Sommaren 2007: Destroyer har kommit ut med fyra nummer och är numera en kvartalstidning med en upplaga på 2000 exemplar. Den säljs på de största gaybokhandlarna i bl a Berlin, Hamburg, Amsterdam och Toronto, och de butikschefer jag haft kontakt med hävdar att Destroyer säljer mest av alla tidningar de har. Läsarna finns över hela världen och de älskar den. I veckan fick jag en donation på hela 1500 euro, och det är inte ens den första i den storleksordningen. En annan läsare skrev att han låg på dödsbädden och har inkluderat mig i sitt testamente. Och allt detta bara för att jag gör en gaytidning där skönhetsidealet inte är en 30-årig man, utan en 15-årig tonårskille.

Jag kan också avslöja att Destroyer anmälts till, undersökts och slutligen godkänts av polisen – med lyckönskningar till och med. Om detta får jag skriva mer vid annat tillfälle, men poängen är solklar: Rättsväsendet och yttrandefrihetsorganisationer som TU har ställt sig bakom Destroyer, liksom samhällsdebattörer som Oscar Swartz och Unni Drougge, som båda medverkat som krönikörer. Moralistiska institutioner som BO och flera nynazistiska organisationer har däremot fördömt Destroyer, eftersom de har en tradition av att fördömma homosexualitet (jo, även BO, fast kanske främst i form av dess motsvarigheter utomlands, t ex USA på 70-talet eller Polen i dag). Det är en skam att hela den svenska gayrörelsen – från organisationer som RFSL och Pride till friare uttryck för gaykultur som P3 Homo, Böglobbyn och Bögjävlar* – har sällat sig till de senare.

Men för att återkomma till det som fick mig att vilja skriva den här kommentaren: Jag kommer inte att höra av mig till Stockholm Pride i år, av den enkla anledningen att jag helt enkelt inte behöver dem längre. Gaybokhandlarna i Europa har fattat sitt beslut. Det enda självklara egentligen: Att tillhandahålla ett så brett spektrum av gaykultur som möjligt. Och Stockholm Pride har fattat sitt. Om de känner att de behöver ett stycke radikal gaykultur för att få tillbaka lite av den trovärdighet som de förlorade genom att fördömma just ett stycke radikal gaykultur så är de välkomna att höra av sig.

*Bögjävlar är en särskild historia som jag kanske återkommer till. Eller inte.

PS: Svaret är inte direkt riktat till dig, Anders. Se det mer som lite bakgrundsinfo.

Alla som vill sälja saker på Pride (från t-shirts och godis till dildos och porr) får antingen köpa tältplats i parken eller hyra in sig i Pride House bazaaren (vet inte om de kör en sån i år, de brukar mest sälja saker som är kopplade till programpunkterna) – kolla med pridepark@stockholmpride.org eller pridehouse@stockholmpride.org.

Men däremot har inte så mycket resonemang att ge. Jag kände inte till blockeringen av Destroyer-försäljningen, var inte aktiv 2006 (vare sig inom Pride House eller någon annan del av festivalen). Jag tycker att det låter märkligt.