From the monthly archives:

juli 2008

Pride Park i all ära, men bland det mest givande under ett Pride-firande de sista tio åren är Artikel 1.

Artikel 1 är ett sam­ar­bete mel­lan flera olika museer och pri­vata aktö­rer, där muse­erna tit­tat på sina sam­lingar uti­från ett ostraight perspektiv.

Utställningen hål­ler till i Galärvarvet, i en av betong­bygg­na­derna mel­lan Vasamuseet och Gröna Lund.

Störst — och bland de mest intres­santa — är Sjöhistoriskas utställ­ning om homo­sex­u­ella på ame­ri­ka­bå­tarna. Inte så kons­tigt, när Sjöhistoriska har en hel bok att basera utställ­ningen på. Tekniska Museets har det där­emto svå­rare. Deras utställ­ning, med före­mål från Gayradions ung­dom, är den minsta. Nobelmuseets utställ­ning kän­des inte loc­kande — min nyfi­ken­het blir säl­lan väckt av utställ­ningar i form av teveskärm och hör­lu­rar. Dokumentärer kan jag kolla på hemma. Armémuseum där­e­mot lyc­ka­des väcka min nyfi­ken­het till­räck­ligt för att vi sen skulle gå vidare till dem.

Jag hop­pas att det finns ett intresse för utställ­ningar av den här typen, men om går­da­gen ska vara något slags fing­er­vis­ning så är det tvek­samt. Igår var vi nån­stans 12–15 per­so­ner som gick den gui­dade vis­ningen på en dryg halv­timma. Två av del­ta­garna var kvin­nor. Ungdomar ver­kar inte hel­ler vara intres­se­rade, om snitt­ål­dern på grup­pen var under 50 så ska jag äta upp min hatt.

Efter Galärvarvet drog vi vidare till Armémuseum för att titta på “En sol­dat är en sol­dat är en sol­dat är en sol­dat”. Ljuslådorna utan­för är en histo­risk tids­linje med uni­for­mer, och till varje bild finns en text som berät­tar om armén och homo­sex­u­a­li­tet under den tiden.

Ljuslådor utanför Armémuseum

Inne på själva museet är utställ­ningen “En sol­dat …” insprängd i den per­ma­nenta utställ­ningen i form av sex pul­pe­ter. Dessa berät­tar om aktu­ellt sce­na­rio uti­från ett que­er­per­spek­tiv. Vissa av pul­pe­ter­nas histo­rier är intres­santa, som den om kvin­nan som klär ut sig till man och blir sol­dat (Trettondagsafton, nån?). Andra är mer krys­tade, som att jäm­föra femi­to­ta­lets rädsla för atom­bom­ben med räds­lan för homo­sex­u­a­li­tet under samma tid. Det är trå­kigt att man mis­sat helt uppen­bara que­er­per­spek­tiv, som drott­ning Kristinas kön­sö­ver­skri­dande bete­ende.

Humor, för­mod­li­gen oav­sikt­lig sådan, var att en av pul­pe­terna står vid kano­nerna och skyl­ten “bak­lad­dare”, och att flip­per­spe­let på mar­kan heter “Gay 90’s”

Gay 90's

I höst kom­mer också Armémuseum ha ett före­drag om sol­dat­pro­sti­tu­tion, som var utbredd i Sverige fram till fem­ti­o­ta­let. Föreläsningen till­sam­mans med utställ­ningen är en stor anled­ning till att besöka Armémuseum.

Andra blog­ga­res inlägg om , , , , , ,

{ 0 comments }

 

Sen är det trå­kigt om van­liga blog­gar blir ledsna

- Lisa Bjurwald talar ut i Medievärlden om sin fadäs med att i en DN-ledare peka ut alla blog­gare som en bunt hatiska sär­skri­vare.

Andra blog­ga­res inlägg om , , ,

{ 3 comments }

Det är inte bara Dexo som är till­baka på Looking for Messiah. Numera kan du också hitta Pojkfröken där.

Andras blog­gin­lägg om , ,

{ 0 comments }

Personer med utta­lade sym­pa­tier för natio­nella rörel­ser bru­kar säl­lan ha myc­ket till övers för homo­sex­u­ella. Så även “Robsten”. Det är intres­sant att betrakta den plöts­liga ambi­va­len­sen hos rasis­t­sym­pa­ti­sö­rerna när det bör­jar flo­rera ryk­ten att det var män med ursprung från mel­la­nöstern1 som stod för kniv­då­det mot en homo­sex­u­ell man i sön­dags kväll.

En per­son som kom­men­te­rar Swedbanks spons­ring av Pridefestivalen med “Hur jävla dum får man vara?” tyc­ker helt plöts­ligt synd om homo­sex­u­ella som utsätts för brott. I alla fall så länge de homo­sex­u­ella är etniskt svenska.

Självklart har det här spri­dit sig till andra invand­rar­fi­ent­liga blog­gar, men fokus lig­ger på off­rens svensk­het och för­ö­var­nas icke-dito — inte på att det är homo­sex­u­ella som utsatts för ett hatbrott.

Jag vet inte vad som gör mig mest illamå­ende, att en per­son kan bli kniv­hug­gen för sin sex­u­ella lägg­ning i Sverige 2008, eller att rasis­terna använ­der dådet för att plocka bil­liga poäng.

1 Uppgiftslämnaren, som för övrigt är ano­nym och obe­kant med blog­ga­ren, använ­der egent­li­gen ordet “araber”.

Andra blog­ga­res inlägg om , , ,

{ 8 comments }

Kanal 5 tog fasta på att Europride var på väg körde under förra vec­kan Pride-tema. Cred till dem för att våga stuva om i det van­liga pro­gram­sche­mat för att istäl­let köra serier som “Rick & Steve” och “Queer as Folk”. Jag tit­tar inte så myc­ket på teve, men fem­mans varu­märke har defi­ni­tivt stärkts för min del.

Utan att kasta skugga över Pride-initiativet vill jag fråga hur de tänkte när de ska­pade en av Kanal 5-vinjetterna som kör­des under vec­kan. Två kött­klum­par som vri­der sig i något slags köt­tig sym­bios. Det kanske är tänkt att vara ero­tiskt, men jag tän­ker bara på sce­nen i Alien 4, där Ripley möter de vanställda klo­nerna av sig själv.

Så här såg vin­jet­ten ut:

En per­son som uppen­bar­li­gen nog­grant kol­lat på fem­man under i alla fall en av kväl­larna är Erik Hellsborn. Om du inte orkar läsa hans inlägg så kan det sam­man­fat­tas med: “Vad visar ni mig för snusk, hemska kanal (hop­pas jag)?”

Andra blog­ga­res inlägg om , , , ,

{ 3 comments }

Dyrt 200 spänn i inträde. Det hade (kanske) varit okej om det varit något upp­trä­dande värt nam­net. Babsan? Not so much.

Köerna till däc­ken Du måste köa inne på Patricia för att komma ut på för– och akter­däck. Mingelfientligt är bara för­nam­net. En bonus-irritation är att om ni är ett gäng på 5 per­so­ner som står på akter­däck och hänger, och en går på toa­let­ten, så behö­ver per­so­nen i fråga köa för att komma till­baka till sitt sällskap.

Rökningen. För första gången sedan rök­för­bu­det på kro­gen var jag tvungen att tvätta håret och hänga ut klä­derna på grund av rökluk­ten. Vindskydden som byggts upp hål­ler vin­den ute och röken inne. Bad idea.

Sa jag dyrt? En 4 vod­kashot och en Ramlösa: 104 spänn.

Patricia var ett ming­el­vän­ligt sunk­ställe. Nu är det inte längre ming­el­vän­ligt. Hade Patricia kört “klubb­kväll” (hur ängs­ligt är inte det nam­net?) sam­ti­digt som Klubb G eller Lino kör, så hade såväl Patricia som Babsan snart till­hört modern homohistoria.

Andra blog­ga­res inlägg om , , , , , ,

{ 0 comments }

Reklamfeber gjorde mig upp­märk­sam på att Mars, som äger varu­mär­ket Snickers, återi­gen ham­nat i blåsvä­der för homo­fobi. Förra gången var det reklam­fil­men med bil­me­ka­ni­ker.

Den här gången hand­lar det om två reklam­fil­mer med Mr. T (känd från The A-Team):

Filmen med bil­me­ka­ni­kerna dri­ver med homo­foba män, inte med homo­sex­u­ella. Om man ska hitta en för­ned­ring i fil­merna med Mr. T så hand­lar det sna­rare om en för­ned­ring av kvin­nor och män. Det är samma slags för­ned­ring som idrotts­rö­rel­sen i Sverige använ­der sig av än idag; “Sluta fjolla er”, “Ni spe­lar som kär­ringar”, “Ni beter er som en flock gamla tan­ter” är alla vari­an­ter på samma tema. Den här typen av jar­gong är trist för alla män och alla kvin­nor. För alla män eftersom deras rol­ler då defi­nie­ras av vad de inte är (kvin­nor). För alla kvin­nor för att deras rol­ler befästs som “näs­tan, men inte helt och hål­let lika bra som män”.

Personligen gil­lar jag Snickers-reklamen med vak­ten som ska stoppa stre­a­kare på fotbollsplanen.


På ett mer per­son­ligt plan: Ponte gjorde mig upp­märk­sam på att Aaron Israelsson cite­rar ur “Öppet brev till alla hete­ro­sex­u­ella” på Expressens ledar­sida i pap­pers­upp­la­gan igår. Artikeln finns nu också online. Det känns jäk­ligt häftigt!

Andra blog­ga­res inlägg om , , , , , , , ,

{ 2 comments }

Jag kom­mer att foto­gra­fera en hel del från Europride 2008. Samtliga bil­der finns att hitta på mitt konto på Flickr. Fotona är fria att använda för icke-kommersiell verk­sam­het, så länge du berät­tar att jag är foto­graf (gärna med en länk till www.asiktstorped.se)

För mer infor­ma­tion om använ­dar­rät­tig­he­ter, kolla Creative Commons BY-NC-SA

(Självklart går det att ordna med kom­mer­si­ell använd­ning av foto­gra­fi­erna också)

Andra blog­ga­res inlägg om , ,

{ 4 comments }

Om själva invig­nings­ga­lan var trå­kig, så var mitt pre­miär­be­sök på Klubb G desto bättre.

Stället är tras­hi­gare än jag för­vän­tat mig, vil­ket är fan­tas­tiskt. Lokalerna är stora och ming­el­vän­liga. Varmt så det för­slår, och jag insåg snabbt att enda sät­tet att ha torra klä­der att gå hem i — och bästa sät­tet att max­i­mera bekräf­tel­se­fak­torn — var att ta av mig på över­krop­pen. Det fun­kade, i bägge avseendena.

Jag skulle tro att går­dags­kväl­lens fest på G var den bästa tänk­bara invig­ningen på Europride. Massor med snygga och roliga män­ni­skor, mer vodka och ram­lösa (oslag­bar klubb­diet), varmt och svet­tigt dans­golv med r’n’b och hip-hop, plus en halv­tim­mas fyllehångel.

När jag var yngre vågade jag inte hångla ute på klubb. Dels tänkte jag att hångel all­tid måste leda till sex, och dels var jag rädd att bli stämp­lad som en slampa. Det resul­te­rade i att jag bara fyl­le­hång­lade sent på nat­ten, när jag supit bort häm­ning­arna (och intel­li­gen­sen) och det ändå var dags att gå hem.

Nånstans på vägen har jag insett att
a) Hångel inte behö­ver vara mer än just hångel. En av för­de­larna med att vara singel är att jag kan hångla med vem jag vill, när jag vill utan att det behö­ver leda till var­ken gif­te­mål eller sex.
b) Slampa är ett rela­tivt begrepp som används av avund­sjuka. Den som pekas ut som slampa är helt enkelt någon som får mer hångel/sex än den som pekar ut får.

Första ste­get till att bejaka sin egen njut­ning är att sluta för­vägra andras.

Andra blog­ga­res inlägg om , , , , ,

PS. Hur det kan ha sett ut på avstånd, så hång­lade jag inte direkt med Linda Rosing. Mitt hångel hade mer skägg­stubb och mindre bröst. Just the way I like it.

{ 2 comments }

Hur var invigningsgalan?”

Svaret du får beror på vem du frågar.

Frågar du någon som ald­rig varit på Pride, fram­för allt om per­so­nen kom­mer från en liten stad, eller om per­so­nen inte är bekant med gays­ve­rige så är sva­ret “Jättebra!”

Frågar du någon som varit på Pride ett par år, eller är öppet ostraight i en stor­stad så är sva­ret “Skittråkig.”

Att sva­ren skil­jer sig beror på att man valde att köra något ängs­ligt och halv­ljum­met för att till­tala alla. Babsan och Christer Björkman som kon­fren­ci­e­rer i det här sam­man­hanget är lika spän­nande som att ha sex med hel­kropps­kon­dom. Spännande att se för dem som ald­rig har sett sex förut, men alla andra gäs­par ser sig om efter alko­hol för att döva tristes­sen. Christer Björkman har talanger, men att vara kon­fren­cier är inte en av dem. Det roli­gaste Christer bjöd på var den smått pin­samma mis­sen att intro­du­cera Veronica Maggio som “Therese”.

Det fanns ljus­glim­tar: Carl-Olof Bergs kore­o­grafi som inledde själva galan var fräsch. Det krävs en fing­er­topps­känsla för att inte göra en dansupp­vis­ning till pre­ten­tiös eller krys­tad när man väl­jer att prova annorlunda vägar. Även det offi­ci­ella öppnings­ta­let var bra: kort och kärn­fullt, och väl­digt Europride. Jag gil­lar grep­pet att låta ord­fö­rande och de två vice ord­fö­ran­dena tala tillsammans.

Sen gick det utför. [Uppdatering: med ett undan­tag, uppen­bar­li­gen. Konformismen är en återvändsgränd.]

Jan Johansen med “Se på mig”. Really? Drag-show med en Carola-klon och “Evighet”. Seriöst, REALLY? Therese Grankvist med “Stjärna på him­me­len”. How very stu­dent­skiva på 90-talet. Den senare har i alla fall gjort nyare och bättre material.

Cecilia Malmströms tal var poli­tiskt kor­rekt och abso­lut intets­ä­gande. Att prata om att folk i andra län­der råkar illa ut på grund av sin sex­u­ella lägg­ning är att slå in vid­öppna han­gar­dör­rar i dessa sam­man­hang. Även hon var rolig på grund av en miss, när hon höll på att säga “[homo­sex­u­ella borde få] begå äkenskap”.

Vi insåg att det inte kom­mer att bli bättre och gav oss av i jakt på en bar.

Det mest intres­santa under kväl­len var istäl­let det väl­or­ga­ni­se­rade pre-Pride-minglet på Skånska Gruvan. Avslappnat, väl­fyllt och trevligt.

pre-pride-mingel på Skånska Gruvan

Avslappnad var där­e­mot inte vak­ten som fanns vid toa­let­terna vid Sollidenrestaurangen. Han var raka mot­sat­sen till “avslapp­nad” där han stod inne på herr­to­a­let­ten och såg till att tje­jer gick på damer­nas och kil­lar på her­rar­nas. Hur han gjorde med trans­per­so­ner hann jag inte fråga, för han för­svann under tiden jag pinkade.

Det var en fin kväll med nya roliga bekant­ska­per, rosévin­spimp­lande en masse, och en fan­tas­tisk sol­ned­gång över Stockholm.

Solnedgång över Stockholm

Jag kom­mer att köra live­rap­por­ter från Pride via Twitter och Jaiku, om du vill följa dem live.

Andra blog­ga­res inlägg om , , , , ,

{ 2 comments }

Bloggportalen.se Creeper