From the monthly archives:

juli 2010

(Om du inte är intres­se­rad av sto­ryn bakom kan du bara hoppa ner och kolla videon — den är det vik­ti­gaste med det här inlägget)

Lita på Gangster att vara först med att tipsa om kanske årets vack­raste video. Videon är gjord av Roy Raz: regissör/klubbägare; “PAG” är nam­net på en klubb i Tel Aviv han är med och dri­ver. Klubben i sig ver­kar vara right up my alley: på sin Myspace-sida beskri­ver de sig själva som “will not fit the ave­rage club kids..best way to describe us..hmm..
nice boys with a veng­eance, low self esteem girls with booze…the per­fect com­ba­na­tion for a per­fect night out! Dirty tunes in a new indust­rial venue ( just moved to a new location..mazal tov for us ), fre­aky shows and deli­cious dj’s all over the mot­her fuc­kin place..” Kolla också in pro­mo­tionvi­deon för klubben.

Den här videon är dock inte “klubb”. Den är konst, mode, en instal­la­tion. Den är vac­ker. Det är inte en offi­ci­ell video, Roy Raz har lånat låten “In this shirt” med The Irrepressibles. Jag för­står var­för. Det som gör mig glad är The Irrepressibles reak­tion när de såg det här. Istället för på gammelmedie-vis hota med stämning/kräva pengar/få videon bort­ta­gen:

The Irrepressibles reaktion till Roy Raz video

The Irrepressibles reak­tion till Roy Raz video

Jag gil­lar att de omfam­nar det hel­hjär­tat. De vin­ner på det, jag är inte den enda som upp­täc­ker ban­det tack vare Roy Raz video. Låten, “In this shirt” är bland det bästa nya mate­rial jag hört i år. Den är ett utmärkt sound­track till att titta ner i avgrun­den, en mör­kare ver­sion av Antony & the Johnsons “Hope there’s some­one”, med en touch av Brokeback Mountain i texten.

I am lost, in our rain­bow, now our rain­bow has gone,
Overcast, by your sha­dow, as our worlds move on,
But in this shirt, I can be you, to be near you for a while,

There’s a crane, knoc­king down all those things, that we were,
I awake, in the night, to hear the engi­nes purr,
There’s a pain, it does ripple through my frame, makes me lame,

There’s a thorn, in my side, it’s the shame, it’s the pride…
Of you and me, ever chan­ging, moving on now, moving fast,
And his touch, must be wan­ted, must become, through your ask,
But I need Jake to tell you, that I love you, it never rests,
And I’ve bled every day now, for a year, for a year,

I did send you a note on the wind for to read
Our names there toget­her must have fal­len like a seed
To the depths of the soil buried deep in the ground,
On the wind, I could hear you, call my name, held the sounds,

I am lost,
I am lost, in our rain­bow, now our rain­bow has gone,
I am lost, in our rain­bow, now our rain­bow has gone,
I am lost.

{ 2 comments }

En sista grej apropå Aftonbladet-artikeln om Barbiedrogen:

Kommentarerna är oslag­bara. Ibland und­rar jag om inte hela värl­den är ett South Park-avsnitt. Tyvärr har Aftonbladet tagit bort alla kom­men­ta­rer och stängt av kom­men­tarsfunk­tio­nen, för­mod­li­gen för att dis­kus­sio­nen urar­tade. Det som var mest tyd­ligt: det var Amina, tje­jen i arti­keln, som fick ta näs­tan allt stryk som var rik­tat spe­ci­fikt mot en per­son. Det finns mäng­der att säga om det i sig, men det vik­ti­gaste som slog mig är att många pra­tar om att Sverige är värl­dens mest jäm­ställda land. Jag har inte så myc­ket erfa­ren­het av andra län­der, och hop­pas att de har rätt. Men vi är långt, extremt långt från målet.

Jag tyc­ker att vi har upp­nått ett jäm­ställt land när till och med inter­nett­rol­len är jäm­ställda i sitt trol­lande och sitt hån.

När det gäl­ler “mest för­vir­rade troll” vet jag inte om det är per­so­nen som tyc­ker att det är Alliansens fel att jag tar “barbiedrogen” …

Det är Alliansens fel att folk tar "barbiedrogen"

Det är Alliansens fel att folk tar “barbiedrogen”

… eller ast­ro­lo­gen som tyc­ker att jag manifesterar

den smått genanta sidan i vårt natio­nal­ho­ro­skop, näm­li­gen den halv­kri­mi­nella stör­ningen mel­lan ego och mate­ri­a­lism, mel­lan Vädur och Oxe!

Den senare glömde dock att tillägga att jag enligt horo­sko­pet också är en tjuv­ak­tig slyna som får ut mer av onani än av sex.

{ 4 comments }


Av alla saker jag läst om brun-medlet (och för vissa, “brun, smal & kåt-medlet”) Melanotan II innan jag tes­tade det fanns det inget som skrämde mig mer än att det kal­las för “bar­bi­edro­gen”. Hur myc­ket “jag-vill-vara-med-i-Paradise-Hotel-white-trash” känns inte det?

Samtidigt kan man inte bortse från den que­era aspek­ten på att använda något som kal­las för bar­bi­edro­gen om man är kille.

Aftonbladet inter­vju­ade mig om hur jag ser på att Läkemedelsverket går ut och var­nar för “bar­bi­edro­gen Melanotan II”. Med foto. Plötsligt skulle jag ge alla bar­bi­ek­nar­kare ett ansikte. Jag fick fort­fa­rande inte ihop ekva­tio­nen “white trash” och “queer”, för­rän en av mina Facebook-vänner helt bril­jant kon­sta­te­rade att det är “trash queer”. Eller “queer trash”, bero­ende på hur man ser det.

Så långt känns det okej. “Trash queer” är en eti­kett jag kan känna mig hemma i.

Micke Kazarnowicz: queer trash med crazy eyes

Micke Kazarnowicz: queer trash med crazy eyes

Idag pub­li­ce­ra­des arti­keln på Aftonbladet. Inga kons­tig­he­ter med tex­ten, jag är rätt cite­rad och jag kan stå för mina citat. Men bil­den! Bilden! Jag ger inte bara “trash queer” ett ansikte, jag har också CRAZY EYES.

Barbieknarkande queer trash med crazy eyes. Helt plöts­ligt är kom­men­ta­ren från Pojkfröken på Facebook helt relevant:

Queer trash med crazy eyes = the gay Anna Anka

Queer trash med crazy eyes = the gay Anna Anka

Jag inser dock att jag, tack och lov, lig­ger i rätt del av crazy-hot-skalan (vänstra delen), eftersom jag ändå får ligga:

Hot-crazy-skalan

Hot-crazy-skalan

(En not om “bar­bi­edrog”: det är falsk mark­nads­fö­ring, eftersom “drog” per defi­ni­tion ska ge något slags rus. Det borde så klart heta “barbiehormon”.)

{ 4 comments }

Hemingway skrev en gång en hel histo­ria med bara sex ord: “For sale: baby shoes, never worn”. Post Secret tog tra­di­tio­nen vidare genom att skapa ett forum dit folk kan skicka sina hem­lig­he­ter ano­nymt på ett vykort, hem­lig­he­ter som ibland har långa histo­rier bakom sig.

Hemlighet inskickad till Post Secret

Hemlighet inskic­kad till Post Secret

Nu för tiden berät­tar män­ni­skor lik­nande histo­rier genom sök­mo­to­rer. Det behövs inte myc­ket fan­tasi för att väva histo­rier av fra­ser som “hur över­le­ver man skuld­käns­lorna om man orsa­kat en annans död?“och “hur man slår ner en vuxen” (bägge är auten­tiska fra­ser som per­so­ner sökt på för att hamna på min blogg).

Jag är också fasci­ne­rad av tan­ken över hur jag kan sätta ihop de sök­fra­ser som män­ni­skor använt för att hitta till min blogg till dik­ter, som blir ett slags sam­ar­bete mel­lan mig och mina (ove­tande) besö­kare. De är helt ano­nyma, och läm­nar ändå ett märke efter sig som blir en bland­ning av dem, mig och min blogg.

Jag kal­lar det goog­le­po­esi (eller sökordspoesi)

Här är goog­le­po­esi för juni 2010. Varje rad är en unik sök­fras, helt oför­vans­kad, som någon använt för att hitta min blogg under juni månad:

hur det är att vara sambo med en man som är mano­de­pres­siv

hatar den här värl­den
jag ville jag vore
mr gay swe­den 2007
jag har bestämt mig för att inte bli fet
jag vill ligga
fast­bun­den i en tand­lä­kar­stol
ont utan onani
mid­som­mar­stången en penis
i fit­tan
orgasm restriktion

jan myr­dal
bajs-elvis
vill inte ha någon rela­tion just nu
hade sex på bastuklubb
bare­back sex
stor­pack glidmedel

kåt kvinna söker
anton abele
han är dålig på att hångla
lika men­lös som en blind­tarms­do­na­tion
anna ekelund+aftonbladet

zla­tans kuk?
xxxxxxxxxl

{ 1 comment }

Fred “God hates fags” Phelps är även känd som “God hates America”- och “God hates Sweden”-pastorn. Eftersom bögar och libe­ral inställ­ning till allt bögre­la­te­rat är grun­dor­sa­ken till att Gud hatar typ allt, borde pas­torn för­enkla för sig själv och alla andra och köra sin slo­gan som “God hates you, your mom and pretty much eve­ryt­hing else because of the fags”. Hans för­sam­ling består mesta­dels av hans familj, som är extremt duk­tiga på att yngla av sig. Där har vi “bree­ders” i ordets rätta bemär­kelse. Det jag inte visste var att det fanns några avhop­pare, bland annat hans son Nate som har ställt upp på en halv­tim­mes­lång inter­vju. Intressant och sevärt!

Joytv-The Standard-Nate Phelps INVU from Jonathan Roth on Vimeo.

Tack till Åsk (@dabitch) för tipset!

{ 2 comments }

I janu­ari tip­sade en av mina läsare (tack Nicke!) om den här bil­den, som för­u­tom att den är fin också är väl­digt rolig i kom­po­si­tion och tajming.

Amerikanska fotbollsspelare

Amerikanska fot­bolls­spe­lare

Nu har Huffington Post gjort en sam­man­ställ­ning över de mest homo­e­ro­tiska foto­gra­fi­erna i spor­tens histo­ria. Den är episk med guld­korn som dessa:

Vem sa att wrestling är gay?

Vem sa att wrest­ling är gay?

Rad bromance feat Ronaldo och Rooney

Rad bro­mance feat Ronaldo och Rooney

När vi ändå är inne på sport och homo­e­ro­tik: det finns homo­e­ro­tik i spor­ten, och det finns brott­ning. Det enda som skil­jer en bild­goog­ling på “tur­kish oil wrest­ling” från en bild­goog­ling på “homo­e­ro­tic” är att den förra består mest av ama­tör­mo­del­ler, den senare mest av proffs.

Tipstack till @mymlan och @kingasanden

{ 0 comments }

Synopsis av detta inlägg: QX skri­ver i både pap­pers­tid­ningen och på web­ben om sin popu­lä­raste blog­gare. Problemet är att det inte är sant: hans siff­ror är upp­blåsta och det finns minst en blogg bland Qruisers som har doku­men­te­rat fler läsare än Andreas på “Daska dasen i bor­det”. Frågan är om QX bara är inkom­pe­tenta och inte för­står “besök” respek­tive “sid­vis­ningar” eller om de med­ve­tet lju­git ihop nyhe­ten för att lyfta sitt eget, annons­drivna, bloggsystem.

Lång ver­sion: QX skri­ver om “sin popu­lä­raste blog­gare” i både pap­pers­tid­ningen och på sin sajt. Bloggen i fråga, “Daska dasen i bor­det”, har enligt QX.se 17 000 läsare på en månad (i pap­pers­tid­ningen står inga siff­ror, där omnämns bara blog­gen som “den popu­lä­raste blog­gen på QX”).

Enligt QX har Daska dasen i bordet 17 000 läsare

Enligt QX har Daska dasen i bor­det 17 000 läsare

Det är inte orim­ligt, det finns blog­gare i sve­rige som har tio– och tju­go­dubbla anta­let läsare. En blogg som lyc­kas ge sin läsek­rets inlägg de fin­ner läsvärda kan med mål­med­ve­ten­het komma upp i de siffrorna.

Problemet är att dessa siff­ror inte stäm­mer när man jäm­för med andra tjänster.

Tittar man på Aftonbladets Bloggportalen.se, där “Daska dasen i bor­det” finns regi­stre­rad ser man att den lig­ger någon­stans kring 1500 unika besö­kare (som Bloggportalen defi­ni­e­rar som “unika IP-adresser”) de senaste sju dagarna. En annan blogg som är betyd­ligt mer välläst är Blondaa, som enligt Bloggportalen har mer än det dubbla besö­ka­ran­ta­let och har haft det under den senaste veckan.

Bloggportalens topplista över HBTQ-bloggar, tors 22 juli

Bloggportalens topp­lista över HBTQ-bloggar, tors 22 juli

Även Blondaa är regi­stre­rad på i QX blogg­sy­stem. Men där lig­ger han i prin­cip kon­stant tvåa:

QX topplista över bloggar torsdag 22 juli 22:56

QX topp­lista över blog­gar tors­dag 22 juli 22:56

Tittar man på läsa­ran­ta­let som föl­jer respek­tive blog­gare i Google Reader (2 för DDIB, 13 för Blondaa) och Bloglovin’ (4 för DDIB, 285 för Blondaa) så pekar även dessa siff­ror på att Blondaa är betyd­ligt mer läst.

Då slog det mig. Med “läsare” menar QX “sid­vis­ningar”. Varje gång du lad­dar om en sida som är listad i QX blogg­sy­stem räk­nas besö­ka­ran­ta­let upp med 1. QX topp­lista är inte något annat än en sid­räk­nare. 2010 lan­se­rar QX ett blogg­sy­stem från 2005 med ett sta­tistik­verk­tyg från 1997.

Det i sig är pin­samt. Det till­hör grund­skol­ningen att veta skill­na­den mel­lan “sid­vis­ning” respek­tive “unik besö­kare”, fram­för allt för per­so­ner som utveck­lar åt en webb­plats som är reklam­dri­ven. En pikant detalj är att någon job­bar på att blåsa upp siff­rorna för “Daska dasen i bor­det” i QX system. Strax efter mid­natt den 23 juli hade blog­gen strax över 1500 läsare enligt QX. Bloggportalen sa strax över 1650 (notera också Bloggportalen räk­nar senaste vec­kan, QX räk­nar typ senaste dyg­net). Nio tim­mar senare säger Bloggportalen 1950 läsare. 300 fler läsare är en akt­nings­värd ökning för en blogg som bru­kar snitta 1400–1500 per vecka, och onek­li­gen en effekt av att vara pus­had i både på web­ben och i pap­pers­tid­ningen. Vad QX egna system säger? 2930 besök, eller 1400 fler.

Bloggportalen.se:s siff­ror är myc­ket svå­rare att mani­pu­lera. Tittar jag på min sajt och jäm­för besö­ka­ran­ta­let som Bloggportalen rap­por­te­rar med vad Google Analytics säger stäm­mer de två hyf­sat överens. Det är nu vi kom­mer till pudelns kärna: Hos Bloggportalen.se kom­mer knappt Blondaa, som alltså har mer än dub­belt fler läsare än “Daska dasen i bor­det”, upp i 17 000 besö­kare per månad.

Det finns två för­kla­ringar. Den ena är “inkom­pe­tens”:
QX har litat blint  på siff­rorna från sitt eget verk­tyg, som alltså kan mani­pu­le­ras av en dator­li­te­rat femå­ring. De valde att skriva om den blogg som näs­tan kon­stant lig­ger på top­pen och som hela tiden ökar i läsa­ran­tal på ett sätt som inte överens­stäm­mer med någon annan mät­ning. De har tagit anta­let sid­vis­ningar och rap­por­te­rar det som antal läsare.

Den andra är “med­ve­ten lögn”:
QX är med­vetna om att deras system räk­nar sid­vis­ningar, att det finns andra blog­gar regi­stre­rade i deras system som har fler läsare, men har valt att mani­pu­lera siff­rorna så att den lig­ger på top­pen eftersom den lig­ger i deras eget system. Vinsten är att de kan skriva en nyhet om det och få fler att blogga i deras platt­form, som också visar annon­ser, och där­med öka annonsin­täk­terna. Frågan är om annon­sö­rerna då beta­lar för fak­tiska anta­let unika besökare/klick eller om de beta­lar för expo­ne­ringar — i vil­ket fall de inte får så myc­ket valuta för peng­arna. De kan all­tid hävda att de valde den blogg som lig­ger i deras eget system, men det för­kla­rar inte de höga siffrorna.

För att bevisa min tes så satte jag min blogg på enkel omladd­ning. På några tim­mar har jag bli­vit just QX popu­lä­raste blogg utan att ha haft spe­ci­ellt många fler läsare.

QX topplista över bloggar efter några omladdningar

QX topp­lista över blog­gar efter några omladdningar

Uppdatering: att blogga på Qruiser är inte spe­ci­ellt sök­mo­tor­vän­ligt. Det här inläg­get ham­nade direkt överst i Googles sökre­sul­tat för “Daska dasen i bor­det”. QX utveck­lare är inte bara inkom­pe­tenta när det gäl­ler sta­tistik, de kan inte sök­mo­to­rop­ti­mera hel­ler uppen­bar­li­gen. Om du letar efter en blogg­platt­form rekom­men­de­rar jag wordpress.com, Tumblr eller Blogger.

PS. Förlåt för tau­to­lo­gin i rubriken.

{ 6 comments }

Jag för­står var­för så många kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna. De gör det av hat, för­akt och hopp.

Det är samma anled­ningar som gör att jag väl­jer att rösta på Piratpartiet. De är det alter­na­tiv jag ogil­lar minst, men fram­för allt är de otes­tade. Någonstans finns en strimma hopp att de ska kunna ta med sig något annat in i det rutt­nande, inav­lade träsk som svensk poli­tik är idag.

Under valår pend­lar jag mel­lan röd­glöd­gad vrede, avgrunds­djupt för­akt och total upp­gi­ven­het. Det svenska poli­tiska syste­met pre­mi­e­rar rygg­rads­lös­het, makt­miss­bruk och popu­lism. Det finns några få lysande undan­tag på indi­vid­nivå; poli­ti­ker som är intel­lek­tu­ellt heder­liga och föl­jer sin ideologi.

I Sverige är den poli­tiska debat­ten ett skytte­gravs­krig som hand­lar om indokt­ri­ne­ring och skol­ning av de egna. Det hand­lar om att föra fram sitt bud­skap på ett sätt som stär­ker fana­tis­men bland de egna, sam­ti­digt som man för­vans­kar det så att alla, som inte blint tror på sin ledare vare sig hen heter Mona eller Fredrik, tän­ker “Ah, det där är ju inte så dumt”. Vi kan kalla feno­me­net “poli­tisk hederlighet”.

Jag tror att det hela bäst sam­man­fat­tas av Jesper Nilssons inställ­ning, @redundans, när han och jag för­sökte dis­ku­tera poli­tik på Twitter:

Politik är kaderverksamhet. Det handlar om skolning av sina egna. Om muskler av stål.

Politik är kader­verk­sam­het. Det hand­lar om skol­ning av sina egna. Om musk­ler av stål.


(Hela kon­ver­sa­tio­nen kan föl­jas bakåt från denna tweet)

Nu är Jesper Nilsson inte poli­ti­ker, men han beskri­ver den svenska poli­ti­ken per­fekt: en kader­verk­sam­het där de egna ska sko­las och mot­stån­darna ska skju­tas ner. Motståndarnas bud­bä­rare måste dö, oav­sett bud, och det egna ansik­tet måste räd­das oav­sett vad.

Ett per­fekt exem­pel på hur djupt det här syste­met sit­ter är Anders Wallner. Han till­hör en av dem som jag ser som undan­tag i den rygg­rads­lösa massa den svenska poli­ti­ker utgör. Att debat­tera poli­tik med honom är en frisk fläkt, eftersom hans stånd­punk­ter grun­dar sig i ide­o­logi och eftersom han ser skill­nad på mora­li­se­rande argu­ment, fak­taar­gu­ment och käns­loytt­ringar. Men i pres­sade situ­a­tio­ner till­hör han till syvende och sist kadern “De röd­gröna”, som alla andra poli­ti­ker sko­lad att pri­o­ri­tera poli­tisk stra­tegi fram­för väljar-respekt.

För ett tag sedan körde de röd­gröna ett utspel som just inbe­grep “poli­tisk heder­lig­het”. I korta drag bad de Riksdagens Utredningstjänst räkna på deras tänkta poli­tik. Resultatet blev, som Fredrik Westerlund beskri­ver det:

som att be RUT att räkna anta­let cyklar och sedan slå fast att det inte finns några bilar.

Även RUT påpe­kade felen i sitt resul­tat. De röd­gröna valde att inte ta med RUT:s egen anmärk­ning, och har sedan dess (mig veter­li­gen) inte bemött de för­fråg­ningar om för­tyd­li­gande de fått.

Anders Wallners reak­tion när Fredrik Westerlund ställde frå­gan var:

Om siff­rorna inte stäm­mer är det, mig veter­li­gen, riks­da­gens utred­nings­tjänst som inte kan räkna.

Ryggradsreaktionen är alltså inte att den egna kadern kan ha fel. Den är att tjäns­te­män vars upp­drag är att serva poli­ti­ker med objek­ti­vi­tet, utan tanke på par­ti­po­li­tisk till­hö­rig­het, inte kan utföra sitt jobb korrekt.

Tänk nu att de röd­gröna varit McDonalds. Ryggradsreaktionen för en repre­sen­tant hade inte varit “skyll på leve­ran­tö­ren”, den hade varit “det här måste under­sö­kas, jag ber att få åter­komma”. Och sedan själv under­sökt det, eller hän­vi­sat till någon som kan ge ett svar.

I ett ide­al­sam­hälle skulle poli­ti­ker se sig själva som tales­per­so­ner för före­tag. Vi skulle se poli­tiska akti­vis­ter som brin­ner för att lyfta fram det varu­märke man gil­lar istäl­let för att klanka ner på mot­stån­det, på samma sätt som jag ald­rig skulle börja klanka på GB bara för att jag gil­lar Ben&Jerry’s. Det är en lång väg dit, men som alla långa resor bör­jar den med ett litet steg. Och det är att bryta de eta­ble­rade par­ti­er­nas domi­nans och föra in något nytt. Jag hop­pas bara att det blir i form av Piratpartiet och inte i form av Sverigedemokraterna.

{ 12 comments }

Konkurrensen på tid­nings­mark­na­den är sten­hård. I Göteborg såg jag att Anders Öhrman har fått hård kon­kur­rens — kanske fram­för allt när det gäl­ler inne­håll. Denna tid­ning åter­fanns i en Presstop-butik:

Tidningen om Väder

Tidningen om Väder

Skämt åsido, det finns rik­tigt bra livsstils­ma­ga­sin som rik­tar sig till bögar. Jag hop­pas att det finns minst lika bra som rik­tar sig till fla­tor. Jag tror att det är svårt att göra ett och samma som rik­tar sig till hela HTB-samhället. Här är samma grej som när det gäl­ler pro­gram­punk­terna på Pride: HBT-samhället måste våga stå enade utåt, men vara diver­si­fi­e­rade inåt och erkänna att ibland har bögar och fla­tor näs­tan ingen­ting gemen­samt, och ibland har de mas­sor. Liksom homo­sex­u­ella och trans­per­so­ner. Hur som helst, varje gång Winq lan­dar i brev­lå­dan blir jag jäv­ligt glad. Den kom­mer bara ut varan­nan månad, men i gen­gäld inne­hål­ler varje num­mer mer sub­stans än QX i Anders Öhrmans tapp­ning lyc­kas åstad­komma på ett år.

Winq

Winq

{ 2 comments }

Om du gil­lade fil­men “Nakenlekar” jag skrev om här om dagen så ser du också fram mot 1 sep­tem­ber när Crazy Pictures släp­per sin “Poesi för fis­kar”. Det här är fram­ti­den för svensk film. Dramaten-skolade skå­di­sar är bara nakna kej­sare som inte kan hålla en natur­lig dia­log om du så lovar dem en Oscar för det. Filmerna om Lisbet Salander kom­mer att bli myc­ket bättre i ame­ri­kansk tapp­ning eftersom de i alla fall kan prata utan att det låter som de har ett ploc­ke­pinn upp i ars­let.

En rulle från ett annat gäng att se fram mot: “Inception” — man­nen bakom The Dark Knight regis­se­rar Leonardo DiCaprio, Cillian Murphy och Joseph Gordon-Levitt i en sci fi-rulle om dröm­mar. Anna har sett den och gil­lar den, näs­tan 30 000 per­so­ner på IMDb har gett den ett snitt­be­tyg på 9.4 och Rotten Tomatoes (saj­ten som sam­man­stäl­ler recen­sio­ner från en massa olika käl­lor) ger den “85% fresh”.

{ 1 comment }

Bloggportalen.se Creeper