From the monthly archives:

maj 2007

Vilken teveserie?

24 maj 2007

in popkultur

Okej, uppen­bar­li­gen var förra täv­lingen omöj­lig. Eller så var inläg­get för långt. Hur som helst är ni ena svår­flör­tade jäv­lar. Det är där­för jag gil­lar er. Så, här har ni en täv­ling varenda per­son ska klara av. I alla fall om per­so­nen är född på 70-talet (eller tidi­gare) och anser sig ha någorlunda pop­kul­tu­rell all­män­bild­ning till­sam­mans med ett uns självre­spekt. Du får 12 melo­dier, jag vill veta vilka teve­se­rier de till­hör. Skriv ner dina svar i ett mail, skicka till micke snabel-a asiktstorped.se, till­sam­mans med ett enda adjek­tiv som beskri­ver dig. Adjektivet bestäm­mer vad jag köper för pris till dig i London i hel­gen. Deadline: fredag

(Utslagsfråga: hur många mail har jag i map­pen “spam” i mitt Gmailkonto när vin­na­ren skall koras?)

Det här pro­gram­met spe­la­des in som en intern­grej på mitt förra jobb. Lång histo­ria som åter­finns här. Grattis till Freddi på Dyslesbisk som vann “Latter Days” i förra täv­lingen (gay mor­mons, yay!)

Andra blog­gar om: ,

{ 11 comments }

Jag fick ytter­li­gare ett mail från Spray Date, där de tyc­ker att jag ska kolla in några av deraas heta pumor av kvinn­ligt kön. Dags att sluta gnälla och göra något, tänkte jag och drog iväg ett mail till Lisa Rönnberg, ansva­rig för mark­nads­fö­ring på Spray (och Spray date).

To: Lisa Rönnberg
Subject: Spray Date sak­nar mig inte :-(

Hej Lisa,

Jag fick ett mail från er på Spray Date om att ni sak­nar mig. Det tyckte jag var lite fint, även om jag såklart för­står att det inte bara är så att ni sak­nar mig. Ni vill också ha så många använ­dare som möj­ligt för att attra­hera poten­ti­ella annonsörer.

Gott så.

Mailets syfte är ju att få mig lite nyfi­ken och logga in igen eftersom jag “inte besökt [Spray Date] på länge”. I mai­let berät­tar ni att ni har näs­tan en halv mil­jon sing­lar som “letar efter den rätta” och skic­kar med några exem­pel som ska få mig lite sugen på att logga in igen.

Gott så.

Ni skic­kar också med fyra exem­pel på pro­fi­ler, kom­pletta med bil­der och allt, som en 29-årig kille som jag skulle kunna tän­kas vara intres­se­rad av. “Minnea8”, 27, är abso­lut snygg. “Mary-Katherine”, 29, gil­lar styr­ke­trä­ning vil­ket ger oss minst ett gemen­samt intresse. “Emmi_78”, 28, gil­lar att “leva livet och ha så kul som möj­ligt” vil­ket är snudd på min livsfilosofi.

Gott s… Nä. Vänta ett tag. Det är nu jag kän­ner mig lite lätt lurad. Ni har inte alls sak­nat mig, trots utrops­tec­ken och allt. Ni sak­nar en kille som är jämn­å­rig med mig och heterosexuell.

Jag för­står att både utskick av mail såväl som urval av lock­be­ten är en auto­ma­tisk pro­cess. Jag tyc­ker att kri­tik skall vara av det kon­struk­tiva sla­get, där­för tänkte jag passa på att före­slå tre alter­na­tiva lös­ningar på dilemmat:

A) Ni ändrar rubri­ken på mai­let till “Vi sak­nar dig (om du är straight)!” alter­na­tivt “Du har nog bara inte legat med rätt tjej än”

B) Ni ändrar namn till Straight Date och tar bort alter­na­ti­ven “Har inte bestämt mig än”, “bi” och “gay” på frå­gan om läggning.

C) Ni ändrar auto­ma­ti­ken till att ta hän­syn till vil­ken lägg­ning per­so­nen ni sak­nar har valt.

Mina bästa,
Micke Kazarnowicz

PS. Hade jag varit straight och gil­lat, säg, äldre kvin­nor så hade jag nog inte hel­ler känt att ni sak­nat mig spe­ci­ellt myc­ket, inte ens om ni haft två utrops­tec­ken och “sak­nar” i fetstil.

Fortsättning föl­jer …

Andra blog­gar om: , , , ,

{ 10 comments }

.… du vär­mer upp på gym­met, och slö­tit­tar på Vänner-avsnittet “… with all the poker” och ser att över­sät­ta­ren har över­satt fel när hen skri­vit “Du tog orden ur mun på mig, Monica”. Rachel säger näm­li­gen “Kinda step­ped on my point there, Mon”.

Och teven är såklart på ljudlös.

{ 7 comments }

Jag är beredd för att anamma devi­sen “lev och låt leva” när det gäl­ler QX. Jag är beredd att ta den för vad den är och rycka på axlarna. Jag hörde skval­ler om att de skulle börja med en teve­s­pels­del, vil­ket visar att redak­tio­nen har hjärnka­pa­ci­tet som kla­rar av mer än att vifta svan­sen ur led så fort någon PR-byrå kom­mer ihåg att skicka varu­pro­ver till dem.

Dessutom har de trots allt använt sig av kom­pe­tent folk, och det i sig är smart. Calle Norlén, Mats Strandberg (som dock tap­pat stinget som krö­ni­kör sedan för­fat­tar­ska­pet gjort entré) och Ken Olausson är samt­liga bra rekry­te­ringar. Den nya teve­s­pels­skri­ben­ten, Oscar Smulski, har klar poten­tial. Det är grymt kom­pe­tent att rekry­tera kom­pe­tenta människor.

Jag tän­ker också att Sverige är inte så stort, och det är klart att man får offra lite integri­tet och vär­dig­het när man är en liten tid­ning med en rela­tivt liten mål­grupp. De har nått bot­ten, och det kan lik­som inte bli värre.

Jodå, jag höll på att bli, om inte kom­pis, så i alla fall tolerant.

Sen läste jag det här:

qx_cola_zero.jpg

Nu inser jag att jag har sett duvor äta kycklingres­ter med mer vär­dig­het än det här. Jag har sett script­kid­dies i World of Warcraft skriva bättre recen­sio­ner av med­spe­lare enbart med hjälp av utrops­tec­ken och tre­bok­stavs­för­kort­ningar. Jag har ta mig fan sett tre­benta, skab­bätna gatu­hun­dar med mer självrespekt.

Redigering: Dexo fick mig att inse att jag inte varit tyd­lig nog. Det är inte QX/Magdas betyg på Zero jag tyc­ker är fel. Zero ÄR gott. Däremot hade QX en chans att inte lägga sig platt för en poten­ti­ell annon­sör som skic­kar varu­pro­ver till redak­tio­nen — men sum­par den. Istället för att ge gott betyg till Zero, och skriva lite vasst om den kac­kiga kam­pan­jen så skäm­tar man bort kam­pan­jen. Eller, för att sam­man­fatta det i en mening: Slitz har mer que­er­tänk än QX haft de sista åren.

Andra blog­gar om: , , ,

{ 16 comments }

Jag har all­tid varit en radi­opra­tar­wan­nabe, ända sen jag som ton­å­ring gjorde pro­gram­met “Sportlov i stan” under flera år. Ett av mina happy pla­ces är fort­fa­rande stu­dion i käl­la­ren på Medborgarhuset vid Hägerstensåsen där vi åt all­de­les för myc­ket pizza, sov all­de­les för lite och spen­de­rade all vaken tid med att inter­vjua, spåna fram täv­lingar och sända radio.

Första året fick vi som var nyast och yngst mest göra ban­dade inter­vjuer med olika män­ni­skor, inter­vjuer som vi fick vara med och klippa. Vi pra­tar “klippa”, kids, för det var mag­net­band som man fysiskt klippte och tej­pade ihop. Under åren vi sände inter­vju­ade vi stjär­nor som Håkan Södergren, Claes af Geijerstam och Kayo.

Jag inter­vju­ade Babben Larsson utan att veta vem hon egent­li­gen var, och gjorde Jörgen Lantz jät­te­ir­ri­te­rad genom att fråga “Hur låter en björn?”. Jag blev kall­svet­tig när jag fick skäll för att jag låtit en lyss­nare säga “Konsum” i radio (reklam var big no-no) och refe­rens­ban­det sam­ti­digt tagit slut — så vi hade ingen doku­men­ta­tion av hän­del­se­för­lop­pet (even big­ger no-no, dock inte mitt fel).

Roxette var sjukt heta året vi bör­jade sända, och Mikael Rickfors fick sin stor­hit “Vingar”, som blev mer lång­li­vad än den sam­tida one hit won­dern “Jimmy Dean” med Troll. Något år senare kom Midi, Maxi och Efti med “Bad, bad boys och utna­made Troll om plat­sen som den tidens största svenska one hit wonder.

Det bästa jag visste var att sända live. Jag älskade ögon­blic­ket när introjing­eln gick, och mik­ro­fon­lam­pan gick från rött till grönt. Det bästa jag visste var Magnus nöjda flin från tek­ni­ker­rum­met när vi taj­made ett svårt intro. Jack Killian och Mike Donovan i all ära, men Magnus var den barn­doms­hjälte som gav mig bekräf­telse på rik­tigt. Det var stort.

Anyhow, nu har jag för­ir­rat mig långt ut på memory lane. Jag kom­mer defi­ni­tivt åter­vända till Sportlov i Stan, för att få mina min­nen på pränt men nu till det som trig­gade allt det här: inläg­get skulle handla om att jag förra julen fick jag chan­sen att leva ut den lille radi­opra­ta­ren, när jag och Andy fick i upp­drag att göra en radi­oshow till vår jul­fest. Vi skulle iväg till Södertuna Slott, och radi­osho­wen skulle under­hålla våra arbets­kam­ra­ter på bil­fär­den dit. Det mesta av sho­wen är för internt för att vara intres­sant, men några av täv­lings­mo­men­ten hål­ler även för blog­gen. Här är ett del­mo­ment: Filmquiz. Om du fixar sva­ret på frå­gorna, och vill vinna en film som är mer che­ezy än något av det vi säger i pro­gram­met så mai­lar du sva­ren till micke snabel-a asiktstorped.se.

Vill du höra mer av Andys ljuva stämma så kan du höra honom sända C64-musikSlay Radio.

Andra blog­gar om: , , , , , , , ,

{ 5 comments }

Henrik Tornberg, en av kil­larna bakom Sylvester, har numera blogg. Han är skarp och väl­for­mu­le­rad om allt från schla­ger till politik.

Om du behö­ver göra dig av med bevi­sen är det dumt att stycka krop­pen och lägga den i en res­väska i, säg, Alby. Använd dig av de kom­mu­nala tjäns­terna.

För någon månad sen var jag ute på stan en lör­dag. Medan jag drack en latte på kedjan-formerly-known-as-coffe-cup såg jagen massa kids gå runt med skyl­tar “Gratis kra­mar”. Här är deras inspi­ra­tion. Jag tyc­ker den är jättefin:

Jag har totalt mis­sat Helicopter Girl, vil­ket inte är så kons­tigt när hen­nes ski­vor inte ges ut i Sverige. Jag har ännu inte lyss­nat ige­nom “Voodoo chic” som lig­ger här, men alla Everything But The Girl-fans lär gilla “White Revolving Circles”

{ 2 comments }

Om man skulle upp­da­tera Idas som­mar­visa till något som är ett säk­rare som­mar­tec­ken så här i kli­mat­för­vir­ring­ens tider så skulle den kunna se ut unge­fär så här:

Du skall inte tro det blir som­mar
om blod­bris­ten ej kom­mer snart”

Det finns få så säkra tec­ken på att som­ma­ren är i annal­kande som lar­men om “akut blod­brist”. Det bru­kar komma någon­stans mel­lan hägg och syrén, så även i år.

Jag vet, jag har skri­vit om det här förut. Det är inte en tidig släng av seni­li­tet som gör att jag näs­tan upp­re­par mig, jag stäl­ler frå­gan varje gång dessa larm kommer:

Men var­för låter ni inte homo­sex­u­ella män lämna blod enligt samma karens­reg­ler som hete­ro­sex­u­ella män?” och varje gång är sva­ret något slags exten­ded disco­ver­sion av “MSM 1 är en risk­grupp (We Are Not Homophobes, We Are Just Scientifically Rational-remix)” med tre refränger av “Det är ingen mänsk­lig rät­tig­het att ge blod”.

Antag att homo– och bisex­u­ella utgör 5 pro­cent av befolk­ningen. Antag att hälf­ten av dessa är män. Antag att dessa män skulle ge blod i samma utsträck­ning som res­ten av befolk­ningen. 2,5 pro­cent av 247 000 (anta­let blod­gi­vare under 2005) är i runda slängar sex tusen per­so­ner. Sex tusen påsar blod. Sextusen nya blod­gi­vare över hela lan­det löser inte hela pro­ble­met, men det skulle vara en sju­jävla start.

1 Män som har sex med män är en omskriv­ning som används när man med HIV-prevention vill nå även de män som klas­si­fi­ce­rar sig som “hete­ro­sex­u­ella” men ändå har sex med andra män, eller när man vill säga “bögar” utan att säga “bögar”, för “män” som har sex med “män” är trots allt inte “män”.

Andra blog­gar om: , , , ,

{ 9 comments }

Jake Light

16 maj 2007

in i mina skor

Han ska hädan­ef­ter kal­las mr Jake Light. Idag var andra gången jag såg honom i lunch­re­stau­rangen vi bru­kar käka på. Han lyc­kas fram­gångs­rikt kom­bi­nera severly fuc­kable och svär­mors­dröm sam­ti­digt, vil­ket är lite av en bedrift. Oftast när jag ser typen “svär­mors­dröm” ser jag också hur han har tråk­sex. Typ “mil­jö­vän­ligt sex” (lam­pan släckt för att spara energi). Hur som helst, jag har upp­täckt att det svå­raste med att på pub­lika stäl­len flörta med kil­lar med för mig okänd sex­u­ell lägg­ning är att jag inte har någon som helst aning om han kol­lar till­baka för att
a) han är straight och helt clu­e­less och där­för inte kan före­ställa sig att en kille flir­tar med honom
eller
b) han visar att han är intres­se­rad, utan att vara för öppen med flirtandet.

Jag har också upp­täckt att jag är en jävel på att bygga långa meningar.

Två andra saker jag gjort idag:
Jag har klippt mig. I den här tak­ten kom­mer min fri­syr kosta mig typ 6000 spänn i år. “Är det värt det”, und­rar du. “Vilket rakt hår du har”, sva­rar jag.

Jag har beställt hela “V” på dvd. Inte mini­se­rien. Vi pra­tar bägge mini­se­ri­erna och den där 19-avnittsserien. Känner du för ett V-maraton nån reg­nig helg i sommar?

Andra blog­gar om: , ,

{ 2 comments }

Hej är en kille som väg­rar bli gam­mal, köper fort­fa­rande mina klä­der på JC ja inte alla.

- Presentation från en 35-årings sida på en dej­tingsajt nära dig.

Andra blog­gar om: , ,

{ 7 comments }

I en av mina favo­rit­böc­ker, “Microserfs” av Douglas Coupland, pre­sen­te­ras karak­tä­rerna med de sju Jeopardykategorier som skulle vara deras ide­ala ämnen att tävla i. Jag gil­lar tan­ken, eftersom det krä­ver att man tar ste­get längre när man pre­sen­te­rar sig. “Film” räc­ker inte som kate­gori, du behö­ver spe­ci­fi­cera genre, tids­pe­riod eller skå­de­spe­lare. Ju mer spe­ci­fikt och snävt, desto bättre. Jag var tvungen att tänka till en hel del för att komma på mina sju kategorier.

Ni som hängt med i mer än ett år kän­ner igen det här. Den största anled­ningen till att jag pos­tar det på nytt är att jag sedan dess bör­jat följa blog­gare vars Jeopardykategorier skulle vara kul att läsa. En annan anled­ning är att det bli­vit way för myc­ket schla­ger i blog­garna för att jag ska tycka att det är roligt. Alltså dat­tar jag: Dexo, Bobby, Ms Keep Your Distance, Anna / Tätortstimotej, Freddi på Dyslesbisk, Elin, Sandra, Kim, Fred och alla andra som kän­ner sig manade. (Meddelas endast på detta sätt.)

  1. Skitig, dysto­pisk sci­ence fic­tion. Alien-filmerna, Terminator-rullarna, Pitch Black, Running Man, Screamers, Cube 2. Tillsammans med min favo­rit­genre num­mer två, glät­tiga high school rom-coms (“Bring it on” är typ så bäst) speg­lar de rös­terna i mitt huvud: prag­ma­ti­kern (“Det kom­mer gå åt hel­vete med mänsk­lig­he­ten”) och opti­mis­ten (“Vi kan ha kul på vägen dit — med rosa fluff!”).
  2. Visste du att … (Även känd som “Djävla bes­ser­wis­ser”) Kunskap som läm­par sig väl som sam­tals­öpp­nare och kon­ver­sa­tions­un­der­lag på fes­ter. Som till exem­pel att män­ni­skan är den enda pri­ma­ten som tål skal­djur. Eller att per­so­ner som äter bajs luk­tar illa i mun­nen i upp till ett dygn efteråt, var­för tuggummi är att rekom­men­dera vid såna lekar. Mina kom­pi­sar säger att jag kan så kons­tiga saker, och tja … det är sant.
  3. Livet på gym­met. När man har job­bat på en stor anlägg­ning i en liten kedja får man koll på det mesta som rör gym­mil­jöer. Nojor och kne­piga kropps­i­deal inklu­de­rade. Jag kan peka ut en z-stång, sätta ihop ett aerobic-pass och stå i recep­tio­nen. Samtidigt.
  4. Biosalonger i Stockholm. Salong 9 och 10 på Heron City har den största duken av alla salonger i Stockholm, och de bekvä­maste sätena. Ljudet läc­ker ige­nom från stora salongen till de mindre, både på Astoria Kungsgatan och Rigoletto. Astorias toa­let­ter är gene­rellt frä­schare än SF:s. Varför kan jag sånt här?
  5. Vänner. Framförallt säsong 1–5. Jag har näs­tan Rainman-liknande egen­ska­per när det gäl­ler repli­ker och udda kun­skap. Som att Rachels till­tänkte man heter Barry Farber i alla avsnitt utom det första, där han heter Finkle. Eller att siff­rorna på Monicas och Chandlers lägen­he­ter är 4 och 5 i första avsnit­tet, men sedan byts till 19 och 20.
  6. Hur många kalo­rier? Jag har en orto­rek­ti­kers koll på mat. Jag läser all­tid inne­hålls­för­teck­ningen och ener­gi­vär­det på nya pro­duk­ter. Jag kom­mer all­tid ha en tjock per­sons för­hål­lande till föda. Kan det för­res­ten räk­nas som en super­kraft när man ser en spin­kig tjoc­kis i spe­geln ibland? Nikki och Jessica kan slänga sig i väggen.
  7. Vem är vem på Qruiser? Det är ett säkert tec­ken att jag spen­de­rat mer tid på Qruiser än vad som kan anses häl­so­samt, rim­ligt eller pyskiskt sta­bilt när jag kan peka ut folk som bytt nick och pre­sen­ta­tion, men inte foton, vilka som lju­ger om sin ålder för att de varit 29 i flera år och vilka som byter pre­sen­ta­tion bero­ende på om de är inne i “madonna” eller “hora”-fasen i sitt för­hål­lande till sin sex­u­a­li­tet. Oh well, blir jag rik kan jag i alla fall ärligt kalla mig “excentrisk”.

Till nästa gång har jag en betyd­ligt mör­kare, men bril­jant, dat­t­ning på gång. Seså, din tur!

UPPDATERING:
Freddi lis­tar sina kate­go­rier. “Siffror i Seattle” och “Henrik Bergren — the early years” är så sjukt bra kategorier.

Dexo lis­tar sina kate­go­rier. “Power point skills” och “Typografi” var över­ras­kande. Så här ser för­res­ten Akzidenz Grotesk ut.

Sandra lis­tar sina kate­go­rier. Jag skulle nog kunna ge henne en match i B&J-smaker, men jag vågar inte satsa pengar på det. Däremot tyc­ker jag också att det är enklare att säga “chev­rééé” än “chääävr”, fast inte i sam­band med Ben & Jerry’s dock.

Anna på Tätorstimotej lis­tar sina kate­go­rier “Så fun­kar maten” gör att jag bara vill fråga “Varför ska man inte ha kiwi på grädd­tårta?” (måste slå upp det). Jag älskar att Anna kan luska ut Voyager-säsong uti­från B’Elannas frisyr!

Bobby lis­tar sina kate­go­rier. Jag kän­ner att jag skulle kunna spela Jeopardy med herr Bacons spel­plan, även om jag skulle få stor­stryk i “musi­kalskval­ler”. Men “ame­ri­kanska kän­di­sar” kan jag också rätt bra. (… som pigan sa)

Caya lis­tar sina kate­go­rier. Jag slu­kar fil­mer i parti och minut, men jag har inte sånt detalj­minne att jag skulle kunna vara en match i fil­mer 1980–2007. IKEA-möbler från 2001–2002 är sjukt bra! Det ämnet hade jag velat se i Jeopardy.

Andra blog­gar om: , , ,

{ 8 comments }

Bloggportalen.se Creeper