From the monthly archives:

februari 2007

Lyx för hud

13 februari 2007

in utan kategori

Buy qua­lity, cry once” heter det, och nog grät min plån­bok all­tid när jag beställde hud­vårds­pro­duk­ter för över 1600 kro­nor. När jag väl använt pro­duk­terna ett par vec­kor grät ännu mer, men gläd­jetå­rar bekräf­tar bara att devi­sen har rätt.

Jag har hela tiden använt Biotherm Hommes pro­duk­ter. De var tidi­gast ut på mark­na­den med en hel pro­dukt­se­rie för kil­lar, och jag var tidig att haka på dem. Vanedjur som jag är så fort­satte jag köpa deras pro­duk­ter trots att det idag finns en upp­sjö mär­ken och pro­duk­ter. Bättre mär­ken och pro­duk­ter. Framför allt om man, som jag, har fet hy med porer där dagis­klas­ser kan gå vilse.

Så, har du också fet hy är det här ett bra kit:

Dr. Brandt’s Pore Effect. Fuktkräm för fet hy. Det här är dr_brandt_pore_effect.jpg
den enskilt dyraste pro­duk­ten i mitt bad­rums­skåp, men den är helt klart värd peng­arna. Krämen i sig känns ganska fet, och inne­hål­ler bland annat Tea Tree Oil, vil­ket också märks på dof­ten. Själva krä­men lig­ger i en liten behål­lare som är inne­slu­ten i den klara plas­ten, vil­ket gör att kar­tongen ser ut att inne­hålla myc­ket mer av pro­duk­ten än vad själva för­pack­ningen gör. Jag blev lite sno­pen när jag pac­kade upp den och såg hur lite kräm den kar­tongen egent­li­gen inne­höll. Det här är också det enda jag kan invända mot Pore Effect. Huden är mjuk och smi­dig och så här fyra vec­kor senare har jag kanske inte mindre porer, men de är defi­ni­tivt mindre syn­liga. Pore Effect används med för­del som natt­kräm (som bonus så drar den också i egen­skap av natt­kräm bort straigh­tacting­po­äng mot­sva­rande “byta om till mju­kis­byxor när man kom­mer hem från job­bet”). Totalbetyg 10 av 10. Kostar omkring 530 kronor.

zirh_clean.jpg
ZIRH Clean. Snygg metall­flaska med varje dag-rengöring för alla hud­ty­per (yeah, right). Rätt trög­fly­tande i kons­ti­s­ten­sen, det tog några gånger innan jag lärt mig dose­ringen. Luktar okej, möj­li­gen lite … syr­ligt. Fungerar bra för fet hy och räc­ker länge. Innehåller mentol, vil­ket gör att en viss Fisherman’s Friend-känsla infin­ner sig på huden efteråt. Totalbetyg 7 av 10. Hur som helst är den värd sitt pris (mel­lan 200 och 250 kro­nor bero­ende på inköpsställe).

ZIRH Scrub. Snygg metall­tub med ansikts­skrubb. Dryg, effek­tiv med en svag, behag­lig doft. Bästa skrubb-produkten jag hit­tills tes­tat. Jag sak­nar ingen­ting i den. 10 av 10 i betyg, och helt klart värd sitt pris (omkring 230 kronor).

ZIRH Fix. Punktbehandling för fin­nar och utslag. Förpackningen är enorm med tanke på hur lite som går åt varje gång. Ger något slags effekt, men det känns mest som om den lokalt tor­kar ut huden och där­med fin­nen man appli­ce­rat den på. Doftlös. Priset är inte högt med tanke på hur stor för­pack­ningen är i för­hål­lande till för­bruk­ningen, men som hel­het är den inte värd mer än 4 av 10 i total­be­tyg. (Kostar omkring 320 kronor)

(Jag är inte spons­rad av ZIRH. Barasåattnivet.)

decleor_keep_control.png
Decléor Keep Control. Fantastisk fukt­kräm för fet hy. Den fuk­tar och tar sam­ti­digt bort glan­sig­he­ten. Hyn blir matt och åter­fuk­tad. Dryg. Doftar svagt och myc­ket behag­ligt, med toner av rökig­het. Ren lyx som gör mig sjukt nyfi­ken på res­ten av Decléors pro­duk­ter. 10 av 10 (och kudos till David för tip­set om Decléor). Kostar strax under 300 kro­nor (och jag skulle lätt pröjsa mer).


Okej, en sista grej jag måste tipsa om är ghd sculp­ting wax från Thermodynamics. Jag har inte bara fet hy, jag har glan­sigt hår också. Tydligen är det något som efter­strä­vas, eftersom scham­po­re­kla­men ofta utlo­var att man får glan­sigt hår, men jag hatar det. ghd scupl­ting wax är the shit. den gör håret matt och gör att man kan få till ett knull­rufs som säger “Tredagarsorgie. Tio per­so­ner. Vill du vara med?” Doftar behag­ligt av rökig lil­je­kon­valj. Drygt och värt de 300 kro­norna bur­ken kostar.

Andra blog­gar om: , , , , , , ,

{ 11 comments }

Glidslem & stjärtsmör

12 februari 2007

in språk

Här om dagen fick jag ett sms:

Dagens fula ord är kött­fitta. Kan inte sluta tänka på det.”

Jag kont­rade med de fulaste orden jag kan tänka mig:

Glidslem, stjärt­smör, vårt­gård och pojk­fitta. Bubblare: köttros och baconros.

Eftersom det här inläg­get pas­se­rat allt som ens påmin­ner om god smak avslu­tar jag med en rik­tigt vid­rig pest eller kolera:

Skulle du hellre ställa dig upp och för­klara vad fel­ching bety­der första gången du träf­far din part­ners hela släkt, eller äta en macka med stjärt­smör på?

Andra blog­gar om: , ,

{ 31 comments }

Helgens reflektioner

11 februari 2007

in i mina skor

Jag skrev tidi­gare att jag sak­nar ett bra svenskt uttryck för “razor burn”. Andra eng­elska uttryck som jag gärna skulle se en exakt svensk mot­sva­rig­het till är “pet peeve”, “procrasti­nate” och “How VERY dare you?”.

Amerikanerna har, i varje fall på väst­kus­ten, ett annorlunda kösy­stem många stäl­len. I Sverige bil­dar vi en kö till varje kassa på bio till exem­pel, medan det där inte är ovan­ligt med en och samma kö till alla kas­sor. Man ropas helt enkelt fram till första lediga kassa när det är ens tur. Enda stäl­let jag sett såna köer på i Stockholm är Urban Outfitters. Det känns som om ame­ri­ka­nar­nas sätt att köa är effek­ti­vare. Framförallt som det i Stockholm bör­jar bli allt van­li­gare med att par eller större säll­skap delar upp sig och stäl­ler sig i två eller flera köer när köerna är unge­fär lika långa. Sedan slu­ter hela grup­pen upp runt den första per­son som kom­mer fram till sin kassa. Det med­för en del för­vir­ring i alla köer. Jag fat­tar inte att svens­kar, som är så rädda för att välja fel och sticka ut på fel sätt, inte anam­mat det ame­ri­kanska kösy­ste­met — som för­u­tom att vara effek­ti­vare, också und­vi­ker situ­a­tio­ner där man kan tappa ansik­tet i förvirringen.

På tal om Urban Outfitters: där job­bar en kille som är så sjukt charmsnygg att jag bara vill grabba tag i hans hängs­len, trycka upp honom mot väg­gen och tur­bo­hångla upp honom i brygga. Jag hop­pas bara att han är smar­tare än den snygga tje­jen på MQ som rekom­men­de­rade min kom­pis att köpa en sorgslips när han skulle ha tag i en svart, smal var­dags­slips. Sorgslips kom­mer ald­rig bli coolt eller kred­digt eftersom det bara vitt­nar om att man har dålig koll. Dessutom trodde jag att det var kutym att sälja sorgslip­sar utan någon större för­tjänst, men MQ skulle ha över 200 för sin. Slipsgossen tog 120 när jag köpte min.

Vissa tax­i­fö­rare är idi­o­ter, och jag har träf­fat deras ledare. Igår gick jag över vägen i mitt bostads­om­råde när en tax­i­bil från Taxi Stockholm kom farande upp­för bac­ken. Istället för att sakta ner gasade han och tutade. Hade jag inte hop­pat åt sidan så hade han klippt mig rätt snyggt. Han är på väg mot en åter­vänds­gränd, för­mod­li­gen för att hämta upp en kör­ning. Med adre­nalin­ni­våer jag inte varit i när­he­ten av sen mitt första fall­skärms­hopp drar jag upp dit han par­ke­rat och frå­gar vad han han hål­ler på med, han höll ju på att meja ner mig. Hans svar var “Vadådå, du står ju här nu?”. Hade jag haft aning­ens sämre impuls­kon­troll så hade jag dra­git ur honom ur bilen och nitat honom. Istället tog jag regi­stre­rings­num­ret på bilen och hans namn. Sen ringde jag Taxi Stockholm. Tjejen i väx­eln tog upp­gif­terna och sa att hon skulle “anmäla honom”. Vi får väl se vad det inne­bär. Tills jag hör något från Taxi Stockholm kom­mer jag välja något av de andra stora bolagen.

Andra blog­gar om: , , , , , , , ,

{ 24 comments }

Jag sålde rakap­pa­ra­ten och åter­gick till enbart rak­hy­veln. Jag insåg att jag kan raka mig varan­nan dag med rak­hy­vel och ha samma skägg­stubb andra dagen som jag hade kon­stant med rakap­pa­ra­ten. Jag har dock några pet pee­ves när det gäl­ler rak­hy­vel­rak­ning. En är att jag har ett ställe på hal­sen som blir rött och irri­te­rat när jag rakar mig. (En annan är att det inte finns något bra uttryck för “razor burn” på svenska. Rakhyvelsbränna? Konstlat. Rakirritation? Det låter som ett för­sta­dium till sned­tänd­ning.) Sen gil­lar jag inte att det är så svårt att komma åt hårstråna pre­cis under näsan, och att få en jämn linje kring polisongerna.

Min största pet peeve är dock att Gillettes reklam­fil­mer är reklam­värl­dens hiss­mu­sik på pan­flöjt. Racerbilar, strids­flyg­plan och grab­biga famil­je­fä­der så helylle att Kristin Kaspersen fram­står som ett hero­in­be­ro­ende femö­reslu­der i jäm­fö­relse. Menlöst. Jag har för­sökt boj­kotta dem och hitta andra alter­na­tiv. Jag har pro­vat rak­blad från Apoteket. Coop. Wilkinson Sword. De har en sak gemen­samt: det tog inte många rak­ningar innan de blev så slöa att varje hårstrå slet med sig blo­diga kött­styc­ken från ansik­tet. Torrakning med rivjärn tedde sig som ett skon­samt alternativ.

Det som grä­mer mig ännu mer är att jag nu när jag tes­tat Gillettes nya rak­hy­vel, “Fusion Power”, måste erkänna att det är rak­hyv­lar­nas Rolls Royce. Tillsammans med några av ZIRH:s pro­duk­ter har den löst alla mina pet pee­ves med rak­hy­velsrak­ning. Eller näs­tan alla, rekla­men suger fortfarande.

Det jag var mest nyfi­ken på var det extra, enkla bla­det gillette_fusion_power.gif
som sit­ter på ovan­si­dan av rak­blads­hu­vu­det, som ska komma åt att raka på svåråt­kom­liga stäl­len, och på stäl­len där man behö­ver pre­ci­sion (som vid poli­song­erna). Det fun­ge­rar utmärkt. Dessutom för­står jag skill­na­den på “rak­ning” och “nära rak­ning” efter att ha rakat mig med den här hyveln igår. Den låg som klist­rad mot huden i varje drag. När jag var klar med rak­ningen tänkte jag “Så det var så här släta mina kin­der var när jag var elva”.

Men det är inte enbart rak­hy­velns för­tjänst. Jag har också följt en av mina favo­rit­de­vi­ser, “Buy qua­lity, cry once”, och inve­ste­rat i bra rakprodukter:

ZIRH Shave Cream. En ganska tjock rak­kräm, tänk tand­kräm i kons­ti­s­ten­sen. Fungerar utmärkt för mig som har grov skägg­växt, just den tjocka kons­ti­s­ten­sen gör att den kan lyfta upp skägg­stråna ordent­ligt. Doftar svagt, en ganska gene­risk krämdoft. Jag har inte använt den så länge, så jag vet inte hur länge en tub räc­ker, men med ett pris på omkring 180 kro­nor är det inte hela värl­den om den bara räc­ker en månad. 9 av 10 i betyg.

ZIRH Prepare. Tistelolja som för­be­re­der hud och skägg­stubb för rak­ning. Instruktionerna för den här pro­duk­ten läm­nar myc­ket att önska: det är inte alls tyd­ligt att man måste mjuka upp skägg­stub­ben med vat­ten först (eller så är det bara jag som verk­li­gen har skägg­stubb som får Svinto att likna något man tor­kar späd­barn i baken med). När jag väl fat­tat det så upp­täckte jag att den verk­li­gen gör skill­nad för rak­ningen. Stället på hal­sen där huden all­tid blev irri­te­rad av rak­ning är ett minne blott. Man kan bli avskräckt av för­pack­ningen stor­lek kontra pri­set (runt 230 kro­nor), men den är dryg. Det räc­ker med bara några drop­par. Dessutom är den par­fym­fri och dof­tar bara vagt av olja (mat, inte die­sel). 8 av 10 i betyg.

ZIRH Erase. Lugnar huden efter rak­ning. Tidigare pro­duk­ter jag använt har varit krä­mer, så det var något av en över­rask­ning när den här visade sig vara lika lätt­fly­tande som vat­ten. Måste appli­ce­ras med hjälp av bomull, men går snabbt in i huden. Minus för dof­ten, som lig­ger åt gubb­hål­let. Tänk “Kouros”. Har man pro­blem med rak­fin­nar och irri­te­rad hud efter rak­ning är den defi­ni­tivt värd sitt pris (omkring 350 kro­nor). 7 av 10 i betyg.

Jag har också upp­täckt att när man väl vet vilka pro­duk­ter man ska ha så är det oftast bil­li­gare att handla på nätet. De två svenska buti­ker jag hit­tat är Gents.se och Grooming.se. Den förra ver­kar något bil­li­gare, den senare ver­kar ha något större utbud. Eftersom jag också hand­lade mär­ken som Dr. Brandt (kom­mer i ett senare inlägg) så valde jag Grooming.se, och de leve­re­rade snabbt och effek­tivt. Annars lär man kunna handla pro­duk­terna på NK Manlig Depå (ett namn som påmin­ner om Gillette-reklamen, för övrigt), Åhléns City och de flesta större parfymerier.

Andra blog­gar om: , , , , , ,

{ 12 comments }

Jag är siså­där ett halvår efter, redan i sep­tem­ber förra året upp­ma­nade frö­ken Harrysson folk att skriva en lista över ord man lagt till i sin mobils ord­bok. Tydligen säger det en hel del om dig som per­son. Eller i alla fall om vil­ken typ av med­de­lan­den du skic­kar, vil­ket är same same, but different.

Jag tyc­ker att den utma­ningen fick all­de­les för liten sprid­ning, mig veter­li­gen var det bara Oswald och Aronson som hakade på det här. Att jag inte hakade på den då beror på att min mobil var spril­lans ny då, och inne­höll exakt tre nya ord. Nu har jag sam­lat på mig en massa, och jag måste säga att både Oswald och Fröken Harrysson lig­ger i lä med sina 62 respek­tive 21 ord. Inte ens Aronson klår mig med sina 114. Hur som helst så vin­ner jag på snusk­fak­tor tek­nisk knock­out med mina 128. Men då ska jag erkänna att jag inte bara skri­ver sms i min mobil, jag mai­lar och porr­sur­far på Qruiser läser intres­santa artik­lar på nätet med den också.

När jag väl läser min lista slår det mig hur myc­ket slang jag använ­der, hur myc­ket eng­elska uttryck jag slänger mig med, och att lis­tan trots allt skvall­rar lite om vem jag är med bloggut­tryck, fall­skärms­lingo och gymtermer.

b-, bakis, bånge, adre­na­lin, beta­gen, bion, cite­ring, bitti, all­right, blogg, bodycom­bat, body­jam, bodys­tep, body­pump, com­bat, course, åsikts­tor­ped, brunch, åva, favvo, fee­ling, dega, dejt, dejta, efter­skott, dex­ter, fnittra, före­läste, för­sko­nad, för­sov, för­väx­ling, dude, fun­kat, funk­tio­nerna, gal­le­rian, hångel, hångla, hårig, hehe, hey, gmail, imho, inlog­gad, hood, imorrn, instru­e­rar, inver­ness, invigt, isa­bel, grupp­trä­ning, gryttjom, hyena, gym­met, kac­kig, käkat, jäklar, kanel, läs­kig, japp, kåt, jävla, kazar­nowicz, lil­le­man, lino, knulla, kudos, luska, mai­let, mas­se­rade, mel­lan­da­garna, mens, mikey, mills, njoy, mjuk­he­ten, mobi­len, onöjd, mörby, omtänk­sam, ouch, sabre, raf­fi­nera, schyst, salsa, script, parta, perfa, rigga, shit, pimp, shop­ping, slagga, slan­ten, slap­pat, sköv­las, skräck­film, plug­get, skumpa, snå­ret, sorry, pröjs, qru­i­ser, runk, straight, sure, sushi, sur­round, swe­den, swoo­ping, täby, tale­sätt, tan­dem, tape­ten, veliga, tibble, vicka, thing, tin­ni­tus, titti, tje­nare, tro­sorna, tuggummi, tut­tar, xbox, yeah, word­press, worldclass

Din tur (och har du ingen egen blogg kan du para­sit­blogga här nedanför)

Andra blog­gar om: , , ,

{ 24 comments }

För ganska exakt ett år sedan boj­kot­tade moral­tan­terna Stockholms Lokaltrafik ordet “boobs”. Lindex fick göra sina annon­ser med en sl_gillar_tuttar_igen.jpg
ver­sion för tun­nel­ba­nan, och en för annan utom­husaf­fi­sche­ring. Frasen “We love boobs” gick inte hem hos tjäns­te­män­nen. Nu ver­kar det vara okej igen, med tanke på denna affisch som sit­ter på väg­garna i bland annat Slussen. Frågan är: har SL fått ny mark­nads­chef, eller är det här ett resul­tat av “allt rött blir blått”? Hur som helst så gil­lar jag det. Inte tut­tar alltså, utan att man får skriva “boobs” på reklamaf­fi­scher i tunnelbanan.

Andra blog­gar om: , , , , , , ,

{ 4 comments }

Nya ord: parasitbloggare

08 februari 2007

in språk

Det här ordet är inte helt nytt, och för­mod­li­gen en direk­tö­ver­sätt­ning från eng­els­kan, men det har defi­ni­tivt en plats i bloggosfär-vokabulären.

Parasitbloggare: En blog­gare utan egen blogg. Personen använ­der istäl­let kom­men­tar­funk­tio­nen på andra blog­gar för att blogga. Resultatet blir följ­dakt­li­gen en “parasitblogg”.

Jag vet inte vem som först använde uttryc­ket parasitblogg(are) på svenska, men ett exem­pel på en para­sit­blogg åter­finns hos Dexo på A Grand Day Out. Ett kon­kret exem­pel finns bland annat i det här inläg­get.

Uppdatering: Johnny på Stationsvakt slår huvu­det på spi­ken och pra­tar om sym­bi­os­blog­gare. Faktum är att jag, när jag skrev om ordet, lekte just med både sym­bi­os­blog­gare och till och med ordet mutu­a­lism. Jag tyc­ker, pre­cis som Johnny, att para­sit har en nega­tiv klang (såklart, eftersom para­si­tism per defi­ni­tion inne­bär att en av par­terna ska­das). Samtidigt är “para­sit­blog­gare” mer själv­för­kla­rande än “sym­bi­os­blog­gare”. Vad säger ni?

Andra blog­gar om: , , ,

{ 48 comments }

Bromsa glaset!

07 februari 2007

in språk

Bromsa glaset
Det är inte bara filmdis­tri­bu­tö­rerna och gym­na­sie­sko­lorna som har pro­blem med språ­ket. SL ver­kar ha lite svårt de med. (Bilden är från Saltsjöbanan)

{ 2 comments }

expressen_eniro_small.jpg
Det har sagts förut: auto­ma­ti­se­rad annons­vis­ning kan slå fel, där en annons ham­nar i ett mindre smick­rande sam­man­hang. Som till exem­pel Eniros annons på Expressen.se:s första­sida idag. “Ringde Heta Linjen — våld­togs i tim­mar. Eniro läm­nade ut num­ret.” står det i ingres­sen till arti­keln. Precis under finns en flash-banner med reklam för Eniro, med pay-offen “Eniro — vi vet var” (klicka på bil­den för stor version).

Andra blog­gar om: , , ,

{ 4 comments }

Sanningen om din blogg

06 februari 2007

in bloggar

Beta Alfa tip­sade i ett inlägg om Google Webmaster Tools

Hen kunde lika gärna tip­sat om var jag hit­tar foton på när mina för­äld­rar har sex, vil­ken färg kläg­get inuti en fågel­spin­del har eller något annat jag abso­lut inte ville veta. Det är inte ett verk­tyg, det är en vir­tu­ell Pandoras Ask för bloggare.

De flesta saker som Webmaster Tools ger dig kan du själv hitta genom att söka på Google. Till exem­pel så hit­tar du alla sidor som län­kar till dig genom att söka på link:www.adressen-till-din-blogg.se

Det visste jag väl.

Det jag inte visste var att “related:www.adressen-till-din-blogg.se” berät­tar vilka andra saj­ter som lik­nar din enligt Googles index ((Tar du med i beräk­ningen att Googles ser­ver­farm är den punkt som idag är den mest san­no­lika födel­se­plat­sen för en äkta arti­fi­ci­ell intel­li­gens så blir det ännu mer depri­me­rande)). Sanningen om mig är: Jinge och Karolina Lassbo. En kors­ning mel­lan en jude­ha­tande fana­tisk rätts­ha­ve­rist och frö­ken “Positiv Nazism”.

Jag skulle just begå blogg-seppuku när jag insåg att jag trots allt fått även Popkultursjunkien, Läget Just Nu! och Citronmuffin. Och Sigge Eklunds gamla, ned­lagda pri­vat­blogg. Det var lite bal­sam för en sårad själ.

Trodde du för­res­ten att sökor­den folk söker på för att hamna på din blogg säger något? Inte jäm­fört med “Top Search Queries”. Här visas de van­li­gaste sök­ning­arna där resul­ta­tet inne­hål­ler en träff på din blogg. De som söker har alltså inte nöd­vän­digt­vis klic­kat sig vidare till din sajt, men de har fått upp den i lis­tan över resultat.

Jag lig­ger i snitt på nionde plats när man söker på “hångel”. Hoho. Jag har hång­lat exakt en gång i år. Och ja, det är skri­vet med bitterhet.

Då är “kukar”, där jag i snitt ham­nat på en heder­sam sjut­tonde plats, en mer rätt­vis beskriv­ning. Jag menar, jag har ju i alla fall en. Singular. “Kuk”.

Koprofil” ger mig en heder­sam femte plats. Smaka på den. När någon söker på “kopro­fil” på Google så ham­nar jag i snitt på femte plats. FYI: jag är rätt open min­ded när det gäl­ler sex, men just den gre­jen är inte min kopp te. Inte ens med Jake.

Bög bil­der” (sär­skri­vet) och “Jag är bög” ger mig bägge en sjun­de­plats, medan några sök­ter­mer ger mig första plats: åsikts­tor­ped, panik­tou­ret­tes, påbö­gad, mäff­dag och … (fan­far) “illa­luk­tande tvätt”.

Så, för att sam­man­fatta Googles bild av mig: en jude­ha­tande fana­tisk gla­mour­prin­sessa med kopro­fila ten­den­ser och illa­luk­tande tvätt.

Jag har bru­tit ansik­tet på tre stäl­len, jag har skal­lat både is och asfalt med hjärn­skak­ning som resul­tat, jag har varit med i smärt­forsk­ning — men det här gjorde ont på riktigt.

Andra saker du kan få reda på via Webmaster Tools är om Google lyc­kas index­era din sajt ordent­ligt, när Googles spin­del senast besökte din blogg och vilka ord andra använ­der för att länka till dig.

Andra blog­gar om: , , , , ,

{ 4 comments }

Bloggportalen.se Creeper