Ibland känns det som om hela den så kallade HBTQ-communityn går omkring med offerkoftan i ständig beredskap. Vi har ritat en linje i sanden, en linje baserad på kunskap och upplysning, och så fort någon träder över den linjen åker koftan på och storsläggan fram. När man tillhör en minoritet — framför allt i Sverige — är man UPPLYST och FÖRDOMSFRI och kräver att alla andra ska vara detsamma, i alla fall när det gäller ens egen minoritet.
Vi tar sällan hänsyn till att många fel som begås handlar om okunskap och inte illvilja. Om man skulle applicera samma form av pedagogik på elever så skulle man skälla ut dem varje gång de svarar fel, och dumförklara dem för att de tror att de har rätt kunskap. Till slut skulle få våga svara.
Jag tänker på RFSL Ungdoms pressrelease kring Libresses utbildningsmaterial i sex och samlevnad. Maria Ferm tycker att RFSL Ungdom är helt rätt ute, liksom Trollhare.
Att Maria Ferm bara applåderar att någon pekar ut sakfelen utan att överhuvudtaget reflektera kring att det uppenbarligen finns ett tomrum i undervisningsmaterial i skolan, ett tomrum som nu fylls av kommersiella aktörer med en agenda som inte alltid är densamma som utbildningsväsendets, är i sig ett jätteproblem.
Jag skummar igenom utbildningsmaterialet och letar efter den heteronormativitet som ska genomsyra det. Materialet är huvudsakligen skrivet så att det tilltalar både killar och tjejer, vilket gör det lite svårare att vara heteronormativ. Men jämfört med det material som fortfarande används i skolorna är det en klar förbättring. Inte “bra”, men “bättre”. Är kritiken hårdare för att det är en kommersiell aktör som står bakom?
En annan sak jag funderar över är inkluderandet som krävs efterfrågas, speciellt från det som RFSL kallar för “transpersoner”. Jag har arbetat som skolinformatör och pratat om homo– bi– och heterosexualitet med allt från sjätteklassare till gymnasieelever. Jag har också under sex års tid föreläst på lärarprogrammet vid Karlstads Universitet om hur man som pedagog kan arbeta med inklusion av homo– och bisexuella elever oavsett om man ska bli biologi– eller idrottslärare. Min erfarenhet är att man med ungdomar, framför allt under gymnasieåldern, behöver vara betydligt mer svart-vit, konkret och enkel i informationsförmedlingen. Mitt intryck är att man vid samtal med ungdomar inte ska blanda blanda in “T” när man pratar “HB” mer än nödvändigt. Begreppet “transpersoner” är brett, och diskussionen om kön mår bäst av att få ett eget forum snarare än bli ihopklämd med frågor som rör homo– och bisexualitet. Vi kan tycka att vi har kommit långt i Sverige när det gäller tolerans gentemot homo– och bisexuella, men den som har träffat en åttondeklass och pratat om dessa frågor vet att verkligheten i en högstadieskola skiljer sig från vuxenlivet i en storstad. Frågan är fortfarande laddad, och man kan inte bara säga “men skärp er, var inte så politiskt inkorrekta” och tro att frågan löser sig. Det sopar bara den under mattan.
För att återkomma till Libresse-materialet så finns där en hel del misstag. Trots försök att göra hela texten inkluderande har man förpassat homosexualitet till ett eget kapitel. Det är också det enda kapitlet som har en bild som är anonym, som om det skulle vara skamligt att visa ansiktet om man går hand i hand med nån av samma kön. Det är dåligt researchat, siffran 10% används för att svara på frågan “hur många är homosexuella” trots att det inte finns något som helst vetenskapligt underlag på det. I återstående delar av texten skiner det heteronormativa greppet igenom i formuleringar som
om man är kille så kan man smeka tjejen runt slidan och klitoris tills hon får orgasm
det är inte alla tjejer som får orgasm varje gång de är med sin pojkvän
ta inte av kondomen förrän din penis har dragits ut ur din partners slida
I en formulering har könsrollsnormativitet råkat bli lite queer:
många (särskilt killar) kan också känna lust bara genom att se en attraktiv tjej på gatan eller i en tidning
Libresse har inte haft ett ont uppsåt när de har gjort det här. Det är ett halvfärdigt material som borde kollats av med någon som har koll, som Joakim Rindå (medförfattare till “Någonstans går gränsen”) eller Maria Ahlsdotter (min kollega under Karlstad-turerna och en mycket erfaren föreläsare i ämnet homo– bi– hetero-sexualitet och ungdomar). Med tanke på RFSL Ungdoms agerande i den här frågan så förstår jag att man inte går till dem, på samma sätt som elever hellre går till den lärare som förklarar varför svaret är fel, snarare än till den som blir förbannad.
Det som är mest beklämmande med den här frågan är den som Maria Ferm missar: att ingen uppmärksammar att den svenska skolan har så dåligt material i sexualundervisning att det ens finns en marknad för ett företag som säljer mensskydd att ge ut sponsrat gratismaterial till skolor.
Förresten, en annan sak som står i materialet är: “mängden sperma vid en utlösning är ungefär en tesked”. Min fråga utifrån mina erfarenheter är: hur jävla stora teskedar använder de som gjorde den researchen?
Andras blogginlägg om rfsl ungdom, heternormativitet, libresse, sexualundervisning, maria ferm, sponsrade läromedel, hbtq
Ibland känns det som om hela den så kallade HBTQ-communityn går omkring med offerkoftan i ständig beredskap. Vi har ritat en linje i sanden, en linje baserad på kunskap och upplysning, och så fort någon träder över den linjen åker koftan på och storsläggan fram. När man tillhör en minoritet - framför allt i ...
