augusti 2009

Årets fest: Bögjävlarnas under­klä­des­fest. Den hölls redan på tis­da­gen, men stack ut i mäng­den. Avslappnat, roligt, svet­tigt, bra musik och myc­ket hud. Det enda som var trå­kigt var att fes­ten hölls på en tis­dag och slu­tade kloc­kan ett.

Årets nyhet: Bungyjump i Pride Park. Peak Experience ställde dit en 90-meterskran (och den sötaste funk­tio­nä­ren av dem alla) och visste inte om det skulle gå runt, men bögarna och fla­torna hop­pade fli­tigt och det blev en succé.

Årets tris­taste repris: Rengöringsskummet i uri­no­ra­rena tog slut på ons­dag­kväl­len och fyll­des på … ald­rig. Hur man för elfte året i rad kan göra samma miss­tag und­går mitt förstånd.

Årets succé: 90-talskvällen, som kom­mer att ta rol­len som den nya schla­ger­kväl­len. Att se Dr Alban och Haddaway i duett, höra “What is love?” live och sen dansa till E-type (med ori­gi­nalupp­sätt­ning i ban­det!) och “This is the way” var magiskt. Jag gjorde varje 90-talssteg jag kunde få plats med på den lilla dansy­tan jag hade.

Årets flopp: Schlagerkvällen. Till och med QX, som säl­lan sågar saker (dags att byta chefre­dak­tör, kanske?) sågade floppen.

Årets kar­riär­ba­ro­me­ter: Söndagsshowen på stora scen. Jag vill inte påstå att Nanne Grönwalls kar­riär är på väg utför, men att gå från att vara ett num­mer på popu­lä­raste kväl­len (tors­da­gen) till att bli sön­dags­un­der­håll­ningen (när par­ken är en-tredjedelsfull med folk som inte ids gå hem efter drug­bingon) är onek­li­gen inte ett steg i rätt riktning.

Årets kom­men­tar: “Seså, schas. Spela inte kränkt. Vi är alla kränkta här.” Robert Fuchs och de övriga i Cunigundas Mammor var i hög­form under årets drugbingo.

Årets “det är så dags nu”: Grillen pre­cis innan Zinkensdamms IP hade regn­bågs­flagga utan­för. Elva år senare, och sista året Pride är i Tantolunden.

Pridelycka Ungefär så här lyck­lig kan jag också känna mig av Pride.

Securitas Det var myc­ket uni­for­mer i årets Prideparad. Poliser, mili­tä­rer, brand­män, sjuk­skö­ters­kor och: väk­tare. Jag gil­lar spe­ci­ellt kil­len som gick med skyl­ten “Stolt kol­lega”. Han har mer civil­ku­rage än Hammarbys och AIK:s A-lag (som inte var repre­sen­te­rade alls) har till­sam­mans.

Såpbubblor Det är lite synd att saj­ten “whatsgaytoday.com” har lagt ner. Jag är ganska säker på att “såp­bubb­lor” kom­mer högt upp på lis­tan över saker som är gay.

Sjömanskvintett Jag har rann­sa­kat mig efter feti­scher, men där andra ser “fem per­so­ner i sjö­mans­ut­styr­sel” ser jag “en kille med bar över­kropp”.

Röda änglar. En av damerna som stod bred­vid mig på bron över Kungsgatan tyckte att “de är jät­te­fina, men vad är det där röda ban­det?”. “Det är prosta­tacan­cer” blev sva­ret från damen bred­vid. Jag kände mig tvungen att rätta dem.

RFSL Regnbågen Jag gil­lar verk­li­gen dövas och hör­sel­ska­da­des mot­sva­rig­het till höran­des “klappa hän­derna”: de lyf­ter upp hän­derna i huvud­höjd, med hand­fla­torna framåt och vri­der sen hän­derna i snabb takt.

Less is more Ibland, även i färg– och kre­a­tions­starka sam­man­hang som Stockholm Pride, kan kly­schan “less is more” vara sann.

QX sek­tion QX hade, likt SLM, änglar som annon­se­rade deras eki­page. Jag före­drar SLM:s mör­kare vari­ant fram­för QX vanilj-änglar, men QX hade kanske den bästa musi­ken under bägge gång­erna jag såg para­den. De hade också en jät­telyck­lig Ken aka Oswald i sjö­mans­u­ni­form på fla­ket, och utan kon­kur­rens den största folk­mas­san bakom sig direkt efter start.

Pride Park i Tantolunden by night. I år hade man byggt upp en myc­ket snyg­gare scen än tidi­gare år. Man hade dess­utom flyt­tat den. Det var som om någon hade möble­rat om mitt var­dags­rum medan jag var bort­rest, och jag var vilse i par­ken den första halv­tim­man. I år hade man också deko­re­rat elstol­parna med ljus, vil­ket gav en snygg effekt.

Polyamorösa Det gör mig glad att den här sek­tio­nen växer för varje år. Det är dags att på rik­tigt börja driva frå­gan om fler än två vård­nads­ha­vare för barn (inte bara för regn­bågs­barn, utan också för skils­mäs­so­barn) och så små­ningom få sta­ten att inrätta civila part­ner­skap som kan ingås av fler än två par­ter.

Black Angels De svarta änglarna före­bå­dade SLM:s eki­page. Jag har all­tid tyckt att uttryc­ket “kis­sed by an angel” är läs­kigt (tänk bok­mär­kes­äng­lar, eller Dogma) men det här kan jag abso­lut för­lika mig med.

Baby girls Jag vet inte om Barney Stinson i “How I Met Your Mother” skulle säga att det här var “sexy” eller “kinky”. Inte för att de två tar ut varandra, det är sna­rare som en Bostonruta. (Colloquial: var ham­nar dessa två på the crazy-hot-scale?)

Anarchopride Jag är ett fan av att låta alla som stäl­ler upp på Prides grund­läg­gande vär­de­ringar gå i Paraden, men det är en miss att pla­cera arga, unga anar­kis­ter längst bak. De borde pla­ce­ras nån­stans i mit­ten. Nu blev det något slags antiklimax-slut på para­den. Dramaturgi, people!

Amnesty En av sek­tio­nerna som berörde mig mest. “Gay rights are human rights” är något som inte ens alla svenska myn­dig­he­ter fat­tat. Ironiskt nog var en av dem, Migrationsverket, repre­sen­te­rad i para­den.

Burlesk mode­vis­ning. Jag gil­lar den bur­leska sek­tio­nen. Hela Agent Provocateur-looken är i mina ögon sexig på tje­jer, och hom­ma­gen till Heath Ledger som Jokern i The Dark Knight är bril­jant!

Kyrkan i Sitges. Den har ingen­ting med Pride att göra. Förutom att Sitges är rätt gay. Men det är en fin bild.

So facking proud Om jag trodde på rein­kar­na­tion så skulle jag vara över­ty­gad om att jag under mina senaste liv varit göte­bor­gare, för jag älskar såna här vit­sar.

Folkhemshomon Mark Levengood och Jonas Gardell rev ner en hel del applå­der även på Kungsgatan, vil­ket visar deras eta­ble­rade sta­tus som folk­hems­ho­mon.

Marching for those who can’t Det här är den sek­tion som berörde mig abso­lut mest. Solidaritet är en hörn­sten i hela pride-rörelsen, och det blir väl­digt effekt­fullt att ha en sober, tyst sek­tion med för­tej­pade mun­nar bland de (över­vä­gande) lätt­samma eki­pa­gen.

Lilla spin­del­man­nen Den här lilla kra­ba­ten gjorde mig rik­tigt glad. Att någon så liten är så trygg i para­den känns skönt, och den lilla linslu­sen flex­ade för alla kame­ror.

Libra Okej, det är inte Babsans och Debenhams hunk-ekipage från 2006 (som för övrigt ännu inte sla­gits av något eki­page sedan dess), men det var kanske det sex­i­gaste eki­pa­get i årets pri­de­pa­rad. Och då pra­tar jag inte om Carola.

Karaoke Prides sty­relse hade live­mu­sik fram­förd av Prides snyg­gaste (och smar­taste) band med bland annat Julia, Isobel, Helena Bergman och Sanna Rayman. Kärlek! (Jag gil­lar spe­ci­ellt hur lyck­lig Isobel ser ut i andra bil­den)

Hetero Utstyrseln till väns­ter på den här bil­den är kanske den bästa på årets Pridetema: hetero.

Gyrohjul Jag hop­pas att det inte var samma per­son som snur­rade i det här hela para­den. Jag tes­tade det här i par­ken under tors­dags­kväl­len, och jag blev rätt and­fådd efter bara fem minu­ter.

Harry Potter slash fic­tion Jag är lite led­sen över att den här sek­tio­nen mins­kat från tidi­gare år. Jag hade gärna ett en utök­ning av slash fic­tion. Förslag på fram­tida slash fiction-teman: X-men, Teletubbies, Sagan om Ringen, Kill Bill, Pirates of the Caribbean, Alien, Matrix.

Harnesk och piska Rent este­tiskt den snyg­gaste out­fit­ten i SLM:s eki­page, men det kitt­lar fort­fa­rande ing­en­stans.

Hanky Jag antar att det är den rege­rande Mr Gay Sweden som står ovan­för Bobby och Mirre, men jag måste oppo­nera mig lite mot titeln. Det borde vara “Cute boy swe­den” efter “Mr” för­ut­sät­ter “man” och well … om jag hade ett jobb för en man så skulle jag inte skicka den poj­ken.

Söt gay­po­lis Fortfarande ingen fetisch, han hade varit söt även utan uni­for­men.

Ballonger i Pride Park På lör­da­gen hölls den tra­di­tions­en­liga tysta minu­ten för alla som dött i AIDS. Sedan sjöng Andreas Lundstedt “Ovan regn­bå­gen” sam­ti­digt som bal­long­erna släpp­tes upp mot den kvälls­blå him­len. Jag tyc­ker att det här är en fin trad­tion.

Alla mina bil­der kan ses på Flickr. Samtliga är okej att använda för icke-kommersiellt bruk så länge du ger mig cred (och gärna en länk).

Andra blog­ga­res inlägg om stock­holm pride, pri­de­pa­ra­den, pri­de­pa­ra­den 2009, foto­gra­fier, homo­re­la­te­rat, hbt

Årets fest: Bögjävlarnas underklädesfest. Den hölls redan på tisdagen, men stack ut i mängden. Avslappnat, roligt, svettigt, bra musik och mycket hud. Det enda som var tråkigt var att festen hölls på en tisdag och slutade klockan ett. Årets nyhet: Bungyjump i Pride Park. Peak Experience ställde dit en 90-meterskran (och den sötaste funktionären av ...

{ 11 comments }