Jag skulle käka brunch med delar av la famiglia, och kände ett sjukt sug efter riktiga amerikanska pannkakor. På Surbrunnsgatan finns ett bra ställe om man vill ha brunch av amerikanska mått (aka kolesterolstinn sugar-rush) så jag åkte dit tidigare för att ta ett bord.
När jag kom in på stället var det hyfsat fullt, men ett bord för fyra var ledigt. Det var två som stod och väntade i kassan på att få beställa, så jag ställde mig i kön och hoppades på att bordet skulle vara tillgängligt när jag väl beställt.
Det var det inte. Två herrar som kom in fem minuter efter mig tog bordet innan de beställde. När jag såg det påpekade jag för dem att jag tycker att det är ohyfsat att ta ett bord innan man beställt och att jag tyckte att jag hade rätt till det bordet. Nå, för att göra en kort historia kortare: de flyttade på sig, men stämningen var definitivt inte på topp. Ena av dem var väldigt konflikträdd och höll sig undan, den andra stirrade på mig med en utmaning i blicken under hela tiden de åt brunch. Självklart behövde han återfå lite av prestigeförlusten han upplevt när de flyttade på sig, och självklart brast det precis när de skulle gå; Han kom fram och började med “Du är patetisk …” varpå jag sa “Jag noterar din åsikt” och lyssnade bara halvhjärtat på resten av harangen som han förberett under hela brunchen. Jag uppfattade några “patetisk” till, och något om “2008”. Anyway, jag skötte det hela inte speciellt snyggt heller, jag kunde ha varit trevligare när jag sa till. Jag borde ha haft på mig min knapp:
När jag gick från brunchen i strålande solsken, med ägg, bacon, amerikanska pannkakor med blåbär och lönnsirap och två latte i magen funderade jag lite på om hur folk egentligen ser på det där. Är det okej att ta bord innan man beställt? Enkäten är såklart binär, för att ingen ska kunna sätta sig på staketet och häcka. Gråzoner och funderingar får gärna utvecklas i kommentarfältet.
Loading …
Sirap kan för övrigt varmt rekommenderas som brunchställe.
Andra bloggares inlägg om brunch, etikett, sirap
Jag skulle käka brunch med delar av la famiglia, och kände ett sjukt sug efter riktiga amerikanska pannkakor. På Surbrunnsgatan finns ett bra ställe om man vill ha brunch av...
Det finns tre träningshysteriska perioder: efter nyår, efter sommaren och nån gång i maj. Nyår och höst är nystarter, det är då löften ges om att bli av med sommarkilona eller komma i form under det nya året. Maj är ren panik. Det är nämligen då många inser att det bara är en månad kvar till semesterperioden och börjar hysteriträna i förhoppning att något ska hända.
Det kommer inte att hända dig. Det är tre månader kvar till midsommar, och det är ungefär så lång tid det tar att få bra, synliga resultat.
Andra anledningar att hålla igång med träningen:
Ett otränat hjärta slår nånstans mellan 5 och 20 slag mer per minut än ett tränat. Räknar vi med 20 slag blir det 28 000 fler slag på ett dygn, och mer än 10 miljoner på ett år.
Varje timme spenderad på träning är en insättning på pensionskontot. En kropp som används kommer kunna vara aktiv längre, och det är trist att ha pensionssparat pengar hela livet och inte kunna njuta av dem för att man är för skröplig.
Personer som tränar regelbundet är biologiskt upp till tio år yngre än sina kalender-jämnåriga. Vi pratar på cellnivå, folks!
(Träning har också en positiv inverkan på sexlivet. Förutom kanske precis i början när man har akut träningsvärk.)
Andra bloggares inlägg om träning, beach 2008
Det finns tre träningshysteriska perioder: efter nyår, efter sommaren och nån gång i maj. Nyår och höst är nystarter, det är då löften ges om att bli av med sommarkilona...
Jag ♥ mitt nya jobb. Hyper Island är galet, kreativt, utmanande, roligt, annorlunda, rörigt, häftigt och alldeles … alldeles underbart.
Jag ♥ snygga killar i tunnelbanereklamen. Förut hade Folkuniversitetet något slags inofficiellt rekord för sin kille med ett PI inrakat i huvudet, nu tar Adecco täten med sina gymnaster.
Jag ♥ poetiska omskrivningar för kärlek som “whenever you’re close to me you’re like the sun, and everyday you’re telling me I am the one who makes you shine”
Jag ♥ Melodifestivalen. Höjdpunkterna i fallande ordning:
Christian Luuks moderna dans med Anna Vnuk
Maia Hirosawas tolkning av The Worrying Kind
Carolas min när hon åkte ut mot Nordman i andra chansen (säger hon verkligen “skit!”?) (kolla 45:50 in i filen)
BWO:s vägran att smöra för melodifestivalsumpen (aka andra chansen-artisterna) (kolla 25:15 in i filen)
… och det faktum att jag vann 875 spänn på att tippa finalplaceringar.
Jag ♥ att träning har blivit en så integrerad del av min vardag att det är som att borsta tänderna. Fast roligare. Det enda jag inte kan bestämma mig för är vilket jag gillar mer: Bodypump, Bodycombat eller Bodyjam?
Jag ♥ små meddelanden noggrant textade på trottoaren:
Jag ♥ mina bloggälsklingar. Ni vet vilka ni är.
Andras bloggares inlägg om ♥
Jag ♥ mitt nya jobb. Hyper Island är galet, kreativt, utmanande, roligt, annorlunda, rörigt, häftigt och alldeles … alldeles underbart. Jag ♥ snygga killar i tunnelbanereklamen. Förut hade Folkuniversitetet något...
