From the monthly archives:

april 2006

Under en period var jag rätt aktiv på dej­ting­fron­ten. Jag var inte helt främ­mande för att ta en fika med kil­lar jag träf­fat över nätet. Fika i ordets rätta bemär­kelse, jag kal­lar gärna sex eller one night stands för vad de är. Hur som helst, många gånger kän­des det som om det fanns en viss dis­kre­pans mel­lan per­so­ner­nas pre­sen­ta­tio­ner och per­so­nerna själva. Jag kanske var naiv, men jag fat­tade inte rik­tigt det kod­språk som dej­tingdjung­eln innebar.

När jag väl sett ett möns­ter, så skrev jag ner vad per­so­ner på bögcom­mu­ni­ties skri­ver på sina sidor, och vad de egent­li­gen menar. Väldigt ral­jant, but hey, that’s DebraMicke!

På sidan: Bild på en modell och tex­ten “Det är inte jag på bil­den, men visst är han snygg?“
Betyder: “… jag önskar jag vore det också.”

På sidan: Bild på modell och tex­ten “Det är inte jag på bil­den, men han är lik mig“
Betyder: “… på långt avstånd en stor­mig vin­ter­natt. Speciellt om man kisar och lutar huvu­det åt sidan.”

På sidan: Bild på (lätt­klädd) modell­snygg, rätt trä­nad kille och ingen text om bil­den för att antyda att det är bild på en själv.
Betyder: “Jag botar sex­miss­bru­kare. Kroniskt stånd? Hah! Min rik­tiga bild är får till och med rigor mor­tis i ett vec­ko­gam­malt lik att släppa.”

På sidan: “Jag ser bra ut enligt andra“
Betyder: “Mina kom­pi­sar är syn­ska­dade. Min mamma lju­ger för mig. Jag är inte spe­ci­ellt smart. Kan du hjälpa mig att stava till ‘sjläv­distasn’ förresten?”

På sidan: “Jag är straigh­tacting” (Inte säl­lan kom­bi­ne­rat med med­lem­skap i klub­ben “Grabbiga straigh­tacting välträ­nade sport­kil­lar”)
Betyder: “Jag är stel och svårpra­tad. Folk tror att jag har ett kom­plett strand­set upp­fällt i rek­tum. Jag blan­dar ihop man­lig­het och domi­nans. Jag tror att ‘kyssa’ är det­samma som att heli­kop­ter­slicka min part­ners hals­mand­lar. Jag nju­ter i hem­lig­het av att suga kuk, men man är väl ändå inte bög bara för att man suger av en kom­pis, hop­pas jag?”

På sidan: “Fjollor göre sig icke besvär.” (Kombineras gärna med med­lem­skap i klub­ben “vi grab­biga straigh­tacting som gil­lar kil­lar som är kil­lar för annars skulle vi gilla tje­jer och vara straighta”)
Betyder: “Jag är straigh­tacting och tän­der bara på folk med samma dia­gnos. Jag lider av lätt per­son­lig­hets­klyv­ning: är jag man eller är jag bög?”

På sidan: “Utseendet spe­lar ingen roll, det är insi­dan som räk­nas“
Betyder: “Jag är ful och despe­rat. Jag tar vad som helst som har en kuk och går hyf­sat upp­rätt. Att för­söka supa mig snygg leder till grav alko­hol­för­gift­ning. Jag skulle bli dis­sad av en sex­miss­bru­kare som svalt en burk Viagra, om jag så vore den sista kropps­varma varel­sen på jorden.”

På sidan: “Jag sva­rar inte på mess från per­vo­gub­bar över 30″
Betyder: “Min främsta till­gång är min ung­dom. Jag får ald­rig stånd, mitt köns­or­gan blir bara tid­vis para­ly­se­rat av ångest vid tan­ken på att jag snart är när­mare (per­vo­gub­bål­dern) 30 än 20.”

På sidan: “Jag 29 år gam­mal, mel­lan XXX och XXX cen­ti­me­ter lång […] Jag söker kil­lar MAX 25 år gamla“
Betyder: “Jag sva­rar inte på mess från per­vo­gub­bar över 30. Jag har varit 29 i sju år nu, och om jag lyc­kas få en 23-åring i säng i år igen bety­der det att jag kan pas­sera som 29 nästa år också.”

På sidan: “Jag är spor­tig” (Gärna kom­bi­ne­rat med med­lem­skap i klub­barna “sport­kil­lar”, “spor­tiga kil­lar”, “välträ­nade”, “vi som spor­tar”, “vi som gil­lar sport”, “sport is the shit”, “eli­tid­rot­tare”)
Betyder: “Jag har keps och snea­kers. Jag har en tajt tank­top från Abercrombie. Jag har fil­lingar från Aussiebum. Jag har ett kort på S.A.T.S. som jag använt tre gånger det senaste halv­å­ret. Jag kän­ner igen David Beckhams över­kropp, och jag ser fram mot det där Fotbolls-OS som går i som­mar. Byter de fort­fa­rande trö­jor efter mat­chen, hop­pas jag?”

På sidan: “Jag är en helt van­lig grabb“
Betyder: “Intresselös, trå­kig, grå, trist, torr, enfor­mig, oin­tres­sant och gläd­je­lös. Jag har en snopp.”

På sidan: “Oseriösa män­ni­skor som söker sex kan göra det någon annan­stans” (gärna kom­bi­ne­rat med en “Söker inte 6″-logga)
Betyder: “Jag är en madonna. Om någon har sex med mig så är han en hora, slampa, slyna och bil­ligt sprut­lu­der som utnytt­jar och för­ned­rar oskulds­fulla lilla mig. Varje gång jag har sex är jag ett offer. Jag har skuld­käns­lor när jag ona­ne­rar, så jag kan bara runka med lju­set släckt.”

På sidan: “Ålder spe­lar ingen roll“
Betyder: “Jag är 31 och myc­ket libe­ral när det gäl­ler ålder. Mina sex­part­ners får gärna vara upp till 33, är de rik­tigt frä­scha och välträ­nade så fun­kar nog 35 också.”

På sidan: “Söker oer­fa­ren kille“
Betyder “Jag till­freds­stäl­ler dig unge­fär lika bra som en gastro­skopi via ändtar­men, men är du oer­fa­ren har du inget att jäm­föra med.”

För övrigt …

… så kanske det blev en höna av en fjä­der när det gäl­ler Fredrik Ljungberg och moral­pa­ni­ken hos Stockholms Stad?

{ 8 comments }

Någon sa till mig en gång att det som skil­jer män­ni­skorna från dju­ren är att inga djur skulle stanna och titta på en bilo­lycka. Morbid nyfi­ken­het är en egen­skap som drar en skarp gräns mel­lan män­ni­skor och andra djur.

Jag har ald­rig sett en bilo­lycka IRL, men jag minns fort­fa­rande bil­derna som skic­ka­des runt på nätet nån gång 1999–2000 på en röd bil sport­bil som kra­schat på någon motor­väg, och där det låg saker som kunde vara kropps­de­lar typ överallt. Jag öppnade mai­let och tit­tade för­sik­tigt på bil­derna genom fing­rarna, beredd att blunda vid minsta äckel. Så små­ningom blev jag modi­gare och kunde titta på hela bil­den, även om jag fick kvälj­ningar av de oiden­ti­fi­er­bara inäl­vorna som låg här och där. Ungefär samma känsla har jag när jag ser Kevin Federline som sitt­dan­sar i takt till sin sång Popozao. Det är veder­vär­digt och jag kän­ner mig sjukt per­vers, men jag kan inte sluta titta. Nu har jag sett den fyra gånger och det är lika hemskt varje gång.

Jag vet inte vil­ket som är värre, att han fak­tiskt gjort den där låten, eller att han sitt­dan­sar så kac­kigt. Hur som helst så borde den här videon inte fin­nas på YouTube — den borde fin­nas under Bizarre på Ogrish.com. Tack för det, Superficial!

{ 0 comments }

Utbildningen till styr­ke­trä­nings­in­struk­tör inne­bar dis­kus­sio­ner om allt möj­ligt. Höjdhoppning och hög­klac­kat, till exem­pel. Vi hade dis­ku­te­rat att folk som går i hög­klac­kat ofta får kor­tare vad­musk­ler där­för att man hela tiden befin­ner sig på tå.

Föreläsare: “Det är inte all­tid en nack­del att ha korta musk­ler. Vissa höjd­hop­pare, till exem­pel, har korta vader för att det ger lite extra kraft i hop­pet.“
Deltagare: “Men då kanske de borde börja hoppa i högklackat?”

{ 0 comments }

Mars, 2003. Bästa bäs­taste Maria besö­ker KGB-bar i Stockholm. Hon blir beta­gen i Sovjet-kitchen, och frå­gar ser­vi­tri­sen: “Är ägaren marxist?”

Nä, han är svensk” sva­rar servitrisen.

{ 0 comments }

QX befri­ade den svenska gay­värl­den, och tog den sedan som gisslan.

En gång i tiden behöv­des QX. Någon som gjorde en kom­mer­si­ell tid­ning som rik­tar sig till en gay­publik. Någon som kunde upp­märk­samma annon­sö­rerna på en mål­grupp de ofta mis­sade och inte helt säl­lan ute­slöt i sina annon­ser. Kvalitet var inte det vik­ti­gaste, det vik­tiga var att vi fanns. Vi fanns på PR-byråernas, annon­sö­rer­nas och medie­by­rå­er­nas radar.

Heder till QX för det. Heder till QX ägare för att de vågade satsa. Heder till Jon Voss, som vågat sticka ut hakan och väg­rat vara bekväm. Heder till QX för att de fost­rat fram skri­ben­ter som Mats Strandberg, som fläck­vis är myc­ket begåvad.

QX befri­ade gay­värl­den, den bröt ige­nom isen som är hete­ro­nor­men, bara för att strand­sätta gay­värl­den i homonormen.

QX ser sig själva som tal­or­gan för Sveriges homo– och bisex­u­ella. Kolla på Gaygalan. QX har själva jäm­fört Gaygalan med GLAAD Media Awards:

För 17e gången hölls i lör­dags GLAAD Media Ward [sic!] i Los Angeles. USAs (lite större) ver­sion av GayGalan.

Dignitetsmässigt är det som att jäm­föra Videogalan med Filmfestivalen i Cannes.

Utåt sett vill man gärna fram­stå som en seriös jour­na­lis­tisk pro­dukt. Jag vill påstå att man del­vis lyc­kas när till exem­pel Svenska Dagbladet i en notis om Zanyar Adamo näm­ner att Zanyar varit nomi­ne­rad till “årets hetero” i Gaygalan, som vore det en merit.

Inåt job­bar man hårt för att hålla homo­nor­men vid liv. QX-bögen är gay­värl­dens svar på Planksteksfolket. QX-bögen gil­lar schla­ger, shop­ping och Aussiebum. Han är mel­lan 30 och 40, men stän­digt “ung i sin­net”, han är svensk eller möj­li­gen från ett väst­land. Han är poli­tiskt intres­se­rad om det gäll­ler homo­frå­gor, i brist på annat rös­tar han på det parti vars ung­doms­för­bund har den snyg­gaste ord­fö­ran­den. QX-bögen går gärna ut och fes­tar på Patricia och ser sig gärna som en bland­ning av Carrie och Samatha, med inslag av Patsy Stone om han är fjollig.

QX har ingen kon­kur­rens idag. Det finns inte plats för två aktö­rer på en så liten mark­nad som Sveriges gay­värld är. Det inne­bär att jag får dras med QX klo­ak­jour­na­li­stik i ett bra tag fram­ö­ver. Journalistik som anser att “Vilket land täv­lar Andreas Lundstedt för i årets Eurovision Song Contest” är gaykun­skap. Journalistik som säger att schla­ger­kväl­len på Pride är det bästa av det bäs­taste, och bad som Phrank helst ska för­svinna. Däremot kan typ Vikingarna få komma, för dans­mu­sik i gay­värl­den finns ju ingen annan­stans. Journalistik där citat bara hit­tas på för att få ett fint avslut på en rätt medi­o­ker artikel.

Egentligen skulle jag inte bry mig. Att läsa QX är som att doppa kuken i ljum­met vat­ten. Det är var­ken skönt eller obe­hag­ligt. Jag skulle inte bry mig alls, om det inte vore för att QX just gör sig till tal­or­gan för också mig. Och om det inte vore för att QX, ivrigt påhe­jade av bög­pö­beln, kon­kur­re­rat ut tid­ningar som Sylvester, Zon, Straight och Morriss. QX har ald­rig skri­vit något så bra som arti­keln om fan­tasy ur gay­per­spek­tiv i Morriss, ald­rig haft ett så snyggt egen­pro­du­ce­rat mode­re­por­tage som Sylvester eller kört en pryl­guide som är lika bra som Straights.

Jag ska inte ens gå in på fla­tor. Jag antar att QX utta­lat rik­tar sig till bögar och att fla­tor får sitt lyst­mäte i Corky. Annars är Mian Lodalen inte alls så bright som hon ver­kar om hon ned­lå­ter sig till att skriva för en HBT-tidning som är mer mansin­rik­tad än Slitz, Café och Aktuell Rapport. Ta bara senaste Telenor-blir-Vodafone-annonsen i QX: Allt rött blir bögblått.

Kära medi­a­gu­dar, hör min bön och döda QX. Låt det upp­stå ett tom­rum som fylls med något intel­li­gen­tare än den här kac­kiga rosa­fär­gade smör­jan som inte ens duger att torka röven med.

(Jag vet att Kom Ut! finns, men det är inte en kom­mer­si­ell tid­ning. Den är dock bit­vis väl­digt bra.)

{ 35 comments }

En som­mar­dag för några år sedan stod jag i kön till McDonalds-restaruangen vid Hötorget. Medan jag vän­tade fick jag höra föl­jande konversation:

- Han fes­tade så jävla hårt. Vet du hur myc­ket han drack i hel­gen?
– Näe …
– Nitton flas­kor sprit och elva plat­tor öl. På fem per­so­ner!
– Vadå, på två dagar eller?
– Ja, och han blev inte ens bakfull!

{ 0 comments }

Jag bör­jade ju ral­jera lite igår, så jag kan lika gärna ral­jera lite till.

Bögar är så snygga“
“Bögar är så smarta“
“Bögar är så kreativa”

Bullshit. Det finns en del kre­a­tiva, smarta och/eller snygga bögar. Det en stor massa bögar som är rätt genom­snitt­lig. Och sen finns de rik­tigt små­kor­kade bögarna, som knappt kan stava till sitt eget namn (för­mod­li­gen för att det är ett dub­bel­namn med spe­ci­al­stav­ning, typ Claëz-Davide). För några år sen spen­de­rade jag ohe­mult myc­ket fri­tid på Sylvester, och då sam­lade jag på mig den här lis­tan. Enjoy!

Funkar sjö­mans­u­ni­form också?

Jag älskar kil­lar i sai­lor uni­form.…
Jag älskar att själva bära denna uniform…

Så straigh­tacting att han är ful?

Jag är 186/76 ser bra ut…ingen skulle nog tro att jag är nyfi­ken på det här med killar .

Han vill inte knulla, han vill starta en model­la­gen­tur

Jag är en snygg invand­ra­kille som gärna vill lära känna fler snygga kil­lar i min ålder.
Jag gil­lar kil­lar som är snygga o som inte bara tän­ker på att knulla så fort dom träf­far mig!!!!!
Söker just nu snygga o sjyssta kil­lar som jag vill ha kon­takt me o som man kan hitta på nåt roligt me.….….…
SNYGGA INVANDRARE ÄR SPECIELLT VÄLKOMNA!!!
(men ni andra är oxå väl­komna så ni behö­ver inte känna er mob­bade, he he)
Om du är en kille i min ålder som är snygg/trevlig o nyfi­ken på att träf­fas så hör av dig.….…..du kom­mer inte ångra dig!!!

Ja, men punk­ter, utrops– och frå­ge­tec­ken används i alla fall med måtta!

Snygg,Läcker,Deffad,Tränad,och HUNK, miss­bru­kas en aning här på sylle.…..har jag fel?????

Du får dis­kre­tion, men på ett vill­kor:

Du lutar dig till­baka i min fåtölj, kol­lar lite p-rulle och får en skön behand­ling utan krusiduller…Gör det bra och 100% dis­kre­tion krävs och ges.

Det här är det mest posi­tiva avslut han kunde komma på:

Jag är kanske hems­kare än jag låter eller så lju­ger jag bara. Vad är sant? Fråga mig!

Identitetskris på grän­sen till illamå­ende:

frå­gar du vad jag söker eller vem jag är så spyr jag

Wentworth (Miller) har tyd­li­gen ingen chans:

Helst ska du heta i stil med:
Johan
Anders
Thomas
Kalle
Patrick
Joel
Erik
Magnus
Peter
Då bru­kar det stämma ganska bra in med den sorts kil­lar jag dras till .

Det här skrevs av en smal kille. Med ett BMI som översti­ger hans IQ:

Tar emot kom­pli­manger från äldre men sva­rar ej. I vil­ket fall som helst, skriv gärna.

För övrigt …
… kan det bli fel­kom­mu­ni­ce­rat även på andra stäl­len, som skyl­tar till exem­pel.

{ 3 comments }

Jag har inte haft teve­ka­na­ler på snart två år. Inte ens ettan, tvåan och fyran. Jag hade mas­sor med kana­ler när jag flyt­tade in, det ingår i hyran. En mor­gon fanns kana­lerna inte där, och jag har inte rik­tigt orkat ta tag i pro­jek­tet att fixa det. Jag använ­der min teve för att kolla på dvd och spela tv-spel. (Påminn mig någon gång om att blogga om det kons­tiga i att döds­knar­ket Oblivion ännu inte varit med på löp­sed­larna. Jag anar en konspiration.)

På senare tid har jag gått i tan­karna att jag kanske vill kolla på teve i alla fall. Det är rätt fru­stre­rande att upp­täcka super­sköna serier som O.C. eller Desperate Housewives, och för­söka berätta för andra om stor­he­ten i dessa serier för att bli bemött med unge­fär den här atti­ty­den. Jag har ännu inte sett ett enda avsnitt av Lost eller Prison Break.

Nu har Populärkultursjunkien gjort fun­de­ringen till ett fun­da­men­talt val av typen Neo i Matrix. När jag läste inläg­get om Osympatiska Reklampersoner min­des jag var­för jag inte sak­nade tevekanalerna.

För att fort­sätta på Matrix-temat: After two years, you know what I rea­lize? Ignorance is bliss. (Det sista sagt med en mun­full blo­dig stek)

Jo, Cypher har rätt. Det är döds­skönt att inte veta. Det är tack vare att jag inte har teve som jag kan använda Vanish Oxygel. Jag har egent­li­gen inga rik­tiga prin­ci­per. Men jag har ett (skru­vat) sinne för este­tik. Eftersom rekla­men är här för att stanna så kan jag som kon­su­ment bara göra en sak: boj­kotta pro­duk­ter med kac­kig reklam som gör att jag måste ha skämskudde fram­för teven. Eftersom vi bevis­li­gen påver­kas av rekla­men och oftast hug­ger det märke vi sett mest av (oav­sett vad vi gil­lade rekla­men) så är ris­ken stor att man måste begå seppuku när någon upp­täc­ker en Ajax Fete-de-Fleur i ens städ­skåp. Ska jag bli hjärn­tvät­tad så vill jag bli det på ett este­tiskt vis.

Jag har inte köpt en Risifrutti sen Pillan glömde starta lop­pet för att hon inte ätit mel­lan­mål. Ariel var länge en pro­dukt jag inte tog i med tång på grund av “Det blir inte bara rent, utan ultra-rent”. Jag köpte bara Colgate-tandkräm ett tag när de hade sin teck­nade reklam med starka tän­der, bara för att något av tand­kräms­mär­kena slu­tat med dub­bad, tysk ful­re­klam. Jag var en aktiv reklam­kon­su­ment. Jag var det ända fram till Populärkulturjunkiens inlägg fick mig att rann­saka mig själv och inse att jag idag är en clu­e­less reklam­kon­su­ment. Jag kol­lar ju inte på reklam.

Oanandes vad som vän­tade mig följde jag län­ken och kol­lade på Findus reklam­fil­mer på deras sajt, och nu blir det inga mer Findusprodukter på minst tre år. Grattis Felix!

Jag har inte vågat kolla på Vodafone-blir-Telenor-reklamen, för då måste jag tro­li­gen byta tele­fona­bon­ne­mang och det ver­kar skitjobbigt.

Fler pro­duk­ter jag boj­kot­tar:
Tom Cruise (En äkta Scientologi-produkt. Jag kan inte sponsra det här.)
Aquafresh (Kommer du ihåg famil­jen från hel­ve­tet som sa “Det känns så … FRÄÄÄÄÄÄÄSCHT”?)
Boxer (Damien kan slänga sig i väg­gen. Robert är satans sanne son.)
Dressmann (Långt bortom skämskud­den. Att skära sig i hand­le­derna är unge­fär rätt avled­nings­ma­nö­ver.)
Riesen (Kom hit så ska du få sport­de­len upp­körd så långt i ars­let att du kom­mer ha trycksvärta på hals­mand­larna, ung­jä­vel!)
Jamba (Alla inblan­dade borde få rek­to­skopi, där kame­ran är mon­te­rad på en pneu­ma­tisk borr dop­pad i salt­syra.)
Red Bull
(Hm, vad rim­mar på vingar? Kväljningar, kräk­ningar, hjärn­för­slit­ningar. Just det, det är unge­fär vad rekla­men ger mig.)
Webaid
(Jag käkar hellre Bilar tills jag baj­sar en ljus­grön krä­mig söt­dof­tande gegga än ger pengar till er. Och jag gil­lar inte Bilar!)
Lutherhjälpen (Ge fan i att fucka upp mitt sam­vete. Jag köper det dyrt med auto­giro till Amnesty och Plan International.)
Philadelphia (Jag äter hellre kukost med röv­smör på än stöd­jer skiten.)

Vilken reklam hatar du? Och ska jag ta det röda eller det blå pillret?

Shit vad jag har hatat i det här inläg­get. Visst är hat en under­bar känsla, men jag vill balan­sera upp det med lite kär­lek. Här har ni kär­lek, i den här vide­o­snut­ten. Kan man bli dömd till besöks­för­bud för att man stal­kar någon i en blogg? Jag kanske ska fråga Karolina Lassbo. (Tack Ellen, för län­ken till videon.)

{ 9 comments }

Scenario: En före­läs­nings­sal en efter­mid­dag, under en kurs i pre­sen­ta­tions­tek­nik. Man har just kom­mit fram till “använd­ning av whiteboard”.

Föreläsaren: “Kom ihåg att ta en svart penna och inte en blå eller så för det kan fin­nas färg­blinda i gruppen”

(Historien är auten­tisk och utspe­lade sig 2003, då bäs­taste bästa Maria för­be­redde sig för sitt upp­drag i Panama)

{ 2 comments }

Svenskar kan så här i vår­ti­der lära japa­ner hur man trängs. I alla fall när det gäl­ler att trängas på soliga stäl­len i inners­tan en vac­ker lör­dag i april. Tre väl­pla­ce­rade bom­ber (Kungsträdgården, Sturehofs ute­ser­ve­ring och köerna till glasski­os­kerna i Gallerian) skulle slå ut siså­där en 90 pro­cent av stockholmarna.

Jag behövde ett par nya sol­glas­ö­gon och fick hjälp av Wille som smak­råd. Fördelen med Wille som smak­råd är att han är ärlig utan att vara elak. Problemet med Wille som smak­råd är att han är beja­kande utan hän­syn till pri­set. Den stå­ende kom­men­ta­ren är “Jag tyc­ker du är värd det!” oav­sett om det gäl­ler en tröja för 500 (Quiksilver, Tee for Two), sol­glas­ö­gon för 2000 (Oakley, Crosshair) eller en soffa för 8000 (THE One på Hamngatan). Mitt Visakort höll inte med om att jag var värd sof­fan, och jag vack­lar nån­stans mel­lan Wille och Visakortet.

På NK stod en tant och sjöng opera, och en annan tant pre­sen­te­rade styc­kena. Precis när vi var på väg ut ral­je­rade pre­sen­ta­tions­da­men lite om hur popu­lärt det var med genus­per­spek­tiv och hur pro­gres­siv ope­ran var hade haft just genuspe­spek­tiv i dryga fyra­hundra år. Precis när vi var på väg ut genom dör­rarna kom hon med ett exem­pel: kastrat­sång­arna. Om hen­nes genus­per­spek­tiv är att stympa små­poj­kar så är jag glad att hon job­bar på Operan och inte är jämställdhetsminister.

På Birger Jarlsgatan träf­fade Wille sin kusin, och medan han pra­tade med henne stu­de­rade jag de för­bi­pas­se­rande. Tidigare, på NK, hade jag kon­sta­te­rat hur avtän­dande det var med mannekäng-typer. Såna som går, står och klär sig som om de stän­digt befann sig på en run­way. Där make-up och acces­so­a­rer, hår och min­spel alli­hopa är … lik­gi­li­tiga. Oimponerade. Det är rätt gott om såna typer på NK, både bland kun­der och per­so­nal. För mig är sex med en Miss Softie för­mod­li­gen mer till­freds­stäl­lande och defi­ni­tivt mer givande än sex med en vand­rande skylt­docka. Missförstå mig rätt, Miss Softie är en bra grej. Och jag gil­lar snygga män­ni­skor. Jag skulle i en annan värlt kun­nat vara en deka­dent, galen kej­sare som hade stora salar med vackra män­ni­skor lätt­klädda gick runt och för­gyllde min till­varo med sin skön­het. Mannekäng-typerna som plast­gräs: snyggt på långt håll, men får stryk av fjol­å­rets grå­bruna över­vind­rade grästo­vor i vardagslivet.

På Birger Jarlsgatan slog det mig hur kons­tigt det är att vi aktivt går runt och kate­go­ri­se­rar oss som “hetero”, “homo” eller “bi”. Eller, rät­tare sagt att hete­ro­sex­u­ella gör det omed­ve­tet och att hete­ro­nor­men tvingar oss andra att kate­go­ri­sera oss eller vara osyn­liga. Medan Wille pra­tade med sin kusin pas­se­rade ett par kil­lar. Den ena såg jäk­ligt bra ut. Inte Jake Gyllenhaal-bra, men till­räck­ligt för att jag skulle kolla en gång extra. Direkt efter kom en kille som för mig hade samma sex appeal som ett näbb­djur. På samma sätt är det för­mod­li­gen för de flesta, att det finns en väl­digt stor massa av män­ni­skor som man fin­ner oattrak­tiva, och sen finns det några indi­vi­der som man av en eller annan anled­ning kan falla för. Ändå är det vik­tigt vil­ken köns­halva av befolk­ningen ens poten­ti­ella part­ners kom­mer från. Varför då?

För övrigt …

… efter lite slö­sur­fande på QX kom jag på att det bara finns en omskriv­ning för “Jag söker inte snabba sex­träf­far” som är tristare än “Jag söker inte sex”, och det är “Jag är seriös”. Fast det senare kanske är en omskriv­ning för “Jag är sipp”?

{ 2 comments }

Bloggportalen.se Creeper