april 2008

Okej, det är lite över­dri­vet. Sony Ericssons P1i lyc­kas kamma hem några poäng jäm­fört med iPhone, men som hel­het blir P1i som bäst iPho­nes lilla bitch. Det kanske är nyför­äls­kel­sens blind­het, men iPhone är ett under av använ­darupp­le­velse jäm­fört med Sony Ericssons P1i.

Att hålla i och ha i fic­kan: iPhone 3 — P1i 3
iPhone känns som om den är lät­tare att tappa än en P1i, myc­ket tack vare att den inte har spe­ci­ellt många ojämn­he­ter. Bägge lig­ger bra i han­den. P1i är något mindre i bredd och höjd, men också något tjoc­kare. Jag har haft bägge tele­fo­nerna i fic­kan utan att ha fodral till dem. Jag är vis­ser­li­gen noga med att inte ha nyck­lar eller mynt i samma ficka som jag har mobi­len i, men ingen av dem har några repor.

Ingen av dem känns för stor (för­u­tom ute på kro­gen), och for­mat­mäs­sigt lig­ger de lika.

Att tala i tele­fon: iPhone 4 — P1i 3
iPhone vin­ner enkelt på sin använ­dar­vän­lig­het. Bägge tele­fo­nerna har touch­skärm, men iPhone är “berö­rings­käns­lig” medan P1i är “tryck­käns­lig”. Knappsatsen på P1i känns sva­jig där­för att knap­parna kan tryc­kas rakt ner och åt höger och väns­ter. iPhone har istäl­let en vir­tu­ell knapp­sats med stora knappar.

Det har hänt flera gånger att jag la på mitt under ett sam­tal med min P1i, när mitt öra kom åt skär­men där knap­pen “lägg på” fanns. Jag var rädd för att iPhone, som har större och käns­li­gare skärm skulle vara lika­dan. Det är den inte. När jag hål­ler tele­fo­nen vid örat för­svin­ner knap­parna. När jag tar ner tele­fo­nen för att titta på skär­men, visas alter­na­tiv som “lägg på” och “visa knappsats”.

Att svara av miss­tag är svårt på en iPhone. Det dyker upp ett vir­tu­ellt reg­lage som man med ett finger skju­ter åt höger för att svara, till skill­nad från P1i som får en vir­tu­ell svara-knapp på skär­men. För att vara rätt­vis så har det ald­rig hänt att jag sva­rat i min P1i av miss­tag. Däremot har jag mis­sat sam­tal där­för att jag pre­cis sla­git ett num­mer sam­ti­digt som ett sam­tal kom­mer in, varpå tele­fo­nen fast­nar i sam­tals­limbo; Ett läge där den inte kan par­kera det utgå­ende sam­tal och där­för inte kan svara på det inkommande.

Adressboken i P1i är fullt funk­tio­nell, men lång­sam. iPho­nes adress­bok är betyd­ligt mer funk­tio­nell, myc­ket tack vare gränssnittet.

Att skriva: iPhone 3 — P1i 1
P1i har tre sätt att mata in text. Antingen medelst knapp­sat­sen, eller genom att skriva på skär­men med pen­nan, eller via ett vir­tu­ellt tan­gent­bord. Inget av dessa sätt är klock­rent. Jag valde oftast knapp­sat­sen, och jag tap­pade räk­ningen på hur många gånger jag sta­vade fel på ord för att jag råkat komma åt en när­lig­gande knapp då knap­parna är små. Dessutom är det lätt att vippa knap­pen åt fel håll och vips blir ordet helt galet stavat.

iPhone har en vir­tu­ell knapp­sats, och sedan jag instal­le­rade den svenska är skri­van­det lät­tare än på P1i, myc­ket tack vare lite större knap­par och att man kan skriva direkt med fing­ret. Det ska tilläg­gas att man inte skri­ver några roma­ner på någon­dera av telefonerna.

iPhone har en irri­te­rande för­måga att rätta van­liga ord till ovan­liga dito. Som “att” till “ätt”. Det beror med största san­no­lik­het på de (ama­tör­ska­pade) svenska ord­lis­torna, och för­hopp­nings­vis är det något som är löst till en svensk ver­sion. P1i hade auto­ma­tiska för­slag, men de slö­ade ner mitt skri­vande så pass att jag stängde av funktionen.

Att smessa: iPhone 4 — P1i 1
Ett av mina största irri­ta­tions­mo­ment med P1i är dess lång­samma menyer, vil­ket ställde till mas­sor med oreda när jag blädd­rade bland mina inkomna sms. Helt plöts­ligt kunde jag befinna mig i mit­ten av en 400 sms lång lista, när jag nyss befun­nit mig bland de tio översta. Apples utveck­lare för­stod vad som är vik­ti­gast när jag letar efter sms: jag vet i prin­cip all­tid vem avsän­da­ren är. Alltså listas sms efter avsän­dare, och jag ser hela kon­ver­sa­tio­nen med den per­so­nen. Nackdelen är att jag rade­rar alla sms från en per­son när jag noll­stäl­ler kon­ver­sa­tio­nen, vil­ket måste göras eftersom det annars blir väl­digt myc­ket att bläddra bland.

iPhone sak­nar MMS i grundut­fö­rande. Det finns tilläggs­pro­gram som låter en skicka MMS, men ta emot kan man bara göra via mail. P1i har stöd för MMS fullt ut.

Det inbyggda mail­stö­det är betyd­ligt bättre i iPhone än i P1i. På P1i kän­des mitt Gmail-konto lite stö­kigt att läsa oav­sett om jag valde att använda IMAP eller Gmails egna mobil­k­li­ent. iPhone har ett direkt stöd för bland annat Gmail, och det räckte med att fylla i använ­dar­namn och lösenord så kan jag numera läsa mina mail i mobi­len. På ett läs­bart och använ­dar­vän­ligt sätt.

Att lyssna på musik: iPhone 4 — P1i 1
Sony Ericsson har varit kre­a­tiva när det gäl­ler vilka kropps­de­lar de använ­der för att tänka ut funk­tio­ner; Uppenbarligen har hjär­norna ald­rig fått vara med. Mediespelaren i P1i är något som är häm­tat från sten­ål­dern. Den kan bara sor­tera låtar efter ID3-taggar, och inte efter fil­namn, vil­ket stäl­ler till pro­blem om du inte har ord­ning på ID3-taggarna. Detsamma gäl­ler vis­ser­li­gen iPhone, men eftersom man kör all synk med datorn från iTu­nes är det lät­tare att hålla ord­ning på såväl låtar som låt­lis­tor i iPhone.

P1i har en fil­han­te­rare så att du kan kolla på alla filer du har på mobi­len. Det hjäl­per inte när det gäl­ler musik­fi­ler, eftersom du inte kan lägga till dem i en spel­lista från fil­han­te­ra­ren utan bara spela upp dem en och en.

Att koppla in till­be­hör: iPhone 0 — P1i 4
Det här är P1i:s star­kaste kate­gori i mat­chen med iPhone. iPhone har bara stöd för tråd­lösa head­set, och då bara när det kom­mer till tal och inte för att lyssna på musik. Min P1i hade jag kopp­lad till ett tråd­löst stereo-headset och min favo­rit­pryl: MBW-150, en klocka som dels används för att fjärr­styra musik­spe­la­ren, och dels vibre­rar när tele­fo­nen ringer och dess­utom visar vem som ringer. Jag behövde alltså ald­rig plocka fram tele­fo­nen när det ringde, jag kunde kolla på kloc­kan och svara i headsetet.

Det bästa till­be­hö­ret till min iPhone är hands­freen med sladd, som dess­utom känns lite sva­jig eftersom folk kla­gat på att de inte hör mig när jag pra­tar i det.

Att syn­kro­ni­sera med datorn: iPhone 4 — P1i 1
iPhone syn­kro­ni­se­ras helt och hål­let via iTu­nes. Där väl­jer jag vil­ket kalen­der­pro­gram jag vill synka med, och vil­ket pro­gram som mina kon­tak­ter lig­ger i. Där ska­par jag också spel­lis­tor och över­för låtar och vide­o­fi­ler. iTu­nes kon­ver­te­rar många fil­for­mat till rätt for­mat automatiskt.

P1i syn­kro­ni­se­ras genom Sony Ericssons egen­ut­veck­lade pro­gram­vara. Det första irri­ta­tions­mo­men­tet är att när jag kopp­lar tele­fo­nen till datorn så måste jag välja om jag vill använda den i “tele­fon­läge” eller “filö­ver­fö­rings­läge”. I tele­fon­lä­get kan jag inte över­föra filer till tele­fo­nen, i “filö­ver­fö­rings­läge” kan jag inte synka kon­tak­ter. För att växla mel­lan dessa två måste jag koppla loss tele­fo­nen och koppla in den igen. “Meckigt” är det snäl­laste jag kan säga om syn­k­ningen överlag.

Att surfa: iPhone 5 — P1i 2
P1i kör på en mobil­ver­sion av webb­lä­sa­ren Opera. Tanken är att man ska kunna surfa på vilka saj­ter som helst, och inte bara på mobi­lan­pas­sade dito, men det fun­ge­rar bara i teo­rin. Trots att P1i är en 3G-telefon, gick sur­fan­det på van­liga saj­ter så lång­samt att jag ibland ville tugga av mig fing­rarna i ren fru­stra­tion. Anledningen är för­mod­li­gen att P1i är så bat­te­rikrä­vande att man spa­rar på minne och pro­ces­sor­kraft genom att låta webb­lä­sa­ren gå långsammare.

Det är här det blir lite iro­niskt. iPhone sak­nar näm­li­gen 3G, vil­ket sägs vara en nack­del just när det gäl­ler surf, men eftersom iPho­nes inbyggda webb­lä­sare är snabb och myc­ket använ­dar­vän­lig går det snab­bare att surfa på van­liga saj­ter via min iPhone och EDGE än via P1i och 3G.

P1i fun­ge­rade fint på rena mobi­lan­pas­sade webb­plat­ser. På andra blev det pro­blem så fort java­script var inblan­dat. iPhone kla­rar det mesta utom mer avan­ce­rade saker som upp­ladd­ning via AJAX.

Eller om vi säger så här: jag kan lätt sätta mig och surfa på min iPhone i sof­fan hemma när jag inte orkar gå till datorn. Min P1i använde jag bara när jag var ute på språng, och då helst på mobi­lan­pas­sade sajter.

Att ta foto­gra­fier: iPhone 4 — P1i 2
P1i har en kamera som är rätt medi­o­ker. Det är okej, mobil­ka­me­ror ska inte leve­rera bil­der i samma kva­li­tet som en system­ka­mera, de ska mest använ­das till att ta snabba bil­der när man hit­tar något kul. Tyvärr är P1i så lång­sam i kame­raupp­star­ten att det skulle gå snab­bare att rita av vissa saker för hand. Den är också lång­sam i upp­da­te­ringen av skär­men och i bildtagningen.

iPho­nes kamera är inte den bästa, men den är snabb och betyd­ligt enklare att använda än den i P1i.

Övriga funk­tio­ner: iPhone 4 — P1i 3
Applikationer känns mer lätt-tillgängliga och snabb­star­tade i en iPhone än i en P1i. Kalendern känns använd­bar för första gången, vil­ket är en mindre revo­lu­tion eftersom jag testa att ha digi­tal kalen­der ända sedan de första Palm-modellerna kom, men all­tid gått till­baka till pap­per­sal­ma­nacka till slut.

De ljud­sig­na­ler som kom­mer förinstal­le­rade på en iPhone är betyd­ligt bättre än de som finns i en P1i. Det är behag­liga ljud som även åter­finns på en Mac. P1i kör på den van­liga arse­na­len av ljud som känns gene­riska och trötta.

När jag hade ett mis­sat sam­tal eller ett oläst med­de­lande på min P1i kunde jag se att lam­pan i bot­ten blin­kade. iPhone har ingen sån visu­ell sig­nal, när skär­men är släckt måste jag trycka på knap­pen för att se om någon ringt eller skic­kat meddelande.

P1i har en med­föl­jande GPS-dosa som kopp­las till via Bluetooth. Det kan vara P1i:s mest menings­lösa till­be­hör som jag tes­tade en gång. Till fots använde jag mig av Google Maps, vil­ket gick snab­bare och smi­di­gare och hade jag bil så hade jag skaf­fat en rik­tig GPS till bilen.

Applikationsutbudet till P1i var på sin höjd medi­o­kert. Meningen är att man ska kunna använda även äldre appli­ka­tio­ner, utveck­lade till P990, men i prak­ti­ken fun­ge­rade det inte för mig. iPho­nes appli­ka­tions­ut­bud känns betyd­ligt mer rele­vant och fräscht. Twingle, till exem­pel, som med hjälp av tri­an­gu­le­ring eller koll på WiFi-nät låter mig skicka inlägg till Twitter till­sam­mans med var jag befin­ner mig.

P1i har en “klipp och klistra”-funktion. Jag kan mar­kera text och klippa ut den ur en appli­ka­tion (ett sms) för att klistra in den i en annan (webb­lä­sa­ren). Det var smi­digt när det behöv­des, och finns inte på iPhone.

Batteritiden för tele­fo­nerna är snar­lik, vil­ket är intres­sant när den ena är en 3G-telefon och den andra är en 2G.

Slutställning: iPhone 35 — 21. Om iPhone är en katt, och P1i är en hund, så slu­tar mat­chen alltså unge­fär så här:

Andra blog­ga­res inlägg om iphone, p1i, mobilre­cen­sio­ner, pro­duktjäm­fö­rel­ser, mobil­te­le­fo­ner

Okej, det är lite över­dri­vet. Sony Ericssons P1i lyc­kas kamma hem några poäng jäm­fört med iPhone, men som hel­het blir P1i som bäst iPho­nes lilla bitch. Det kanske är nyför­äls­kel­sens...

{ 8 comments }