

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Dagens citat (eller: varför religion ska hållas utanför politik)

Micke — Wed, 02 Sep 2009 10:36:02 +0000

– Jag vet inte hur mycket stryk den personen skulle få. Han skulle få löpa gatlopp.

- Imam Ayoub Chibli berättar i Sydsvenskan om den förmodade reaktionen bland det muslimska prästerskapet ifall en imam skulle få för sig att viga samkönade par.

Jag tycker att det här visar tydligt på varför prästerskap och religion ska hållas långt bort från politiken. Att godtyckligt hitta på en ”högre makt” och hänvisa till den för att få inskränka på andras frihet, och diskriminera andra är något som inte har i politiken att göra.

Det här gäller även för de liberala präster och samfund som finns, eftersom det inte går att dra några gränser mellan ”liberal” och annan typ av religionsutövning.

Andras blogginlägg om islam, sydsvenskan, citat, samkönade äktenskap, imamer, ayoub chibli

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Jag är också tolerant

Micke — Sat, 25 Jul 2009 09:00:01 +0000

Tolerans är viktigt, men vad förväntas jag tolerera? Mig kvittar det lika vem man älskar eller tänder på. Ingenting att varken hetsa upp sig över eller göra cirkus av. [...] Jag har tusen frågor, vad är till exempel meningen med viss bögkultur där man i det närmaste tvångsmässigt ska knulla främlingar i parker och mörka källare?

- Anna Ekelund i krönikan ”Pride – en exotisk fälla för de fria homosarna”

Hej Anna! Tack för att du tolererar mig så länge jag inte väljer att avvika för långt från den sexuella normen. Jag skulle vilja återgälda toleransen. Anna, jag tolererar att du med förbundna ögon upprepade gånger tar den i alla hål utan skydd från anonyma män under tre intensiva timmar. Jag tolererar också att andra heterosexuella förutom du gör det. Så länge alla gör det frivilligt, för våldtäkt är bara okej så länge alla är med på det. Hej då!

Andras blogginlägg om anna ekelund, aftonbladet, tolerans, hbt, stockholm pride, pride, sexuellt avvikande, homorelaterat

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Hej Dorian, det är jag som är Saida

Micke — Tue, 02 Jun 2009 21:31:35 +0000

Dorian går i konkurs.

Först och främst: Vad var det jag sa?

Sen: Det är inte så konstigt. De hade inget innehåll att konkurrera med. Jag vet inte om Jake Rydqvist bara försökte blidka QX när han sa att Dorian inte konkurrerade med dem. Jag vill tro att det är så, för alternativet är att Jake på allvar ansåg att han inte var en konkurrent. I det fallet kan vi inte utesluta att fettsugningen till stor del skedde i hjärnvävnaden. (Mental note: det vore ett intressant – och elakt – experiment att berätta för människor besatta av att vara så smala som möjligt att deras hjärnor består av 60% fett, och kolla paniken i deras ögon.)

Jag tror att det går att ta en del av QX:s plats med relativt billiga medel. Sätt ihop en (snyggt layoutad) blogg med fasta avdelningar skrivna av människor som Bengt Held och Tor Billgren (Antigayretorik), Henrik Tornberg, Roger Wilson & Bögjävlarna, Pojkfröken, Dexo (bägge återfinns numera på Looking for Messiah), Ken Olausson. För att nämna några få förmågor som du redan idag kan läsa på internet. Se till att Twingly-länka tillbaka till bloggar och engagera läsarna med kommentarer. Var aktiv i andra sociala medier. Vips, så är QX lämnade där de hör hemma: på 90-talet, och bögsverige är plötsligt en grymt innehållsrik gaysajt rikare. Flatorna är visserligen utelämnade här, men det är å andra sidan status quo från dagens behandling i QX hur som helst. Och jag tror att rätta vägen är att nischa sig ännu mer, snarare än att försöka tilltala både bögar och flator.

Andra bloggares inlägg om dorian, qx, gaymedia

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Fjollig bög = dåligt. Ofjollig bög = bra.

Micke — Fri, 27 Feb 2009 21:39:20 +0000

Jag vet inte riktigt vad Kristoffer Viita på Expressen vill säga med sin kolumn ”Så fjollig som en mjölk”.

Kokar vi ner det till något slags poäng så är Kristoffers problem följande:

[...] bögarna i Milk är flamboyanta på ett sätt som en straight publik redan har vant sig vid att se: som försnällade versioner av heterosexuella.

För att exemplifiera tar Kristoffer upp Anthony Hegartys (vem fan är det?) kritik mot att Sean Penn spelar Milk ”fjolligt”.

Problem: Sean Penn spelar Milk fjolligt.

Lösning: Sean Penn borde spelat Milk ”straightacting” (too … many … puns …)

Det hade bättre om bögarna varit hårdföra homos som Kristoffers exempel: Omar Little i The Wire.

Det hade kunnat vara relevant kritik. Det händer alltför ofta att skådespelare använder sig av stereotyper för att porträttera bögar.

Kristoffer Viitas inställning reduceras dock till samma fjollhatande nivå som nyutkomna bögar ofta hyser av det faktum att Milk är baserad på verkliga personer. Verkliga personer som i vissa fall fortfarande lever, i andra finns på film. Sean Penn använder sig av ”method acting”, och tittar man på klippen av den verklige Harvey Milk i Youtube-klippet nedan känner i alla fall jag igen rörelsemönstret och sättet att prata från Sean Penns porträttering. Milk var alltså, enligt Kristoffer och Anthony Hegarty (allvarligt – vem fan är det?), fjollig och det är dåligt att porträttera honom så.

Det är helt enkelt en omskriven variant av ”Micke, man kan inte tro att du är bög för du är så normal”. Gäsp.

I min värld har Sean Penn gjort ett fantastiskt jobb med att fånga nyanserna hos Milk utan att spela över. Människor har många lager, och so what om Harvey Milk var fjollig? Det gör honom inte till en sämre människa, sämre hjälte eller sämre bög.

Andra bloggares inlägg om expressen, kristoffer viita, harvey milk, milk, sean penn, fjollfobi, homorelaterat

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Gayledare och heteromjölk

Micke — Mon, 02 Feb 2009 22:29:29 +0000

Journalistkåren är väldigt kreativ när det gäller att uppfinna nya ord. Bäst är de såklart på Aftonpressen, med ord som ”penisdrama”, ”böghåna” och ”revanschhår”. Ett område där alla journalister tenderar att använda tveksamma sammansättningar är områden som rör gruppen formerly known as HBT genom att sätta ”homo” som förled vare sig det passar eller inte.

Homoadoptioner. Homoäktenskap. Homodjur.

Det är såklart intressant, eftersom normen inte låter sig namnges. Den definieras istället genom att allt som avviker får ett namn (och straffas, men det är en annan historia). Heterodjur? Heteroadoptioner? Där har olika psykiska tillstånd och sjukdomar ett namn för normen: normalstörd.

Ibland används ”gay-” som förled istället när man vill vara lite familjär och hipp. Som i dagens Metro, som serverar en TT-nyhet om världens första gayledare. När vi får besök av lesbiska, trippelbröstade horor från Eroticon 6 som säger ”Take us to your leader” är det alltså Island och inte Vita Huset som gäller:

Några som däremot är lite skönt reaktionärt hetero är Arla, som på sin senaste mjölkbaksida riktad till barn- och ungdomar har en miniintervju med Fredrik ”Benke” Rydman från Bounce. Det krävs inte mycket fantasi för att ändra copyn i den här texten så att den inte exkluderar alla homo- och bisexuella barn och ungdomar, men jag gissar att ”fantasifull reaktionär-hetero” är en oxymoron av det värre slaget. Jag har, som den aktivist jag (också) ibland är, mailat Arla för att kolla hur de tänkte och vad de har för inställing i frågan.

Andra bloggares inlägg om arla, mjölkpaket, heteromjölk, gayledare, metro, homorelaterat, heteronormativitet

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Dagens citat (eller: Jo, min blev jätteledsen)

Micke — Thu, 31 Jul 2008 08:38:43 +0000

Sen är det tråkigt om vanliga bloggar blir ledsna

- Lisa Bjurwald talar ut i Medievärlden om sin fadäs med att i en DN-ledare peka ut alla bloggare som en bunt hatiska särskrivare.

Andra bloggares inlägg om citat, lisa bjurwald, dn, bloggosfären

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Köttig vinjett till bra initiativ

Micke — Mon, 28 Jul 2008 11:46:43 +0000

Kanal 5 tog fasta på att Europride var på väg körde under förra veckan Pride-tema. Cred till dem för att våga stuva om i det vanliga programschemat för att istället köra serier som ”Rick & Steve” och ”Queer as Folk”. Jag tittar inte så mycket på teve, men femmans varumärke har definitivt stärkts för min del.

Utan att kasta skugga över Pride-initiativet vill jag fråga hur de tänkte när de skapade en av Kanal 5-vinjetterna som kördes under veckan. Två köttklumpar som vrider sig i något slags köttig symbios. Det kanske är tänkt att vara erotiskt, men jag tänker bara på scenen i Alien 4, där Ripley möter de vanställda klonerna av sig själv.

Så här såg vinjetten ut:

En person som uppenbarligen noggrant kollat på femman under i alla fall en av kvällarna är Erik Hellsborn. Om du inte orkar läsa hans inlägg så kan det sammanfattas med: ”Vad visar ni mig för snusk, hemska kanal (hoppas jag)?”

Andra bloggares inlägg om kanal 5, vinjetter, pride, europride, media

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

På dejt med Dorian – en recension av magasinet för ”gaykillar”

Micke — Fri, 25 Jul 2008 10:41:09 +0000

Om QX är en alldaglig, jeans- och t-shirtklädd bög vars absoluta höjdpunkt på året är schlagerkvällen på Pride, så är Dorian en snygg, lite överstaljad delfinbög som snarare tycker att Clean Group-festerna är the shit. Dorian är social, ytlig och kul sällskap på såväl förfesten som nattklubben. Intressant i sängen? Om poserings-sex med speglar, så att ni kan se hur snygga ni är när ni knullar, är din grej, så absolut.

Dorian har tillräcklig intelligens och koll för att få nyutkomna 20-åringar från småstäder att tycka att han är smart utöver ”snygg”. I storstadssammanhang är han en medelmåtta med potential, som dock kräver att han släpper lite på fixeringen vid sin glamour-image. Han tror själv att han har lika smarta analyser av det svenska böglivet som Bögjävlarna och lika bra koll på stil, mode och grooming som Dexo. I själva verket är de intressanta saker som Dorian säger bara upprepningar av vad han hört andra creddiga personer säga. Viagra-artikeln, till exempel, är ett intressant och icke-moraliserande samtal kring potenshöjande medel. Artiken om den svenska synden är också ett intressant stycke. Inte konstigt när bägge två är signerade Henrik Tornberg.

Övriga saker som Dorian har att säga är sånt som han har läst i Scanorama (SAS inflight-magasin) eller i KING.

Dorian lägger mycket krut på sin yta. Ibland för mycket. Här är två exempel på när form går före innehåll (klicka för större bilder):

Till Dorians försvar måste sägas att han inte är lika straightacting som QX. Han har inte heller aspirationerna att driva något slags urvattnad halvmesyr till politisk debatt som sin konkurrent. Tyvärr har han inte heller pop- och bögkulturkollen som QX har i form av Ken Olausson och Roger Wilson, men han behöver å andra sidan inte brottas med lesbiska alibin.

Jag gissar att Dorian inte kommer att överleva sitt första år, vilket trots min halvsågning är synd. Jag skulle gärna se ett livsstilsmagasin som riktar sig till bögar utan att hela tiden försöka vara politiskt korrekt och inkludera flator och transsexuella. Möjligen har Dorian en chans om han skaffar sig bättre popkulturkoll, och mer innehåll. Jag skulle råda Dorian att slänga ett öga i gamla nummer av Sylvester och ZON, plocka ut godbitarna, behålla sin yta (men tagga ner på de överarbetade ytorna) och köra smartare reklamkampanjer än deras ”gaykillar, nu finns Dårian”.

Bonus: jag är ju instruktör i Bodypump, men jag har sällan sett printreklam för det i svenska tidningar. Dorian innehåller denna helsidesannons. Jag gillar den, och jag gillar att Les Mills Baltic inte drar sig för att annonsera i gaypress:

Andras blogginlägg om dorian, sylvester, livsstilsmagasin, media, homorelaterat, gaypress, gaymedia, qx, les mills, bodypump

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Gaykillar, bögar och livsstilsmagasin

Micke — Tue, 15 Jul 2008 09:53:08 +0000

När KING kom ut med sitt första nummer 2005 hade jag lite förhoppningar på tidningen. ”Äntligen ett livsstilsmagasin på svenska utan halvnakna kvinnor som heterosexuell kompensation för läsning om mode, grooming och skönhet”, tänkte jag.

Jag blev besviken på KING-konceptet redan på tredje sidan i första numret. Chefredaktören Per Nilsson outade sig i ledarspalten när han försvarade sitt modeintresse:

[...] Jag var inte bög. Jag var bara sjukligt intresserad av mode och stil. [...]

Sedan dess har jag visserligen ströläst vissa nummer av KING, men det bästa sättet att definiera mitt förhållande till tidningen är med en pastisch på ett av Davids bästa citat: ”It’s straight. I don’t do straight.”

När jag för ett tag sen hörde talas om Dorian, ett livsstilsmagasin för bögar kände jag samma sak som när jag hörde om KING, lite hopp. Det var just frånvaron av ”… och lesbiska” eller ”HBT” som gav mig hopp. Killar kan inte göra flat-tidningar. Antingen är de bögar och därmed ointresserade, eller straighta och därmed fixerade.

Men det fanns några moln på tidningshimlen:
Looking for Messiah gav lite off-hand en ironisk och välförtjänt bitchslap till Dorians första omskrivning i svensk media. Det är knappast flator, bisexuella eller transpersoner som bär QX. Nu är förmodligen Benjamin Falk så smart att han fattar det, och vill inte gå i öppen konflikt med QX innan Dorian etablerat sig. Fint så.

Ett gråare moln är Benjamin Falks benämning av målgruppen:

Vår målgrupp är early adopters, gaykillar i mental ålder på 20-45.

Gaykillar är ett ängsligt ord för bögar. En ängslig chefredaktör för ett glossy livsstilsmagasin? Per Nilsson och KING all over again.

Samtidigt finns förlåtande drag, som Dorians sajt. Den är vad jag förväntar mig av en pre-lanseringssajt för ett glossy livsstilsmagasin, möjligen med untantaget att det är lite väl mycket delfinkillar som modeller. Men hey, jag är inte överdrivet kräsen. Kan jag inte få både Innocent och Ben & Jerry’s så nöjer jag mig med det ena.

Totalt sett stod Dorian på plus. Imperfekt, därför att Dorians 071-nummer-möter-Veckorevyn-inspirerade reklamfilm är lika smickrande som en outfit bestående enbart av tubsockor, foppa-tofflor och en midjeväska i brunt fejkskinn:

Hur som helst kommer tidningen ut på tisdag nästa vecka. Planerar du att besöka Pride och inte vill betala fullt pris för den så gissar jag på gratis, eller i alla fall billigare, exemplar i Pride Park.

Andras blogginlägg om king, dorian, livsstilsmagasin, per nilsson, benjamin falk, homorelaterat, gaykillar

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Riksdagens vakter vägrar släppa in blombuden

Micke — Thu, 19 Jun 2008 13:38:59 +0000

Odenplans blommor har skickat ett tiotal buketter, men vakterna i riksdagshuset har vägrat att hjälpa till eller släppa in buden.

Blombukettskampanjen har fått lite effekt. Camilla Lindberg har enligt en uppgift fått 140 buketter vid 14.30-tiden idag. Aftonbladet skriver att hon fått runt 100 blombud och över 900 mail. Alla bud kommer dock inte fram, eftersom riksdagens vakter vägrar hjälpa till eller släppa in buden. Bara Odenplans blommor har vägrats leverera ett tiotal buketter. Hur många andra butiker är drabbade?

Det häftiga med det här är att Camilla Lindberg får all den cred hon förtjänar. När hände det senast att en politiker fått över 100 buketter med blommor dagen efter en votering? Samtidigt får Federley känna att han lever. I skrivande stund finns över 540 kommentarer på hans inlägg om kompromissen, och berömmet är lika frånvarande som Federleys integritet som politiker. Desto fler är de som tidigare tillhört hans väljarbas och som nu känner sig förrådda och svikna.

Det är inte konstigt. Det är inte bara gräsrötter som pekat ut Federley och Johansson som direkt ansvariga för gårdagens FRAtastrof, även Camilla Lindberg och Frida Johansson Metso, ordförande i LUF, säger detsamma.

För övrigt sammanfattar Weird Science gårdagens händelser i ett extremt träffsäkert inlägg. Just att inlägget för övrigt avviker från bloggens tema gör det än mer målande vilken frustration det finns hos folk.

Det här kommer att få efterdyningar för samtliga Allianspartier, vilket också Magasinet Neo skriver i sin blogg. Framför allt Centern är nu sargad, då deras liberala väljarbas som de erövrat under förra valet nu är desillusionerad och hemlös. De supporters som finns kvar är själva Centerpolitiker med förhoppning om en karriär inom partiet (man kan säga att ”de gör en Fegerley”).

Andras blogginlägg om fra-förslaget, fra, lex orwell, fredrick federley, camilla lindberg, integritet, demokrati

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Svarta är lite mer … djuriska, liksom

Micke — Wed, 26 Mar 2008 22:34:35 +0000

Vogue är i blåsväder: deras senaste nummer har LeBron James på omslaget. Gott så. Problemet är LeBrons och Gisele Bündchens pose. Kritiken är att LeBron får gestalta ”den svarte vilden” (eller är det King Kong?) och det är onekligen intressant att lägga den poster som kanske var fotografens inspiration (de är onekligen lika) bredvid:

För att förstå kritiken (som alltså framför allt kommer från svarta amerikaner) måste man förstå att det än idag finns ganska vattentäta skott mellan vad som är tillåtet och inte när man har en hudfärg som avviker från normen (grisrosa). Till exempel är det fortfarande kontroversiellt att ha ett heterosexuellt par där ena är svart och andra är vit. Anledningen till att föremålet för Will Smiths trånande i ”Hitch” är från latinamerika är för att en svart kvinna hade förvandlat filmen till ”a black movie, and therefore hurt sales”, medan en ~~vit~~ grisrosa kvinna ansågs ”för kontroversiellt”.

LeBron James är tredje mannen som prytt ett omslag av Vogue under de 116 år som tidningen funnits, och den första svarta mannen. Det i sig skulle kunna ses som ett steg framåt för jämlikheten, framför allt jämfört med en annan popkulturell företeelse: The Academy Awards har funnits i 80 år och hittills har en svart kvinna vunnit en ”Oscar” för bästa kvinnliga huvudroll (Halle Berry år 2002). Svarta utgör 13 procent av invånarna, men 25 procent av biobesökarna i USA.

Jag tycker att problemet uppstår när Vogue hävdar att det inte fanns såna tankar (svart – djurisk). Jag hade hellre sett att de gjort en medveten provokation; Vogue har tillräcklig status som ”arty” för att komma undan med det. Det finns en kontrast i en grymt muskulös, testosteronspäckad man i en aggressiv pose och en vän, trådsmal kvinna vars midja är smalare än basketbollen. Kontrasten blir än större när hon är ~~kritvit~~ skär och han är svart.

Lång historia för att komma till poängen: strax efter att jag läst Vogue/LeBron-historien på Vassa Eggen (där det för övrigt finns fler länkar för den som vill fördjupa sig i ämnet) passerade jag en annons för Coke Zero i tunnelbanans vänthall. Vad man än tycker om Vogue/LeBron-grejen så kommer Coca-Cola definitivt inte undan med ”svarta är lite mer djuriska”-grejen. Jag undrar om de kör samma printkampanj i USA?

Andra bloggares inlägg om lebron james, vogue, gisele bündchen, coke zero, coca-cola company, reklam, hudfärgsnormativitet

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Problemet med normer (eller: Zaremba ute och cyklar på djupt vatten, utan snorkel eller ficklampa)

Micke — Mon, 18 Feb 2008 22:41:50 +0000

En del menar att det inte räcker. Hur mycket formell jämlikhet man än vinner, blir homo inte jämställda så länge som de utgör en minoritet, en ”avvikelse” från normen. Alltså är det själva normen som är problemet. Säger någon att hetero är normalt, antyder han att allt annat inte är det. Det ligger i språkets natur.

- Maciej Zaremba i DN, 18 februari 2008, ”Tyst i klassen”

När det handlar om normer så är inte problemet vad som är normalt. Problemet är att normen aldrig behöver sätta ord på sig själv. Den gör sig osynlig, och syns bara indirekt genom att peka ut samtliga avvikare från den. De som avviker från en norm straffas på olika sätt.

Låt oss ta ett konkret exempel:
Fikarast på ekonomiavdelningen en sensommardag i september. Alla är tillbaka efter semestrarna, och det är mycket prat om vad alla gjorde.

”Vi var mest hemma på landet. Det var ju så fint väder!”, säger Lena, ”Fast sista helgen åkte jag och min man på en romantisk weekend till Rom. Det var superhärligt.”

”Var bodde ni då? Jag funderar på att ta med min flickvän på en romantisk resa nu när vi firar tre år”, säger Anna-Karin.

Tre av personerna skruvar lite olustigt på sig, och tänker i kör ”Måste hon alltid ta upp att hon är lesbisk?”

De säger såklart ingenting, de vet att det inte är politiskt korrekt. Men deras kroppsspråk kommer avslöja att de är obekväma. Den omedvetna kommunikationen kommer straffa Anna-Karin för att hon nämnde sin flickvän. Lena kan nämna sin man till förbannelse och kommer aldrig någonsin att straffas ut.

–

Ett annat exempel, direkt ur verkliga livet. En kompis, vi kan kalla henne M, skulle till gynekolog. M är lesbisk. Hos gynekologen får hon frågor om hon är sexuellt aktiv (som en Duracellkanin). Jaha, använder hon preventivmedel? (av förklarliga skäl är svaret ”nej”). Hon får då frågan om hon planerar att bli gravid (eftersom hon inte använder preventivmedel). ”Aldrig i livet” kan M:s svar sammanfattas med. Följdfrågan från en blir då ”Men du vet hur barn blir till va?” Det, Maciej, är problemet med heteronormen. Det är närmare för en gynekolog till tanken att en 25-årig kvinna inte vet hur man blir gravid, än att hon skulle ha sex med kvinnor.

Alla normer innebär ett problem för avvikarna, men folk tar hänsyn när det syns att du avviker från normen. Om du inte är normalstörd märks det ofta. Om du har en annan hudfärg än grisrosa så märks det ganska tydligt. Är du mycket längre, eller kortare, eller tjockare, eller smalare än normen, så syns det. Du är inte svensk, Maciej, och jag tror att det är få som kritiserar polacker när du är i närheten, eftersom ditt namn avslöjar dig som polack.

Tillhör du en osynlig minoritet kommer du att överraska folk när du väl bryter mot normen. Straffet kan bli hårdare, eftersom du förutom fördomarna ofta får folk att känna sig skyldiga och avslöjade. De kanske just sagt något ofördelaktigt om homosexuella, i tron att alla runtomkring är ”normala”. Du kommer för alltid att behöva komma ut, därför att alla utgår från att alla är ”normala”.

Det är inte att begära för mycket att stat, kommuner och landsting, och alla offentliga institutioner, använder sig av ett neutralt och inkluderande språk. De kanske aldrig ser minoriteten som bryter mot heteronormen, men vi finns där. Det behövs inte så mycket. Ett ”partner” istället för ”flickvän” eller ”fru” när man pratar med en kille. En tanke på att kvinnan i gynekologstolen kanske aldrig blir penetrerad av kukar. Hänsyn till att Lisa som går i fyran har två mammor.

Men det är klart, du fick priset ”Årets berättare” och inte ”Årets faktakollare” eller ”Årets mest pålästa”. Och berätta kan du, frågan är bara vad det är du berättar?

Läs också Henrik Tornbergs tankar om samma artikelserie

Andras blogginlägg om heteronormativitet, dn, maciej zaremba, normer

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Demondvärgar, dödsostar och runkfoder för scooternördar

Micke — Tue, 21 Aug 2007 15:02:46 +0000

När min kollega började prata om demondvärgar och dödsostar trodde jag han börjat lajva och ätit fel svampar, men han hade bara läst Aftonbladet (demondvärgen och dödsosten). Vore inte ”Demondvärgen och Dödsosten” ett fantastiskt namn på en fantasyserie förresten? ”Sagan om Ringen” framstår som värsta vaniljpekoralet i jämförelse.

Anyhow, ”Two Stroke Rider” (no pun intended, dessvärre) har en tävling, ”Pink Rider”. Det låter som något taget ur Prideparaden, men tydligen görs tidningen på 80-talet och avser därför ”pink” som i ”tjej”. Det är enkelt att tävla: ladda upp en bild på dig och samla röster bland sajtens medlemmar. Det är också enkelt att vinna: ladda upp en bild som osar av TKHS (tutt-knull, hak-sprut) och läsarna kommer i ett simultant kåtslag som ger utslag på richterskalan att rösta fram dig till ”Queen of the road”. Det spelar dock ingen roll hur stora man-boobs du har om du är kille, det är bara Tjejer (det versala T:t skrämmer mig) som får delta:

Endast Tjejer i åldern 0-99 kan vara med (Ja vi kommer att kontrollera så att du är tjej)

Hur kontrollen kommer gå till är inte fastställt, men jag gissar att ”visa pattarna” ligger högt på önskelistan hos tidningens målgrupp. Priset är ”den mest rosa och mest retro scootern på marknaden”. Förhoppningsvis blir det Wilma Flinta som vinner – kan det bli mer retro än stenhjul och fotdrift?

Andra bloggar om: media, mediekritik, aftonbladet, nya ord, demondvärg, dödsost, two stroke rider, könskonservatism

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Förstahandskontrakt i Stockholm bortskänkes

Micke — Thu, 16 Aug 2007 14:15:38 +0000

Det kom som en chock igår morse, beskedet att jag ska bli hemlös. Som son till en frånskild (och därmed svag) mamma har jag dåliga förutsättningar att klara mig i samhället. Jag brukar dessutom alkohol, vilket med största sannolikhet kommer leda mig djupt ner i knarkträsket. Tur i oturen: jag är i alla fall inte flicka, så jag slipper hamna i såväl herrtidningar som porrfilmer utan betalning.

Ve mig, om jag bara lyssnat på när Sergelplattan bar vittnesbörd, när den varnade för porrindustrin, när den hoppades att helnykterister skulle få skattelättnader. Ack, om min mor bara lyssnat när detta Sodoms Torg ropade ”Stöd åt familjen!”

Det mest förnedrande av allt var att jag blev meddelad genom en debattartikel i Svenska Dagbladet aka Nya Vakna!

Maja och hennes rubriker han slänga sig i väggen.

Andra bloggar om: svd brännpunkt, samhälle, alkohol, familjepolitik

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.

Internt memo från DN avslöjar censuren av horor

Micke — Wed, 01 Aug 2007 08:51:37 +0000

INTERNT MEMO
Till: Samtliga medarbetare
Från: Maria Schottenius

Medarbetare, jag hoppas att ingen har missat det faktum att vi på DN enbart pratar om prostituerade kvinnor, aldrig med dem. Den som på något sätt kommenterar affären med den förtappade kvinnan som inte har skam och vett nog att hålla tyst om att hon säljer tillgång till sitt sköte för pengar kommer kallas på enskilt, moralupprättande helgsamtal med undertecknad.

Ni som känner oro för att kolleger på moraliskt underlägsna publikationer skulle ställa frågor kring det hela kan vara lugna, då Pridefestivalen är i antågande. Under Pride-veckan kommer samtliga tidningars nyhetsplats och alla ledare och krönikor att fyllas av homosexuella saker. När Pride är över kommer den skamlösa horan att vara gamla nyheter.

Angående Pride vill jag påminna om att DN:s policy är att homosexuella aldrig har sex, då homosexuellt sex innebär anallekar och vaginalfisting vilket är högst omoraliskt.

Många av er har hört av er och undrat hur detta går ihop med hållningen ”oberoende liberal”. Jag förstår er oro, då det är omoraliskt att ljuga. Därför kommer DN från och med idag att ändra andra stycket i ”Om Dagens Nyheter” till följande:”[...] Maria Schottenius Moral är den mest täckande beteckningen för denna position, som är rotad i DN:s tradition alltsedan Maria blev chefredaktör till att utom titeln 2005. [...]”

Till sist vill jag påminna om belöningen som är utlyst för den som avslöjar vem som klottrade ”Maria Schottenius är en frigid moraltant som idkat det fula med Mustafa Can” på personaltoaletterna.

–

Hur kan DN:s medarbetare skriva om Pride när deras stolthet måste ligga på samma nivå som någon som tar den i alla hål utan skydd för femtio öre och ett gammalt tuggummi? Det kan inte finnas många journalister i Sverige som missat det faktum att DN idkar tyst censur av sexsäljerskan Isabella. Samtliga av dessa borde skämmas öronen av sig för att de inte skrivit något (Södermanlands Tidning undantagen). All heder till Louise och alla andra som vägrar låta det hela bara kallna och blåsa förbi.

Andra bloggar om: dagens nyheter, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, censur, prostitution, dn, media, mediekritik

Feel free to Flattr this post at flattr.com, if you like it.