juni 2008

Rubriken på det här inläg­get är andra av två steg som skulle kunna för­hindra Fredrick Federley från att använ­das som skolex­em­pel på hur ett varu­märke på ett par dagar kan gå från haus­sat till nedbajsat.

Låt mig ana­ly­sera situ­a­tio­nen:
Det finns få per­so­ner som är så myc­ket per­sona non grata som Fredrick Federley och Annie Johansson idag. Det unika är att besvi­kel­sen inte kan avfär­das som poli­tiska menings­mot­stån­dare, då de flesta hör hemma i det blå läg­ret. I skri­vande stund har Fredrick Federleys blog­gin­lägg, där han dekla­re­rar att FRA-kompromissen är “Ett stort steg framåt”, 673 kom­men­ta­rer. Det är tre­dub­belt fler kom­men­ta­rer än Fredrick någon­sin fått tidi­gare, och en för­kros­sande majo­ri­tet är besvikna, arga och ledsna per­so­ner som tidi­gare trott på Fredrick.

Ur Fredrick Federleys pre­sen­ta­tion på nätcom­mu­ni­tyt Qruiser:

Är otro­ligt lojal med mina vän­ner och stäl­ler upp på de sätt jag kan. Men vän­skap byg­ger på för­tro­ende och brutna sådana gör att man ham­nar långt ut i de mer ovän­skap­liga ödemarkerna.

Det är svårt att missa iro­nin när denna pre­sen­ta­tion clas­har med verk­lig­he­ten just nu. En annan som befin­ner sig i samma ödemar­ker, utan karta och kom­pass, är par­ti­kol­le­gan Annie Johansson. Även hon fått många kom­men­ta­rer på sitt blog­gin­lägg där hon gör ett tap­pert för­sök att hålla ske­net uppe, sam­ti­digt som hon för­sö­ker smita in i vär­men under Camilla Lindbergs hjälteg­lo­ria. Tyvärr lyc­kas hon inte. Tonen är inte lika hård som hos Federley, men kon­ten­tan av kom­men­te­rarna densamma.

Då har jag inte räk­nat med de ota­liga blog­gin­lägg de senaste dagarna, som uttryc­ker i stort sett samma sak: Fredrick och Annie ses som för­rä­dare vars libe­ra­lism kan köpas för 30 silverpenningar.

Det har från olika håll gjorts för­sök att gjuta olja på vågorna, vil­ket dock inte har fun­ge­rat. Det är intres­sant att notera att de enda som ifrå­ga­sät­ter besvi­kel­sen över JA-rösten från Federley och Johansson själva är aktiva — och där­med hop­pas på en kar­riär — inom Centerpartiet eller CUF. De två mest fram­trä­dande är Johan Pettersson, vice för­bunds­ord­fö­rande i CUF och Johan Lundgren, kom­munkrets­ord­fö­rande för Centerpartiet i Linköping.

Besvikelsen är alltså påtag­lig, och det värsta är att den kom­mer från gräs­röt­ter i Alliansen. Jag är över­ty­gad att en opi­ni­ons­un­der­sök­ning just nu skulle visa att Alliansen bac­kat ganska kraf­tigt, och att Centern är det parti som tap­pat flest rös­tare. Att Centerpartiets kom­mu­ni­ka­tions­chef Lena Forsman för­sö­ker tysta kri­tiska rös­ter som Richard Slätt (vil­ket för övrigt ana­ly­se­ras på ett bra sätt av Isobel) är bara ännu en spik i kis­tan för Centerpartiets libe­rala image. Vilken välj­ar­bas Centerpartiet nu ska rikta sig mot är oklart. Den fram­gångs­rika Stureplanscentern har i och med Centerpartiets — med Federley och Johansson i spet­sen — age­rande ingen som helst tro­vär­dig­het kvar.

Vid nästa val kom­mer Fredrick och Annie att vara obe­kväma för par­tiet. Jag blir inte för­vå­nad om de innan valet “väl­jer” en alter­na­tiv kar­riär, offi­ellt sak­nade av par­tiet, inof­fi­ci­ellt utknuf­fade som vore de lepra­sjuka. Hur Fredrick och Annie än vän­der på sig har de rum­pan, lik­som den poli­tiska kar­riä­ren, bakom sig. Men det finns ett litet halm­strå som kan visa sig till­räck­ligt starkt:

Att blotta hal­sen full­stän­digt. Jag tror näm­li­gen att män­ni­skor som vågar erkänna att det blev galet och gör ett upp­rik­tigt för­sök att rätta till det kan få för­lå­telse hos de flesta. Det krävs myc­ket mod att göra så.

Steg ett: Erkänn att det här var ett av ditt livs största miss­tag
Erkänn att du är män­ni­ska. Det fun­kade att sjunga “there’s not­hing here but flesh and bones” för George Michael när han hade åkt fast för att ha rag­gat på en polis i en publik toa­lett, det kom­mer att funka i det här fal­let med. I extremt stres­sade situ­a­tio­ner kan man göra miss­tag, och ingen tviv­lar på att alla poten­ti­ella nej-sägare utsat­tes för stress dagarna innan omröstningen.

Steg två: Motionera om att dra till­baka FRA-lagen
Här kan man säkert säga “men man gör inte så, praxis är att …” och komma med invänd­ningar över hur det fun­ge­rar i prak­ti­ken. Frågan är dock inte vad praxis är. Det är gör­bart, och Fredrick och Annie behö­ver bara sträcka ut han­den till Birgitta, Camilla, Karl och några andra så har man för­hopp­nings­vis en majo­ri­tet till­sam­mans med oppositionen.

Efter det här har Fredrick och Annie för­mod­li­gen ingen poli­tisk kar­riär inom något av de eta­ble­rade par­ti­erna efter 2010, men det kom­mer de inte att ha om de fort­sät­ter på den inslagna lin­jen hel­ler. Däremot kom­mer de att kunna gå ut från Riksdagen med rak rygg och en sta­bil grund att bygga vidare på.

Till Björn på Bloggen Bengt och andra libe­rala cen­ter­par­tis­ter har jag bara ett råd: hitta ett nytt parti. Det kom­mer att dröja länge innan “Centerpartist” och “libe­ral” kom­mer att kunna använ­das i samma mening utan en nega­tion mel­lan. Att påstå att man kan refor­mera par­tiet ini­från är unge­fär som att tro att en för­kros­sande väl­ja­ro­pi­nion kan stoppa en makt­full­kom­lig regering.

Andras blog­gin­lägg om lex orwell, fra-lagen, fra, fre­drick feder­ley, annie johans­son, demo­krati, pr, kata­strof­han­te­ring

Rubriken på det här inlägget är andra av två steg som skulle kunna förhindra Fredrick Federley från att användas som skolexempel på hur ett varumärke på ett par dagar kan gå från haussat till nedbajsat. Låt mig analysera situationen: Det finns få personer som är så mycket persona non grata som Fredrick Federley och Annie Johansson ...

{ 17 comments }