Negativpublicitet.se (också kända som Negativomtale.no och ägda af Firstrank AS i Norge) frågar i ett spammail som skickats ut till svenska företag om “Har ditt företag omnämnts på ett negativt sätt i media, till exempel i nättidningar och liknande?” och lovar i så fall att “se till att sådana omnämnanden inte blir lika lätta att komma åt på Internet”. De erbjuder också 70% rabatt om du slår till innan jul. Du behöver kontakta dem för en prisoffert, men i Norge verkar det kosta 25 000 norska kronor (ca 29 000 SEK) att anlita dem.
Screenshot från negativpublicitet.se
Det är lätt att falla för det här om man har problem med “negativ publicitet”. Men negativa kommentarer är inte ett resultat av närvaro i sociala medier, de är ett resultat av:
a) Ett problem med dina tjänster eller produkter. I det fallet är denna “negativa publicitet” en guldgruva för att utveckla dina tjänster/produkter så att de blir bättre
b) enskilda rättshaverister (också kända som “troll”) som är ute och vill förstöra. I det här fallet bör du ha en hel radda nöjda kunder som du kan engagera och samtidigt bygga en relation med för att få bort resultaten.
Att jobba med sökmotoroptimering är smart, och det finns många bra konsulter i Sverige. Utan att ha läst mer om Negativpublicitet.se/Negativomtale.no än deras spamutskick, deras svenska hemsida och en artikel om dem i Aftenposten, vågar jag säga att de är skojare. Varför?
De fokuserar på skadan av negativa kommentarer istället för nyttan med SEO. De kör alltså med skrämselpropaganda. Att skrämma in kunderna i relationer tyder på dålig affärsidé.
De spammar. Adressen som mailet skickades till
De fokuserar på att tvätta bort kritik vare sig den är befogad eller ej, istället för att lyfta fram det positiva kring verksamheter.
Spammejlets “ta bort mig från utskicket”-länk går till en e-postadress, inte en automatisk hantering (tyder på inkompetens)
Det finns inga identifierbara exempel på deras lyckade, alla exempel är anonyma. Du har bara deras ord på att de lyckas i 95%
Det finns inga namngivna kontaktpersoner på deras sajt, inget telefonnummer du kan ringa
Deras garanti att du bara betalar för resultat luktar bluff. Med icke namngivna personer som jobbar i bolaget, inga telefonnummer osv, hur ska du kunna bestrida en faktura? Om det tar upp till 12 månader att få bort en träff, betyder det att
Jag tänker att det här samtidigt kan bli ett experiment kring “negativ publictet” för Firstrank AS och negativomtale.no. Om du känner för att hjälpa till, länka hit — gärna med rubriken på inlägget och sprid informationen. Vi får se om Firstrank lyckas ta bort sig själva från Google, och hur de i så fall gör.
Har du erfarenheter av den här firman? Berätta gärna. Tänk på att om du väljer att vara anonym och berättar om positiva upplevelser så kommer du att ha väldigt lite trovärdighet.
Uppgift om attityder “missvisande” — Dagens Medicin Det här är viktigt. De senaste dagarnas skriver om akutpersonalens inställning till misshandlade och våldtagna kvinnor baserar sig i bästa fall på en misstolkning, i sämsta på en ren lögn. Här ser vi vikten av att faktagranska och gå till källan och inte bara göra re-writes på andras historier.
Vi hörs i Stockholm — Stockholmskällan Fyra hemlösa twittrar om sin vardag. Det här är ett utmärkt sätt att få inblick i hur hemlösa i Stockholm har det. Jag saknar en kvinna bland de twittrande, men i övrigt är det ett initativ som förhoppningsvis ger oss alla en mer human blick på hemlösa.
Dataföreningen Kompetens — Certifierad Social Media Manager Det här luktar datakörkort hela vägen. Jag tror att utbildningen i sig mycket väl kan vara bra (även om jag tror att utbildningen Interactive Communication på Berghs ger mer om man redan har marknadsföringskompetens, då målgruppen för denna kurs är för bred) men CERTIFIERING? Av Dataföreningen? I sociala medier? Det känns lite som att Fred Flinta skulle certifiera Jetsons.Jag tror att kursen i sig är nog så bra, men jag skulle aldrig anställa någon som framhöll ett certifikat i sociala medier från Dataföreningen som en merit. Däremot skulle jag se positivt på någon som hade gått utbildningen och bara berättade om det.(Full disclosure: jag jobbar med både Berghs och Hyper Island)
Att köpa en annan människas framtida liv | Veronica Svärd – Intersektionen Väldgit välskrivet av Veronica Svärt om Katrin Zytomierskas härdsmälta kring barnflickan Monika Rejczak. Det som är skrämmande är styrkan i Katrin Zytomierkas föreställning att hon har rätt.Det jag är förvånad över är att IKEA annonserar i samband med Katrin Zytomierskas blogg.UPPDATERING: Zytomierska har tagit bort sitt blogginlägg, och verkar förvånad över att det har fått konsekvenser. Synd för henne att internet aldrig glömmer.
JMW Kommunikation » BEFRIAD ZON: Öppenhet 2.0? Det här är viktigt. Jag är en av dem som varit positiv till Ajour i början. Jag tar tillbaka det. Ajours icke-hantering av Damon Rastis bärsärkagång och att inse att det hänt förut gör att jag tappar förtroende för samtliga inblandade. Damon Rasti har jag inte haft mycket förtroende för till att börja med, Mymlan behåller mest förtroende för att hon var den enda som sa något i diskussionen. Emanuel Karlsten är den som tappar mest förtroende hos mig.Jag kommer fortsätta njuta av det innehåll Johan Hedberg kuraterar, av Jack Werners grottande i konstiga internetfenomen och av Mymlans genuina engagemang. Så länge det inte sker på Ajour — den sajten är numera bojkottad i min värld.
Mallen möter Annika Lidne | Gate two @feffekaufmann är en person att hålla ögonen på. Han omskolar sig till kommunikatör i “nya medier” efter att ha jobbat i byggbranschen, och han visar på två egenskaper som jag gillar: nyfikenhet och genomförande. Tillsammans med klasskamraten @raolew har de en blogg där det intervjuar olika personer: dels för att lära sig, dels för att nätverka. Här är interjvun med Annika Lidne. (Full disclosure: Jag har också intervjuats av Feffe/Mallen)
Niklas Hellgren: Gråt inte — klicka! Jag hade svårt för den krönika som Johan Hilton skrev i Expressen och här sätter Niklas Hellgren fingret på det jag hade svårt för.(Lustigt nog skrev Johan ner sina poänger i en, enligt honom själv, hastigt och stressigt formulerad Facebook-kommentar och där kunde jag plötsligt förstå honom.)
Twingly — Twingly köper Bloggportalen av Aftonbladet — Mynewsdesk Det här är en riktigt bra nyhet för svenska bloggare. Bloggportalen var i början ett riktigt bra ställe, men de senaste åren har det dragits med problem till följd av bristande utveckling och underhåll. Twingly å sin sida är mästare på just bloggar och jag ser fram mot att få se hur de utvecklar Bloggportalen.
I onsdags publicerade Damon Rasti en krönika på Ajour. Mymlan pushade för den på Facebook och en diskussion drog igång i kommentarerna till hennes inlägg. Några av oss postade också våra kommentarer i kommentarsfältet på Ajour.
Vi kan lämna frågan om själva innehållet därhän, för smaken är som den är och ingen kan tycka fel. Vi som tyckte annorlunda läste den i stort på samma sätt som Karl Nilsson i sin analys av Damons text. Problemet jag har är Damons bemötande av kommentarer på Ajour.se och på Twitter. Så här sammanfattar Damon det själv:
Damon Rasti sammanfattar sin känsla av kritiken
De som var kritiska och identifierbara var Fredrik Wass, jag, Cecilia Jackson – som för övrigt inte faller ens inom den vidaste definitionen jag sett av “sociala medier-elit”– Karl Nilsson och Ulrika Ingemarsdotter (de två sistnämnda endast på Ajour.se). Huruvida vi hetsade upp varandra eller inte är så klart en tolkningsfråga, och där låter jag dig själv avgöra: så här ser kommentarerna på Facebook ut (screenshot med tillstånd av samtliga inblandade — kommentarer som var positiva är bortklippta). Till saken hör också att Cecilia själv postade kommentaren på bloggen.
Tittar man på Damons övriga bemötande av kritiska kommentarer varvas härskarteknik med offerkofta. Fredrik Wass, till exempel, blir av Damon anklagad för att vara “[…] den vita mediemannen som alltid vet bäst” när Fredrik skriver:
Din text tycker jag säger mer om hur du själv ser på Olivia (och projicerar i omgivningens blickar) än vad folk faktiskt tyckte på tillställningen.
Precis som du själv skriver är ju ingenting bekvämt på såna tillställningar. Alla står i små grupper och är ängsliga, rädda för att bli synade, avslöjade, samtidigt som de kastar granskande blickar mot alla andra.
Mina fem cent.
Cecilia (som alltså inte är en mediaprofil) kommenterar
Jag var där. Mingel är mingel: en massa folk som bjudits in till en tillställning där få känner varandra mer än ytligt, vilket bäddar för osäkerhet. En del där undrar varför de blev bjudna och är rädda att bli ”avslöjade” för att de tror att alla andra är mer inne och lyckade än de själva. Inte helt bekvämt.
Ändå håller jag inte med om Damons bild av just smygtitten på Svansjön… Förvisso såg jag en massa vackra piffiga människor där, och det togs bilder, men det var inte de ”vanliga hårsprejsbloggarna”. Jag kände tvärtom att det faktiskt var en publik som inte bara var ute efter att synas på ett ytligt plan utan att där fanns människor som var nyfikna på både föreställningen och sin omgivning. I mina ögon såg de flesta både kreativa och ”intressanta” ut, intresserade av annat än att bedöma folk efter deras yta.
Men om någon verkligen stirrade så som Damon skriver kanske de inte dömde utankanske förtvivlat försökte se om Damons apart klädda väninna var någon intressant människa som de ”borde” känna igen? För ofta är det så att de som verkligen har något att komma med ofta följer sitt eget mode. Ja, kanske var det JAG som ”stirrade” ?!? Det är inte omöjligt alls… Publiken var snygg, maten var god, bubblet rikligt, tryfflarna var ljuvliga och det vi fick se och höra ur föreställningen var toppen. Så: Jag kan försäkra att jag bara tänkte positiva tankar om allt och alla som jag såg den kvällen! Även Damons väninna!
Damon googlar henne, upptäcker att Cecilia är Facebook-vän med Linda Skugge och dessutom har gillat Skugge & Co:s Facebook-sida. På den grunden hävdar Damon att Cecilias upplevelse av evenemanget är irrelevant. Den enda som kommenterar krönikan med en avvikande åsikt och inte blir bemött med antingen offerkofta eller härskarteknik är jag. Jag får däremot en släng av det på Twitter på torsdagen.
Den enda av Ajour-grundarna som mig veterligen kommenterat det här är Mymlan som på Facebook säger:
Ok, jag tycker självklart inte att det här är särskilt bra agerat av Damon, och det är inte i enlighet med vår policy för kommentarshantering. Av någon anledning tappade han fattningen här och det beklagar jag. Vi jobbar på att göra vår policy tydligare för att undvika liknande händelser i framtiden.
Jag har pingat såväl Emanuel Karlsten som Johan Hedberg i denna fråga, och det är en vägg av kompakt tystnad. Det är problematiskt för ett projekt som ska bygga på värderingar som öppenhet. Ska jag göra en välvillig tolkning av tystnaden så är det att ingen av de andra vill uttala sig förrän de har talat med Damon om det olämpliga i att bemöta läsarkommentarer på det här sättet, men även där skulle jag personligen kommenterat det med “vi ska diskutera det här och återkommer”. Den konflikträdsla som kan läsas mellan raderna här är inte smickrande.
Jag vill även i fortsättningen tro på Ajour. Det finns mycket potential hos de andra grundarna, och Ajours potential är att vara en alternativ nyhetssajt, som fyller det hål som Nyheter24 lämnat när den nya ledningen är mer som Damon Rasti och mindre som Aaron Israelsson (som var den förra chefredaktören).
Hade Damon Rasti bara varit en krönikör så hade jag inte brytt mig så mycket. Nu när han är en av sju grundare, och så tydligt visar att han inte är förmögen att hantera de värderingar som Ajour står för, spiller hans inkompetens över på projektet och får det att tappa i trovärdighet. Framför allt när det kombineras med en passivitet från majoriteten av de andra grundarna. Det ska bli mycket intressant att se hur de övriga i Ajour hanterar det här framöver, för jag har en förhoppning att man ska göra annat än vara knäpptyst och vänta tills folk glömmer det här.
Idag är det World Aids Day. Nu visste jag visserligen det redan, men den röda halsduk jag fick var inte för att påminna mig om att det just är World Aids Day utan om en kampanj av Smittskyddsinstitutet och Hiv-Sverige för att få ett slut på den stigmatisering det fortfarande innebär att vara hiv-positiv i Sverige.
På kampanjsidan “Röda Bandet” kan du bli vän med tre riktiga personer som lever med hiv i sin vardag. De kommer ut idag och genom att följa dem kan alla få mer inblick i hur det är, något som förhoppningsvis avdramatiserar hiv och bidrar till att stigmat försvinner.
Bli Facebook-vän med en person som lever med hiv i sin vardag
Du kan också bidra med en slant till Noaks Ark för att bidra till hiv-forskning och arbete mot hiv. Flattrar du detta inlägg under december 2011 kommer jag att ge pengarna från det till Noaks Ark, och jag matchar det genom att lägga till lika mycket själv.
Det här är en infekterad fråga, och jag tycker att det finns en stor relevant poäng här: varför ska “kulturella och religiösa skäl” ge föräldrar rätt att göra kirurgiska, medicinskt obefogade, ingrepp på barn? Jag tycker att religionsfriheten är viktig, men den är underordnad andra rättigheter — som rätten att själv få avgöra vilka delar av kroppen man vil ha borttagna eller inte.
Svaret på DN Debatt från Omid Aghajari är mest förvirrat. Å ena sidan tar han upp att HIV-risken minskar (som om det vore ett argument för individen?) å andra sidan skriver han sedan att han inte vill använda argumentet att omskärelse minskar risken för HIV . Och när någon säger saker som citatet nedan, då är det dags att se upp. Vilka andra etiska principer kan vi rucka på för att de “överstiger medicinens, religionens och kulturens gränser”? Vad betyder det ens?
För mig och för otaliga andra människor – både troende och sekulära muslimer och judar vilka lever i diaspora – överskrider omskärelsen medicinens, religionens och kulturens gränser.
Jag har skrivit ganska mycket om bloddonationer tidigare, bland annat gjorde jag och Nyheter 24 en grej ihop vintern 2010 kring de nya reglerna för män som har sex med män. Det här är en intressant fortsättning på det. Västernorrland verkar ha en lite annan syn på homosexuella än resten av Sverige.
Attendo och Carema är två varumärken som vid det här laget är så nedsvärtade att jag, om jag hade jobbat för dem eller med dem, hade allvarligt funderat på satt säga upp mig och gå vidare.
Det är ganska intressant att titta på Caremas “Dokumen inifrån”-blogg som startats som ett svar på den massiva kritik som framförts i media. Problemet är att det är skrivet på PR-språk, där man använder syftningar och ord på ett högtravande sätt som ger känslan av att man försöker gömma något. Carema hade tjänat enormt på att ha en mer personlig och mindre högtravande ton, men det är svårt. Överlag tror jag att de som är vana med PR-formuleringar från traditionella medier behöver lära sig hur man ska översätta den tonen till bloggar, Twitter, Facebook och andra sociala kanaler. Det handlar inte om att ta bort professionalismen i tonen, utan att anpassa den så att man inte låter som Tobias Billström som försöker undvika att svara på en pinsam fråga.
Det här visar också problematiken bakom privatisering. Med det sagt så har det också funnits (och finns) effektivitetsproblem i (vård-)organisationer som drivs i offentlig regi. Lösningen är bättre upphandlingar och kontroller (dessutom skulle det inte skada att täppa till hålet med lån från off-shorebolag till höga räntor som ger vinster som flyttas utomlands). Läs även Jonas Morians funderingar baserat på hans erfarenhet av att ha jobbat med Attendo.
MMA (Mixed Martial Arts) är kanske den sport som har den största machostämpeln. Här kan du läsa en anonym intervju med en (än så länge anonym) svensk homosexuell proffsutövare. Jag hoppas att han vågar fortsätta sin resa och komma ut helt och hållet. Kul att kommentarerna är så positiva från alla, inklusive ordföranden för MMA-förbundet.
Google Reader har inte längre “shared items” och jag har varit tvungen att hitta ett annat sätt att göra automatiska sammanfattningar av länkar som jag hittar. Svaret kom i form av PM Nordkvists anpassade “SharedITems2WP” och Tumblr. Det här systemet är faktiskt snäppet bättre eftersom jag här kan tagga med “shared-se” — och därmed få ett flöde av svenska länkar jag publicerar i denna blogg –och “shared-en” — och där få ett flöde engelska länkar jag publicerar i min engelska blogg.
Anders Borg är bra på många sätt, men det är alltför ofta som jag sitter med känslan att hans upprördhet i frågor är mest krokodiltårar för att blidka upprörda röster, snarare än ett äkta engagemang. Då blir den här texten av Jens Holm relevant och intressant.
“– Den här innovativa tjänsten är helt unik. Nu kan annonsörerna utnyttja Aftonbladets mobilräckvidd för att dela ut erbjudanden till människor i farten, säger Aftonbladets försäljningsdirektör Anders Berglund i ett pressmeddelande.”
— Jag vet inte vad som är mer komiskt: att Anders Berglund säger att deras deals-tjänst är “innovativ” och “helt unik” eller att Dagens Media uppenbarligen publicerar pressreleaser rakt av. (originalartikeln: Aftonbladet lanserar deals-tjänst — Dagens Media)
En väldigt saklig redogörelse för hur svårt det är att få bra kundtjänst från Telia, såvida man inte har ett VIP-supportnummer. Det här är problemet med alla stora organisationer, och jag känner igen det. Telia borde vara ett och samma bolag, men har du gjort något i butik kan deras telefonkundtjänst nästan aldrig hjälpa dig. Det som är förvånande är den låga nivån på Telias kundtjänst — trots allt är Telia inte ett av lågprisbolagen och borde kunna hålla sig med en bättre kundtjänst.
JMW Kommunikation » Ajour är inte en journalistisk revolution Jag vet inte om jag håller med Brit om att Ajour bara är ett exempel på klickjournalistik, det finns en hel del där som är bra. Jag tänker på Mymlans artikel om välgörenhet via nätet som är utmärkt. Dock att jag ser att en liknande artikel kunnat skrivas på DN eller SvD.Med det sagt måste jag säga att en del av Brits kritik är befogad. Samtidigt hoppas och tror jag att Ajour kan göra en hel del skillnad och nytta, och är beredd att hjälpa dem att göra just det.
.SE har satt ner foten – nu ska Skatteverkets rätt att ”fiska” prövas | .SE Hurra för .SE! De står upp mot Skatteverket när de senare är ute och försöker hitta potentiell beskattningsgrund via .SE:s register över domäner och innehavare. Det är alltså inte frågan om namngivna domäner/innehavare där misstanke finns utan ett generellt “fiske” där man släpper ner nätet och ser vad man får upp.
“Allt värre för judar i Malmö” — Sydsvenskan Det är helt sjukt att så få politiker öppnar munnen kring det här. Har debatten kring Israel-Palestina blivit så infekterad att man numera inte ens vågar öppna munnen här, eller är det bara annan flathet som ligger till grund?
Svensexa och Möhippa - kombinera med tips på vad man kan göra och enkla planeringstjänster som doodle.com och det här kommer att vara en gudasänd gåva till alla som ska ordna svensexor/möhippor
Riksdagsrösten - att enkelt kunna gå in och få en överblick på hur riksdagsledamöterna röstat, och vilka frågor de röstat i, är något som underlättar transparensen i samhället.
Giwagawa - Denna är ännu långt ifrån klar, men om den är så bra som jag föreställer mig (t ex inte bara saker som kan köpas online, utan även i fysiska butiker) så är det här super.
Svensk mjölk är snart ett minne blott | Brännpunkt | SvD Arla lyckades aldrig till fullo bemöta anklagelserna som Gunnar Lindstedt förde fram i sin artikel “Den köpgalna kon” (jag skrev lite om det ur ett kommunikationsperspektiv) och nu har fusionen gått igenom. Kritiken Gunnar för fram på SvD Brännpunkt är svidande för både Konkurrensverket och Arla. Det är trist att han blandar in genmodifierad gröda i kritiken, eftersom det inte nödvändigtvis behöver vara dåligt, men i övrigt ska det bli intressant att se om Konkurrensverket och/eller Arla bemöter kritiken.
Den förändrade bloggosfären — PromeMorian Jonas skriver intressant om förändringen i bloggosfären, och hur “länkhorande” påverkar bloggare att länka mer, men läsa mindre. Allt för att med kollektiv anstränging hamna högt upp på olika sammanfattningar. Det är här tjänster som Summify kommer in, eftersom de baseras på tips på Twitter, Facebook och (i alla fall fram till nyligen) Google Reader. Det är alltså saker som någon läst och tyckt var tillräckligt intressanta för att dela, snarare än något som man slentrianmässigt länkar till bara för att tillsammans klättra på topplista X.
Varför har M en medeltidsprofet i riksdagen? — Abdirizak Waberi är extremmuslim och hyser åsikter som skulle göra vilken annan politiker som helst till politisk köttfärs. Ingen vågar ta debatten med honom, är det på grund av rädsla för att bli utpekad som rasist? De uppgifter som tas fram gör honom mer obehaglig än vissa SD-politiker (och de är per definition obehagliga).
Google+ ett plus för social computing och B2B - Deeped skriver en bra analys av Google+ nya profiler för företag/varumärken och hur detta kommer att påverka. Jag tycker att analysen är bra och har inte mycket att tillägga annat än att jag är spänd på att se hur Google+ kommer att utvecklas. För min egen del har Googles omarbetning av Google Reader gjort att jag kommer att använda mig betydligt mindre av det, eftersom jag inte längre kan dela sidor/artiklar/blogginlägg om jag inte prenumererar på dessa.
Nästa gång du blir ombedd att vara kanonmat för att dra uppmärksamheten från Carl Bildt ska uttala dig om historien för det parti du är partisekreterare för kan det vara bra att ha denna fusklapp till hands, så slipper du framstå som utsänd sabotör från oppositionen, eller inkvoterad. Det är inget fel i att ha tyckt fel och sen ändra sig, däremot ogillar människor såna som låtsas att de aldrig haft fel. Här är ett facit för framtiden:
• 1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
• 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
• 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
• 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1927: Nej till folkskolereform.
• 1931: Nej till sjukkassan.
• 1934: Nej till a–kassa.
• 1935: Nej till höjda folkpensioner.
• 1938: Nej till två veckors semester.
• 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
• 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
• 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
• 1951: Nej till tre veckors semester.
• 1953: Nej till fri sjukvård.
• 1959: Nej till ATP.
• 1960–talet: Nej till sanktioner mot sydafrikansk apartheid.
• 1963: Nej till fyra veckors semester.
• 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
• 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
• 1976: Nej till femte semesterveckan.
• 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
• 2003: Ja till Irakkriget.
• 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
• 2006: Ja till sänkt a-kassa.
• 2007: Ja till sänkt sjukersättning.
Uppdatering: Martin Edgélius håller inte med om listan. Han skriver dock “högern” och det är på det stora ointressant. Frågan är hur partiet som sedermera blev Moderaterna förhöll sig, eftersom det är Moderaterna som nu skriver om sin historia.
Jag fick min iPhone 4S igår. Trots att min iPhone 4 är i gott skick valde jag att uppgradera för att jag var nyfiken på Siri och den bättre kameran. Jag insåg snabbt att 4S också är rätt mycket snabbare än sin föregångare.
Här är en jämförelse mellan foton tagna med iPhone 4 och iPhone 4S
Utan HDR
Samma foto som ovan, med HDR
Ett annat scenario, utan HDR:
Samma bild som ovan, med HDR:
Skillnaden i hastighet är rätt märkbar. Här är en video som visar skillnaden mellan iPhone 4 och iPhone 4S:
Totalt sett: Jag är inte säker att uppgraderingen verkligen är värd pengarna, framför allt inte om du är obekväm att prata högt på engelska. Siri pratar endast engelska, franska och tyska. Utan Siri är det här en trevlig uppgradering, men inget måste. Har du en 4 du är nöjd med kan det vara värt att vänta i ett år på nästa modell.
Min iPhone 4S är köpt från Apple Store i UK, som säljer olåsta iPhones. Borderlinx agerade mellanhand med adress i UK och vidarebefordran av paketet till Sverige för ca 300 kronor.
Peter Forsman på Internetsweden avslöjar fula fiskar och är rädd att de ska försöka få bort informationen genom att överbelasta hans server, på samma sätt som Svensk Företagsförening blivit utsatta för attacker sedan de börjat publicera nyheter om lurendrejarna bakom Svensk Företagslansering, hittaforetagen.se, hittaforetagen.com, allaforetagen.se, allaforetagen.com och Dinlokaladel (bland andra). Han ber om hjälp att sprida informationen.
Läs hans inlägg här, det är ett mycket imponerande gräv Peter gjort. Jag är glad att Peter jobbar på .SE, även om jag tror att polisen hade varit mer förtjänt av hans kompetens.
Om hans sajt är nere kan du se inslagen som skurkarna inte vill att du ska se på SVT Play:
55 minuter ago Nike keep sponsoring a soccer player convicted of beating his wife. Maybe their slogan should be "Just Beat Her"? http://t.co/iFZkNx1n
1 timme ago Ordering from @theagloves and paying 20€ (!) for "expedited shipping" was a #fail. No delivery yet, and it's a week since I ordered.
1 timme ago Nokia exec: "young people are tired of iPhone/Android [and want our products]" http://t.co/7y5Nw1U1 I didn't know Nokia recruited Bagdad Bob
Gillar du det jag skriver och vill bidra med en slant?
Bidra via SMS:
Skicka “TEXTLIKER micke” till 721 20 SMS:et kostar dig 10 kronor, 5 av dessa går till mig och 1.50 går till välgörenhet. (Tjänsten tillhandahålls av Textliker.com)
