From the monthly archives:

september 2006

« Dagbok från en dejt, del 2

Måndag 18 sep­tem­ber
Frågan nu var: hur skulle jag göra? Hur länge är lagom att vänta? Jag hatar tre­da­gars­re­geln och jag är inte bra på dej­ting­spe­let. Hur Carrie Bradshaw-van jag än kan vara när det gäl­ler andra så är san­ningen att Linda Rosing är bättre på Sveriges stats­skick än jag är i såna här situ­a­tio­ner. Måndagen spen­de­rade jag i något slags trött­hetskoma. Jag ledde pass på kväl­len som gjorde ont redan under upp­värm­ningen. Är huvu­det dumt, får krop­pen lida. Huvudet led vis­ser­li­gen en hel del också, men det hind­rade mig i alla fall från att överanalysera.

Tisdag 19 sep­tem­ber
Tisdag efter­mid­dag bestämde jag mig för att det fick vara nog nu. Jag skulle ringa. Det är lus­tigt, jag har stått fram­för 200 hög­sko­lestu­den­ter och före­läst, jag har hop­pat fall­skärm fler än 150 gånger och jag har sut­tit i morgon­teve och pra­tat, men säl­lan har jag varit så ner­vös som när jag slog num­ret (okej då, första fall­skärms­hop­pet var värre, men det här kän­des verk­li­gen vid­rigt). Djupt ande­tag. Sitt ner. En sig­nal. Två sig­na­ler. Telefonsvarare. Var cool.

TjenadetärMickejagtänktebarahörahurlägetärochkollaomduvillhittapånågotnånkvälldukanväl–
slåensingalnärduhördtehärsåsnackasvitjena!”

Så myc­ket för coolhet.

Jag fick en utvär­de­ring från bestäl­la­ren av mitt gigan­tiska pro­jekt jag skött under mina första sex måna­der på job­bet. Toppbetyg rakt ige­nom. Fantastiskt resul­tat, inte minst med tanke på hur omfat­tande pro­jek­tet var och fak­tu­met att jag ald­rig job­bat med eve­ne­mang tidi­gare, men kon­troll­frea­ket hind­rade mig från att njuta. Jag vet inte om någon som inte är kon­troll­freak fat­tar exakt hur job­bigt det är att lämna över kon­trol­len till någon annan. Skulle han ringa över­hu­vud­ta­get? Hur länge skulle det dröja iså­fall? Det kräv­des myc­ket energi för att kliva av den emo­tio­nella berg– och dal­ba­nan och istäl­let foku­sera på arbets­upp­gif­terna. Tack och lov inne­bär tis­dag­kväl­lar Bodycombat och Bodyjam. Tack och lov, eftersom det annars hade varit tri­athlon i tele­fon­be­vak­ning. Som hade gjort mig spritt språng­ande galen, för tele­fo­nen ringde inte alls den kväl­len. Fan.

Dagbok från en dejt, del 4 »

Andra blog­gar om: ,

{ 0 comments }

Farväl arsle

22 september 2006

in popkultur

Jag är just hem­kom­men från att ha sett “Farväl Falkenberg”. Om “Lady in the Water” är favo­rittip­pad i kate­go­rin “Årets sämsta film” så är “Farväl Falkenberg” klar favo­rit i kate­go­rin “Årets mest överskat­tade”. Visst, foto­gra­fin är här­lig och grep­pet annorlunda. Men fil­men läm­nade mig totalt obe­rörd. Jag kände ingen­ting när den var klar. Jag ryck­tes inte med i berät­tan­det, jag fat­tade inte vad fil­men ville för­medla och jag kunde inte ens upp­båda lite hat för att jag sut­tit där och slö­sat bort näs­tan två tim­mar. Eller jo för­res­ten, jag kunde upp­båda en hel del hat som rik­tade sig mot salong 1 på Saga. Det är Stockholms mest obe­kväma salong. Hur jag än vände och vred på mig så kän­des det som om sit­sen krympte och blev hår­dare för varje minut. Jag satt i bio­sit­sar­nas mot­sva­rig­het till Christine, och den lyc­ka­des hela tiden träffa ett ömtå­ligt ställe på skin­korna hur myc­ket jag än för­sökte byta ställ­ning. Det kanske smit­tade, för jag kän­ner fort­fa­rande att mitt arsle är ömt och trä­ak­tigt på samma gång.

Det är synd, för Saga är också en av två bio­gra­fer i Stockholm som har rik­tigt trev­lig ser­vice. Den andra är Astoria i Sickla.

Hur som helst så applå­de­rade unge­fär halva publi­ken när fil­men var slut. Det säger mer om hur dålig svensk film gene­rellt sett är, än om hur bra just den här var. Hade det här varit en, säg kana­den­sisk eller brit­tisk pro­duk­tion hade filmre­cen­sen­terna skrat­tat ars­let av sig, och då hade jag slup­pit få trä­smak i mitt.

PS. Den som jäm­förde den här med “Fucking Åmål” döms här­med till att se ett Kevin Costner-maraton i salong 1 på Saga. Utan pauser.

Andra blog­gar om: , , , ,

{ 6 comments }

Fotbollsvåld

22 september 2006

in utan kategori

hejagt.jpg

(Cred till amo för tipset)

Andra blog­gar om: , , ,

{ 0 comments }

Fredagsfrågan

22 september 2006

in utan kategori

Jag lyss­nade på “Christer” i P3 förra vec­kan, och en av kan­di­da­terna till fre­dags­flör­ten fick en intres­sant fråga. Jag tve­kade en stund och jag är fort­fa­rande klu­ven. Frågan är av pest eller kolera-typ, men du får gärna moti­vera i kommentarerna.

Skulle du kunna göra slut med någon för att sexet är dåligt?

Loading ... Loading …

{ 12 comments }

« Dagbok från en dejt, del 1

Lördag 16 sep­tem­ber, kväll

På kväl­len skulle jag och Christel hem till Wille och ha en soft hem­ma­kväll. Mysbyxor, Ben & Jerry’s, pizza, snack och bra film. När jag gjorde mig i ord­ning satte jag på mig jean­sen som min häck blir så snygg i, den nya bruna skjor­tan som sit­ter snyggt över bröst­kor­gen och min nya svarta mc-inpspiererade jacka. Mys my ass, vi skulle ut till stäl­let där M skulle spela, och Wille och Christel skulle med om jag så fick släpa dit dem i öronen. Att gå dit själv skulle vara så needy och despe­rat att jag inte skulle åter­hämta mig före pen­sions­ål­dern, men att gå ut med två kom­pi­sar var just the thing. Ingen av dem var svår­ö­ver­ta­lad, som tur var.

Vi hade några tim­mar att slå ihjäl med vin, drin­kar, prat och pizza hemma hos Wille innan vi drog till stäl­let i fråga. När vi kom in var det lagom fullt med folk, och det var fullt ös. M stod i DJ-båset och jag tror att Christels exakta kom­men­tar när hon fick se honom var “Mikey, att se er två hångla vore som att se Brad och Angelina hålla på”. En vac­ker kom­pli­mang är en tro­vär­dig överdrift.

Kvällen var suve­rän. Jag var lagom beru­sad för att känna en skön buzz i hela krop­pen, musi­ken var verk­li­gen bra (och det tyckte jag inte bara för att jag ville hångla upp DJ:n), och män­ni­skorna var roliga. När Justins “Sexy Back” spe­la­des fick jag fee­ling igen.

Lång histo­ria kort, Christel och Wille gjorde mig säll­skap till stäng­nings­dags. Christel drog vidare, Wille drog hem och jag skulle på natt­pro­me­nad med min coola DJ. Nattpromenaden blev opla­ne­rat en natt-taxi följt av rik­tigt bra sex. Natten som följde var inte vil­sam — jag är ovan att sova bred­vid någon annan, och jag hade sprit i krop­pen — men den var trev­lig. Dagen efter blev hård och kväl­len efter blev värre, men det var det värt.

Dagbok från en dejt, del 3 »

Andra blog­gar om: , ,

{ 6 comments }

Jag har lovat mig själv att all­tid vara ärlig i blog­gen. Ibland är det rik­tigt svårt. 100-listan var tuff, trots att jag delade upp den i tio delar. Likaså kände jag mig mer naken än någon­sin när jag pub­li­ce­rade histo­rien om verk­lig kär­lek. Det här leker i samma boll­park. Samtidigt är det här det mest spän­nande inlägg jag hit­tills kri­vit. Jag bör­jar skriva på den här histo­rien idag, lör­dag 16 sep­tem­ber och jag har ingen aning hur den kom­mer sluta.

Lördag 16 sep­tem­ber, efter­mid­dag
När man går på dejt med någon man träf­fat över nätet spe­lar det egent­li­gen ingen roll hur långa brev jag väx­lat och hur många foton jag sett. Den bil­den jag har stäm­mer säl­lan helt överens med verk­lig­he­ten. Ofta är skill­na­derna till­räck­ligt små för att över­gången ska bli smi­dig, men ibland är de stora nog för att jag ska snubbla men­talt på dem.

Jag har märkt att jag redan de första tre sekun­derna på dej­ten bestäm­mer mig för “ja”, “nej” eller “kanske”. Tidigare när jag dej­tade folk blev det oftast “nej”. Numera är det “kanske” som domi­ne­rar, medan “ja” är lika säll­synt nu som då. För att kom­pli­cera det lite kan kan såklart ett “nej” bli till ett “kanske”, ett “kanske” kan bli ett “ja”, och ett “ja” kan bli ett “Jag äter hellre en burk plåster”.

Dejten med M idag var ett “ja” som blev ett “ja!”. Det där job­biga, pin­samma “jaha, det var så här du ter dig irl, och nu då?”-ögonblicket för­svann lika snabbt som det kom. Det var inte tyst spe­ci­ellt långa stun­der under vår pro­me­nad från Hötorget till Kungsträdgården via Djurgården och Gamla Stan. För mig kän­des det som om vi vid en första anblick hade till­räck­ligt gemen­samt för att fun­gera ihop, och sam­ti­digt var till­räck­ligt olika för att det inte ska bli ospännande.

Jag är nor­malt rätt avslapp­nad och laid­back när det gäl­ler soci­ala kon­tak­ter. Men så fort det gäl­ler dej­ter så är det som om jag skulle lida av per­son­lig­hets­kly­ving, men istäl­let för Dr Jekyll och Mr Hyde så är det Micke och Herr Tönt. Jag är så jävla ocool när det gäl­ler dejter.

Vi hade pra­tat om bra låtar just nu och jag nämnde Justin Timberlakes nya singel, “Sexy back”, som jag trodde han skulle gilla. Dejten avslu­ta­des med en sväng till Megastore, där han köpte sing­eln och vi sa hejdå på T-centralen med ett “Vi hörs!”. “Jag hop­pas verk­li­gen det”, tänkte jag.

Dagbok från en dejt, del 2 »

Andra blog­gar om: ,

{ 8 comments }

Varje gång jag ser honom i kor­ri­do­ren ser han stres­sad och but­ter ut. Med en rynka mel­lan ögon­bry­nen går han förbi och tit­tar rakt fram­för sig. Jag la märke till honom redan första vec­kan på nya job­bet. Jag tror att jag sett honom någon­stans förut, men jag kan inte för mitt liv komma på var.

Han ser bra ut. Medellång, mörk­blond, smalt ansikte och schyst, avslapp­nad kläd­stil för en säl­jare. Jag har ald­rig haft någon anled­ning att inleda ett sam­tal med honom, och jag har ingen aning vad han heter. Han ser ut som en Fredrik.

Häromdagen stä­dade jag efter mitt stora eve­ne­mang jag pro­jekt­ledde och hade en kar­tong kolor som skulle till­baka till ägaren. Med kar­tongen under armen pro­me­ne­rade jag upp en våning för att lämna godi­set på rätt ställe, läm­pade av den på ägarens skriv­bord och grab­bade en näve kolor till mina arbets­kam­ra­ter som var för­kros­sade över att jag fak­tiskt skulle lämna till­baka hela kar­tongen. Färska cho­klad och mint-kolor är lite av en hård­va­luta här på kontoret.

På väg ner igen pas­se­rar jag en arbets­plats där han sit­ter. Han tit­tar väl­digt kon­cen­tre­rat på sin skärm, och jag tän­ker “Äh, vad fan …” och ger honom två kolor i för­bi­gå­ende. “Här, du ser ut att behöva några”, säger jag och hin­ner pre­cis se hans över­ras­kade och strå­lande leende, som jag besva­rar med ett eget, innan jag fort­sät­ter ner till min våning för att fort­sätta efterarbetet.

Plötsligt känns hela dagen lite roligare.

Andra blog­gar om: ,

{ 15 comments }

Här är lite valuta för peng­arna för dig som beta­lar teve­li­cens. Lars Ohlys lång­fing­er­gest i all ära, men det är betyd­ligt roli­gare att se Lars Ohly spela fick­pingis. Det enda som skulle kunna toppa det här är Lars Ohly som spe­lar fick­pingis mot Göran Persson. På bortaplan.

(Cred till Erik för tipset)

Andra blog­gar om: , ,

{ 4 comments }

Min nya älskling

18 september 2006

in utan kategori

Jag har knappt använt min K800i i två vec­kor och den är redan min favo­rit­pryl. Den kän­des bra redan när jag pac­kade upp den. Bra stor­lek, snygg färg. Den känns också gedi­gen, den enda detal­jen som känns plastig är skjut­luc­kan fram­för kame­ral­in­sen.
SonyEricsson K800i, framsida
En hel del av för­tjus­ningen lig­ger i 3G. Att surfa med den inbyggda webb­lä­sa­ren går snus­kigt fort när man använ­der sig av wap-sajter, och jag har till och med kol­lat min egen blogg utan att bli allt­för uttrå­kad av ladd­nings­ti­den. Det går alltså utmärkt att surfa även till “van­liga” webb­saj­ter och inte bara till wap-diton. Webbläsaren har för övrigt väl­digt liten text, men den är myc­ket skarp och det går att zooma in om man skulle ha pro­blem med stor­le­ken. Behärskar man T9-inmatning något­sånär kan man lätt skriva blog­gin­lägg eller snacka med folk på Qruiser (via wap-interfacet på wap.qruiser.com). En annan skön detalj är att tele­fo­nen har en inbyggd RSS-läsare. Nu kan man läsa sina favo­rit­blog­gar via RSS-flödet, fast det för­tar vis­ser­li­gen en hel del av upp­le­vel­sen om blog­ga­ren använ­der bil­der eller externa länkar.

Det finns såklart en radio, som fun­kar som alla por­tabla radi­o­ap­pa­ra­ter: sådär. Det mest irri­te­rande är när sänd­ningen plöts­ligt tyst­nar i någon sekund medan dis­playen visar “Updating fre­quency”. K800i har också inbyggd mp3-spelare. För att lösa lag­rings­frå­gan (foton och mp3-filer tar en del plats) använ­der den sig av min­neskort: Memorystick micro. Hyfsat bil­ligt kort, från omkring 600 spänn för 1 GB, som också är den största stor­le­ken hit­tills. Tyvärr är kor­tet för till­fäl­let slut överallt, så jag har ännu inte tes­tat de funk­tio­nerna. Hittills har jag kla­rat mig med de 80 mega­byte som finns inbyggda i telefonen.

Att koppla ihop tele­fo­nen med datorn är enkelt med den med­föl­jande slad­den. När jag väl­jer “file trans­fer mode” dyker den upp som en enhet i utfors­ka­ren och det är enkelt att över­föra filer från och till tele­fo­nen. Det är också enkelt att koppla upp datorn med den med­föl­jande programvaran.

Sony Ericsson K800i, kamera
För första gången är jag rik­tigt nöjd med kame­ran i en mobil­te­le­fon. Både S700i och K700i, mina tidi­gare tele­fo­ner hade en tas­kig ursäkt till kamera, men bil­derna tagna med den här kame­ran fun­kar rik­tigt bra. Till exem­pel är bil­den i det här inläg­get tagen med mobil­ka­me­ran. Till skill­nad från tidi­gare tele­fo­ner har K800i inte en lampa utan en rik­tig kame­rablixt, vil­ket också är ett upp­sving. Nedanför finns två bil­der, ena tagen med en Canon IXUS 700, vil­ket är en bra kon­su­ment­ka­mera, den andra med en K800i. Bägge bil­derna är tagna med blixt från respek­tive enhet. (Klicka på bil­den för större version)

Jämförelse

K800i har också en “blog this picture”-funktion, men bil­den postas till ett Blogger-konto som ska­pas första gången du blog­gar en bild. Jag gis­sar att det bara är en tids­fråga innan det dyker upp modi­fi­e­rade ver­sio­ner av pro­gram­vara till tele­fo­nen som gör att man kan posta bil­den till en exi­ste­rande blogg på Blogger.

Jag kol­lade runt bland de olika ope­ra­tö­rerna och de som var bil­li­gast på tele­fo­nen var Tre. 139 kro­nor per månad i 18 måna­der gör 2502 kro­nor för mobi­len. Tillsammans med ett 3Bomben-abonnemang för 49:- per månad ham­nar man strax under 200 per månad för abon­ne­mang och mobil. Jämför jag till exem­pel Telenor, 150:- för­höjd avgift i 18 måna­der så kos­tar tele­fo­nen fort­fa­rande 625 kro­nor kon­tant. Nu får jag vis­ser­li­gen ringa för de 99 kro­nor per månad som Telenors bil­li­gaste abon­ne­mang kos­tar, men hit­tills är jag lika nöjd med Tre som jag var med Telenor som jag läm­nade då jag gick över till 3G. En lite rolig bonus är MSN Messenger i mobi­len, som ingår gra­tis i Tre-abonnemanget. När jag log­gar in via mobi­len dyker jag upp som “online” på MSN Messenger och kan ta emot och skicka med­de­lan­den rätt enkelt.

Det enda minu­set i den här tele­fo­nen är bat­te­ri­ti­den som inte alls kan tävla med mina tidi­gare 2G-telefoner. Det pro­ble­met delar den vis­ser­li­gen med samt­liga 3G-enheter, och med en extra lad­dare för knappt 200 kan jag ladda tele­fo­nen både hemma och på jobbet.

Endera dagen ska jag testa att skriva blog­gin­lägg med min K800i också.

Andra blog­gar om: , , , ,

{ 16 comments }

Det är inte söndag

18 september 2006

in i mina skor

Det är inte sön­dag. Och solen ski­ner inte. Istället ser det ut så här utan­för:
Dimma

Och det är pre­cis så det känns inuti.

{ 4 comments }

Bloggportalen.se Creeper