Det är inte ett yrke. Det är en livsstil.
From the monthly archives:
När jag var i San Francisco förra året åt jag något som var för munnen vad Jake Gyllenhaal är för ögat. När mitt smakcentrum i hjärnan slutat slå glädjevolter tänkte jag ‘tur att den här smaken inte finns varken på burk, eller i Sverige’. Well, nu tänker jag ‘hej fetma!’
{ 19 comments }
Rachel: Hey Chandler. Monica just broke my seashell lamp.
Chandler: Neat. I’m gonna die alone.
Rachel: Ok, you win.
Monica: Chandler, you’re not gonna die alone.
Chandler: Janice was my safety net, okay? And now I have to get a snake.
Phoebe: Uh-huh. Why is that?
Chandler: If I’m gonna be an old, lonely man, I’m gonna need a thing, you know, a hook, like that guy on the subway who eats his own face. So I figure I’ll be Crazy Man with a Snake, y’know. Crazy Snake Man. And I’ll get more snakes, call them my babies! Kids won’t walk past my place, they will run. “Run away from Crazy Snake Man,” they’ll shout!
- Friends, S02E03, “The One Where Heckler Dies”
Ett av mina favoritord är “normalstörd”. Det används för att beteckna alla som inte har en annan typ av störning i hjärnan eller utvecklingen. Jag gillar det för att det är som en stor, blinkande neonskylt som pekar på en norm.
Ibland undrar jag om jag är normalstörd, som vanligtvis antar. När jag var yngre var jag snudd på övertygad om att det gick att få en typ av omen från universum, eller om det var ödet. Eller gud. Något slags högre makt i varje fall. Det gick till så att när jag verkligen ville att något skulle inträffa kunde jag satsa just den händelsen i ett vad; “Om jag hinner till den där skylten innan nästa bil passerar …” eller “Om jag kan ta mig hela vägen över torget utan att trampa på en enda skarv …”. Om jag vann, så skulle händelsen inträffa. Förlorade jag gick möjligheten att händelsen någonsin skulle inträffa, förlorad för all framtid. Det var den grejen och A-brunnarna.
Det där med A-brunnarna var nog ganska vanligt för många i min generation. Man fick aldrig gå på en A-brunn, för det innebar riktig jävla otur. Ibland hörde jag att det skulle ge tur att gå på K-brunnar, men det trodde jag bara på när jag hade trampat på en A-brun. Då kunde jag leta efter en K-brunn i förhoppningen att den skulle ta ut A-brunnen. Sådär höll vi på i Vårberg på nittiotalet. Very Fucking Åmål.
Det som inte är så Fucking Åmål är att jag fortfarande vid 30 års ålder blir lite orolig varje gång jag kliver på ett brunnslock med ett “A” på. Det är inte som när jag var tonåring och knuffade till mina kompisar som höll på att trampa på en A-brunn, men när jag går ensam undviker jag A-brunnar utan att tänka på det. När jag blir medveten om det trampar jag bestämt på A-brunnen och tänker “Äh, vidskepelse”, men någonstans innerst inne känner jag ett styng av oro. Tänk om …?
Igår satt jag på tunnelbanan på väg hem och bläddrade lite håglöst i Svenska Dagbladet. Min blick fastnade på “Nian”, längst bak i kulturdelen. Ur nio, till synes slumpmässigt utvalda, bokstäver ska man skapa så många ord man kan. Minst fyra bokstäver i varje ord, bara fetstilsord ur SAOL, en given bokstav måste ingå i varje ord. Hur många ord man ska hitta för att få godkänt brukar ange svårighetsgraden. Igår räckte det med sju ord för ett G. Svårt, med andra ord. Jag började leta ord i de nio bokstäverna PEK SMS DIP.
smisk
smed
smide
smek
miss
kemi
Det gick snabbt att hitta de sex första. “Det här var ju lätt”, tänkte jag medan automatrösten i tunnelbanan sa “Nästa Universitetet”. Två stationer kvar. Ett ord. Helt plötsligt var jag tretton igen hade slagit vad med universum. Jag måste hitta minst ett ord till innan jag kliver av vid Danderyds Sjukhus.
“Smik, mipp, demp, spim”. Nope. Tunnelbanan svarade med “Nästa Bergshamra” Shit shit shit. Nästan hemma.
“Kemp, sems, skem”. Tunnelbanan är på väg över bron. 45 sekunder kvar, max.
“Skepp”. Nope, ordet måste innehålla ett M. Linda Nilssons röst säger “Nästa Danderyds Sjukhus”. 20 sekunder.
“Smidskepp”. Nope, det är inget ord.
“MIDSKEPPS!” Det är fetstilat. Väl? Dörrarna öppnas, jag kliver av, lite orolig över att ha förlorat vadet.
Det sjukaste är inte att jag genomgick det här. Det sjukaste är att jag blev glad när i morse såg att “MIDSKEPPS” mycket riktigt var det långa ordet i gårdagens Nian och att jag därmed vunnit.
Jag ser Future Micke för mitt inre öga i rollen som galna rollator-mannen. Han får galna utbrott varje gång han med rollatorn kör över ett A-brunnslock och stapplar fram skrikandes “K, K, jag behöver ett K, var är ett K? K? K?”.
Andra bloggar om: tvångstankar, normalstörd
{ 6 comments }
Jag har tidigare skrivit om min kvällsrutin. Här är morgonproceduren:
Jag duschar sällan på morgonen. Jag gissar att det är relativt ovanligt, men som gruppträningsinstruktör kör jag pass fem dagar i veckan och då hamnar duschandet oftast på kvällar. Det innebär att jag måste vara extra noga med att fukta skäggstubben på morgonen för att slippa rakbränna. Fyra-fem minuter med hett vatten, följt av Clean Up från Decléor fungerar fint. Två gånger i veckan använder jag peeling istället för vanlig rengöring, och ZIRH Scrub har fått foten till förmån för Jeu de Billes (också Decléor). Egentligen hade jag ingen anledning att ogilla ZIRH Scrub, annat än att de har samma koncepttänkande som NK hade när de döpte sin groomingavdelning till Manlig Depå. “Män kanske handlar nattkräm och smink, men de gör det i något som nästan är ett garage i alla fall.”
När jag tvättat ansiktet och skäggstubben är lagom mjuk av vatten (och behandlingen med Clarins Skin Difference kvällen innan) torkar jag mig och har i ett par droppar Aromessence Homme (Decléor) i skäggstubben. Det här har snabbt blivit en av mina absoluta favoritprodukter. Doftar milt och vuxet, får rakhyveln att glida bättre och lugnar huden både före och efter rakning. Nackdelen med denna är att den är dyr. 500 kronor för en flaska på 15 milliliter känns dyrt trots att den är hyfsat dryg. Den är dock svårdoserad eftersom det är en pumpflaska. Jag hade tidigare ZIRH Prepare, som fungerar utmärkt som ett alternativ innan rakning (dock inte efter).
Efter oljan, direkt på med vatten och rakskum Rasage Tendresse (gissa märket?). Precis som alla andra Decléor-produkter doftar den milt, är skonsam mot huden och lugnar huden under själva rakningen. Jag har tidigare varit skeptisk till rakskum, eftersom det känns som om de tar slut direkt, men jag upptäckte att jag tog ungefär fem gånger mer än jag behövde. Och det är inte ens en överdrift.
Rakningen görs såklart med Gillettes Fusion Power. De billigaste originalbladen jag kunnat hitta finns för övrigt hos Clas Ohlson, 159:- för ett fyrpack. Rakbladen ger mig en fem, sex rakningar, vilket gör att varje rakning kostar omkring 7 kronor i enbart rakblad. Jag har funderat på att gå till en äldre rakhyvel som använder riktiga rakblad, men frågan är om det är värt besväret. Det är säkert ingen skillnad på rakbladen för Gillettes Fusion Power (den batteridrivna) och Gillettes Fusion (utan vibrationer), annat än 30 spänn på priset, men som den sucker jag är köper jag the real thing.
Hur som helst, efter rakningen sköljer jag bort rakskumsresterna med vatten, torkar ansiktet och har på ansiktsvatten (Shiseidos Hydrating Lotion). Ett par droppar Aromessence Homme för att lugna huden där jag har rakat, följt av en droppe Keep Comfort. Den senare känns mest som livrem till hängslena, men jag får sällan rakbränna ens när jag missat att fukta skäggstubben ordentligt och då känns det okej. Keep Comfort doftar svagt av oparfymerad blocktvål. Jag har ännu inte bestämt mig för om det är bra eller dåligt.
Som avslutning har jag i Keep Control (från samma firma som för tillfället dominerar mitt badrumsskåp). Keep Control mattar av huden, vilket är bra eftersom jag har lätt att få glansig hud. Effekten håller i sig hela dagen, och Keep Control fungerar betydligt bättre än Clarins hudkräm som ska lösa samma problem.
Jag vill återigen påpeka att jag inte är sponsrad av Grooming.se, de är bara den bästa svenska nätshoppen just nu. Jag vill också säga att jag inte är sponsrad av Decléor, trots att mitt badrumsskåp till största del består av deras grejer. Decléors produkter är helt enkelt sjukt grymma. Snygga förpackningar, vuxna och subtila dofter som ligger långt bort från den generiska Dubbeldusch-fast-för-ansiktet-lukt som omger många andra produkter och fungerar alldeles … alldeles underbart på min hud.
Andra bloggar om: decléor, rakning, rakbränna, grooming
{ 13 comments }
Human pets är en av de bästa sociala slash flirtapplikationerna hittills. Och inte bara på Facebook. I Human Pets kan du köpa och sälja alla i ditt nätverk eller har applikationen installerad. Du kan ge dem i din ägo smeknamn, ge bort dem och köpa attiraljer till dem. Piska, handklovar, koppel och elschockshalsband ligger högt på min önskelista, eftersom vissa delar i min stock behöver tuktas.
Men Human Pets är inte enbart människohandel. Det är koppleri också. Om du vill kan du auktionera ut dig själv, eller rättare sagt en tjänst utförd av dig, som vinnaren av auktionen får ta del av. För varje gång någon köper dig till ett visst pris sätts ditt värde på det priset, och nästa köpare måste öka priset med minst 10 procent för att få dig. Vill du inte ägas av en viss person kan du köpa loss dig själv, eller försöka rymma.
Just nu äger jag i princip alla i mitt nätverk. Bobby, Dexo (och parasitbloggaren), Mickey J Barczyk, Oswald och Popkultursjunkien är bara några av stoltheterna i mitt stall.
Ah, det är alltså så här en försmak av totalt världsherravälde känns? Sweet!
Andra bloggar om: facebook, human pets, digital människohandel, communities
{ 17 comments }
